Installation och montering av gasoltank för privathem: planering och utförande av monteringsarbeten

Gasförsörjningen av ett bostadshus definierar en viss komfortnivå för invånarna. Hus på landet med central gasförsörjning anses vara mer välutrustade.

För fastighetsägare som inte har möjlighet att ansluta till centralnätet finns ett alternativ. Det är installation av en gastank – en anläggning avsedd att förse ett autonomt system med gas. Låt oss tillsammans gå igenom procedurerna för projektering och montering av gastankar för hemmet.

Vad är en gastank?

Den tekniska klassificeringen av en hushållsgastank definierar den som en behållare för flytande gas. Således är en hushållsgastank ett kärl avsett för påfyllning och lagring av flytande gas.

Naturligtvis används en tank som uppfyller kraven för sådana anläggningar. Dessutom är gastankar för flytande gas utrustade med en full uppsättning automatiska anordningar som garanterar säker drift av farliga kärl.

Så här ser en av de möjliga modifieringarna av en hushållsgastank ut – en behållare för flytande gas, som används i stor utsträckning av privata hushåll som en källa till billigt bränsle.

Här av sig självt följer en förklaring: installation, driftsättning och periodisk kontroll av gastanken ska utföras av arbetare och anställda i specialiserade organisationer. Detta är ungefär jämförbart med det hushållsfallet när en gaspanna eller gasberedare installeras i hemmet.

Och ytterligare som tillägg: vanligtvis fylls gastankar med en flytande blandning av propan och butan. Dessa är lågmolekylära kolväten, vars karakteristiska egenskap är en lätt övergång från flytande till gasform. Frekvensen för påfyllning av gastanken är vanligtvis högst 1-2 gånger per kalenderår.

Vi rekommenderar även att du läser artikeln där vi detaljerat behandlade frågan om kostnaden för installation av en gasoltank på tomten. Läs mer – här.

Alternativ för montering av tankar

Monteringsvarianter för gasoltankar begränsas till två sätt:

1. Installation ovan jord.
2. Installation under jord.

För det första monteringsalternativet är ett karakteristiskt villkor att installationen sker på platser inom privatområdet där solens strålar når in i liten omfattning. Man väljer också en plats som så långt som möjligt är skyddad från yttre naturliga faktorer (stark vind, jordskred, markrörelser etc.).

Det ställs inga specifika krav på tankens behållare. Gasoltankens volym bestäms helt av användarnas behov och önskemål från ägarna av fritidshuset.

Grop med en nedgrävd gasoltank för hushållsbruk. Tanken är förankrad med bandsträckare. Tankens hölje är behandlad med ett skyddande lager. Under luckan på påfyllningshalsen är automatik monterad.

Gasoltankar för nedgrävd installation monteras under marknivå. Tankarna grävs ner till ett djup där den övre delen av tanken befinner sig minst 0,6 m under markytan.

Endast påfyllningshalsen på tanken ligger i nivå med markytan eller något ovanför. Under sådana nedsänkningsförhållanden undviks eventuell frysning av tanken under vinterperioden, och gastanken är dessutom väl skyddad från eventuella mekaniska stötar.

Oavsett monteringstyp, placering av gasoltankar på tomten tillåts inte närmare än 10 meter från bostadshus och olika tekniska ledningar.

Installationsprojektet för en tank för flytande gas måste inkludera lätta och bekväma infarter för påfyllning av gas och teknisk service. Inga tekniska ledningar får finnas i omedelbar närhet av anläggningen.

Den huvudsakliga beräkningsparametern för installation i ett privat hushåll är gasoltankens volym. Enligt normerna beräknas detta baserat på kvadratmeter boyta. Den genomsnittliga gasförbrukningen för regioner med tempererat klimat överstiger inte 35 m³ per 1 m². Härifrån kan man beräkna den ungefärliga volymen på tanken.

Standardparametrar som ska tillämpas vid installation av gasoltankar för hushållsbruk. En viss avvikelse uppåt från normerna är möjlig, men endast i liten utsträckning. Parametrarna beror direkt på tankarnas storlek.

En mer exakt volym får du om du beräknar utifrån gasförbrukningen för värmepannan. Här tar du helt enkelt den nominella effekten för värmeutrustningen från specifikationerna och multiplicerar med den erforderliga gasförbrukningen. Därefter beräknar du det årliga bränslebehovet.

När du utför beräkningar bör du beakta att gastankar fylls med flytande gas till högst 85 % av tankens volym.

Utförande av monteringsarbeten

Den övervägande delen av installationer av hushållsgastankar görs traditionellt nedgrävda. Denna installation anses vara säkrare och en dold gastank förstör inte landskapsbilden.

Schema som ligger till grund för projektering av klassisk installation av hushållsgastankar med nedgrävning i marken. Utifrån detta schema har de flesta autonoma gasstationer byggts.

Med tanke på de ganska stränga klimatförhållandena i mellanzonen ges också företräde åt nedgrävda gastankar. Då får du färre problem med att hålla anordningen i drift vid låga vintertemperaturer.

Stadierna för underjordsinstallation och deras ordning demonstreras tydligt i följande fotogalleri:

Hur monterar man en nedgrävd tank?

När man har valt en plats som uppfyller alla krav på ett privat område, organiseras arbetet med att markera tomten, installera och gräva ut jord. Storleken på den framtida gropen som ska användas för gasoltanken bestäms utifrån tankens dokumentation.

Den färdiga gropen förbereds ytterligare för lastning av behållaren:

• förstärker botten;
• placerar en ram för grunden med ankarbeslag på gropens botten;
• gjuter betong över ramen, inklusive baserna för ankarbultarna.

Efter att betongen har härdat börjar installationen av tanken. För stora gasoltankar kan det behövas att hyra en kran. Små gasoltankar sänks ner i gropen med vinschar eller liknande verktyg.

Lossning av gasoltanken med mobilkran och därefter installation av tanken i den förberedda gropen. För montering av mindre tankar används ofta manuella lyftanordningar.

Behållaren som sänks ner i gropen placeras på grundens ankarbultar, justeras horisontellt med hjälp av underlägg under fötterna, och fästs. För tankar utan stödfot används metallband eller vajrar.

Elektrokemiskt skydd av gastankar

Vid nästa steg av gasoltanksinstallationen utförs arbeten för korrosionsskydd. Vanliga skyddsmetoder fungerar inte här. En högkvalitativ elektrokemisk teknik krävs.

Som regel används en av två metoder för elektrokemiskt skydd:

1. Aktiv.
2. Offeranod.

Aktivt elektrokemiskt skydd används ofta på tankar tillverkade vid ryska företag. Detta skyddssätt är mest effektivt för metall som är utsatt för korrosion (i synnerhet stål 09G2S). Just av denna metalltyp är gasoltankar av rysk tillverkning gjorda.

Så här ser schemat för aktivt elektrokemiskt skydd av gasoltanken ut, som används med inhemskt tillverkade tankar. En kostsam variant med tanke på kretsens kontinuerliga elförbrukning.

Katodskyddet utförs av en elektrisk krets med en effektförbrukning på 0,75–0,90 kW. En ganska dyr station för ett privat hushåll, men ingen annan lösning har hittills uppfunnits.

Alternativet till aktivt skydd är ett offeranod/katod-system. Denna konstruktion har också sina nackdelar, men befriar användaren från elkostnader. Det används tillsammans med importerade tankar. Principen bygger på att aktiv korrosion avleds av en metall med högre elektronegativ potential (t.ex. aluminium).

En variant av elektrokemiskt skydd av offeranodtyp, som används med de flesta importerade produkter. Här krävs ingen elektricitet, men det finns behov av att byta ut arbetselementet när det slits ut.

För båda metoderna för elektrokemiskt skydd krävs motsvarande beräkningar med fokus på typ av behållare, dess yttermått och andra faktorer. Beräkningarna bestämmer installationsplatsen för den elektrokemiska offeranoden eller effekten av aktivt katodiskt skydd. I projekteringsstadiet för gasoltanksinstallationen måste detta beaktas.

Offeranodsystem ses som mer attraktiva ur besparingssynpunkt. Men de kan inte tillämpas på alla typer av tankar.

Jordning och blixtskydd

Funktionerna för jordning av gasoltankar kan i princip övertas av elektrokemiska skyddssystem. Men mot blixtnedslag måste en hushållsgasoltank skyddas individuellt i alla fall.

När det gäller installation av anläggningen är följande åtgärder möjliga:

1. Tillverkning av jordningskrets.
2. Installation och nedsänkning av kretsen längs gropens omkrets till ett djup på minst 1,8 m.
3. Vid behov (för rörlig jord) förstärkning av kretsen med armeringselement.

En detaljerad instruktion om hur man gör en jordningskrets själv kan läsas i detta material.

Slutligen måste alla installationsdelar som ingår i gasdistributionssystemet förenas i en gemensam jordningskrets för att därigenom säkerställa ett omfattande skydd (enligt PB 12-609-03). Resistansvärdet för den gemensamma kretsen tillåts vara på nivån 10 ohm och inte mer.

En industriell gasoltank, säkert skyddad av en grupp åskledare. För en hushållstank krävs vanligtvis endast en åskledare. Men i alla fall är åskskydd obligatoriskt.

Åskledaren installeras på ett avstånd av minst 12 m från gasoltankens gropkant och ansluts till jordningskretsen. Åskledarmastens höjd görs minst 7 m.

Slutförande av gastanksystemet

Efter att alla installationsåtgärder för gasoltanken har utförts måste systemet kontrolleras för täthet. Tryckprovning kan utföras med tryckluft. Provtryckets värde tas från beräkningen av tankens arbetstryck (i databladet), ökat med en och en halv gång. För att uppnå provtrycket ansluts en luftkompressor till behållaren.

Tryckprovningsprocess för gasoltanken installerad på ett privat hushålls tomt. Genom samma ledning ska efter idrifttagning flytande propan-butan pumpas in i tanken.

Tryckuppbyggnad bör ske i en mjuk fas. Det är obligatoriskt att övervaka trycknivån med manometrar. En manometer placeras direkt på kompressorns utloppsanslutning, den andra på ovansidan av behållarens hölje.

Efter att trycknivån motsvarande testvärdet har uppnåtts stoppas kompressorn, kranen på lufttillförselledningen stängs och systemet lämnas i 5–6 timmar för avlastning. Därefter kontrolleras tryckfallet. Om fallet är större än 0,5–0,8 atü har systemet ett läckage. Ett fall mindre än dessa värden indikerar en tillfredsställande tätning.

Den installerade och täthetskontrollerade gastanken fylls med flodsand. Fyllningen görs till 80 % av schaktets djup. Resten fylls med jord.

Efter avslutad tryckprovning påbörjas återfyllning av schaktet med tanken. Fyllningen görs med fin flodsand till en nivå 0,3–0,5 m under markytan. Efter att sandfyllningen utförts över hela schaktområdet packas fyllningen noggrant eller får ligga i 1–2 dygn.

Installationen av en behållare för lagring och förbrukning av gas anses inte vara slutförd om följande arbeten inte har utförts:

Därefter fylls den återstående övre delen av schaktet med icke-bindande jord upp till marknivån för hela området. Sista steget är tryckprovning av gasledningen till byggnaden. Om tryckprovningen avslutas normalt kan installationen anses vara slutförd.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Kort och koncist om autonom gasförsörjning för privathushåll:

Av beskrivningen av projekterings- och installationsprocessen att döma är det fullt möjligt att förse ett privat hus med en autonom gasstation med små medel och till kostnader som är acceptabla för familjens budget. Och ganska många ägare av lantlig egendom som ligger långt från centraliserade gasledningar utnyttjar denna möjlighet. Resultatet är uppenbart – bekvämlighet och ökad livskomfort.

Har du praktisk erfarenhet av att använda och installera gastankar? Eller vill du ställa en fråga om artikelns ämne? Lämna gärna kommentarer, ställ frågor och dela med dig av erfarenheter i blocket under artikeln.