Typer av toaletter efter tekniska specifikationer och design

Att ha en väl fungerande sanitet är en av de viktigaste faktorerna för ett bekvämt boende i en stadslägenhet och ett välutrustat hus. Rätt val av sanitetsutrustning är avgörande för användarvänligheten av dessa moderna hushållsapparater. Håller du med?

I denna artikel beskrivs alla nuvarande typer av toaletter i detalj. De skiljer sig åt i placeringen av avloppsröret och den därtill nära kopplade installationsmetoden. För att du ska kunna göra ett medvetet och felfritt köp har vi tagit upp de tekniska och konstruktiva egenskaperna hos denna viktiga hushållsapparat.

Klassificering av moderna toaletter

Det är svårt att föreställa sig ett modernt badrum utan toalett. Det är ett oumbärligt föremål i en lägenhet eller ett hus. Att använda en potta idag är opraktiskt, förutom att den fortfarande är relevant för små barn.

Den aktuella sanitetsanordningen (toaletten) måste finnas i lägenheten och det privata huset.

Innan du går till sanitetsbutiken är det värt att noggrant förstå mångfalden av toalettmodeller, som skiljer sig inte bara i design utan också i ett antal tekniska egenskaper.

Enligt standard är höjden på en vanlig toalett 400–405 mm, och en barntoalett 335 mm. De flesta modeller är konstruerade för en statisk belastning på 200 kg, men vissa tillverkare producerar produkter som tål upp till 600 kg. Spoltanken rymmer enligt normerna 6 eller 4 liter vatten. Detta är standardtekniska specifikationer för alla toalettmodeller.

Typer #1: efter tillverkningsmaterial

I de allra flesta fall är toalettskålar och vattenbehållare gjorda av samma material. Undantaget är separata modeller med installation. Där placeras spoltanken i en nisch i väggen och är ofta gjord av plast eller metall, medan skålen som installeras bredvid vanligtvis är gjord av sanitetslergods.

Olika tillverkare använder för produktion av toaletter:

1. Lergods – de mest populära och billigaste produkterna, en klassiker i inhemska lägenheter.
2. Porslin – ett dyrt men hållbart och elegant alternativ.
3. Metall – mest modeller för toaletter i offentliga byggnader.
4. Plast – än så länge exotiskt, tillverkat av glasfiber och akryl.
5. Sten – om man väljer det, så av konstgjort sten, som är billigare och starkare än naturligt.

Toalettsitsen (ringen) och locket tillverkas huvudsakligen i plast. Men designmodeller kan även vara utrustade med träalternativ täckta med vattenbeständig lack. Andra material används inte här av hygien- och bekvämlighetsskäl.

Ett kreativt genomskinligt alternativ i glas – det ser intressant och ovanligt ut, men ur praktisk och estetisk synvinkel är det något löjligt och konstigt.

Med undantag för metallprodukter tål alla toaletter av andra material dåligt slagbelastning. Om en tung föremål faller på dem spricker de helt enkelt.

De vanligaste typerna i hemmet är fajans- och porslinssanitetsprodukter. Fajans är billig, men porös och har en hög vattenabsorption på 10–12%. För att undvika fuktskador täcks den med glasyr.

Endast den kan skydda skålens grundmaterial. Om det dekorativa glasyrskiktet skadas måste fajansstoaletten omedelbart bytas ut. Den kan inte användas vidare.

Typer #2: efter skålform

Tillverkarna har inga begränsningar för skålformen. De styrs enbart av designfrågor och kundernas preferenser. Det finns dock vissa gemensamma standardmått i layout och utseende.

Man skiljer på tre huvudtyper av toalettskålsformer:

1. Visir.
2. Tallrik.
3. Trattformade.

För visirtoaletter är det typiskt att avloppet är förskjutet framåt från tanken och att den bakre väggen inuti skålen är platt eller något konkav. Avföringen glider ner i vattnet utan att skvätta.

På en sådan skål finns det ofta kvar avföringsspår och motsvarande lukt. Även vattenspolning lyckas inte alltid helt bli av med sådana rester, så man måste använda toalettborste ofta.

De mest hygieniska anses vara trattformade toaletter: avföringen hamnar direkt i vattnet, vilket minskar odör och förhindrar ansamling av smutsavlagringar på väggarna.

Avloppet på tallrikvarianten är också förskjutet framåt. Men den bakre väggen på denna toaletttyp är utformad som en horisontell hylla (tallrik, utskjutande del). Avfallsprodukterna hamnar först på den, och spolas sedan ner när vatten tillförs avloppet och vidare till avloppet. Resultatet är smutsiga ränder och lukt.

Om medel och metoder för att bekämpa avlagringar på toalettens yta informerar följande artikel, som helt ägnas åt denna viktiga fråga.

En ytterligare nackdel med en sådan konstruktion är att det alltid finns små mängder vatten på hyllan. Detta leder oundvikligen till saltavlagringar på utskjutningen, vilka alltid är problematiska att bli av med. Om vattnet från rören är smutsigt och hårt i sammansättning kommer ett gulaktigt saltmönster snabbt att visas på toalettens väggar.

I det trattformade alternativet är avloppsöppningen placerad nästan mitt i skålen. Lukt och spår vid användning av en sådan toalett bildas minst, avfallet faller direkt ner i vattnet i tratten. Men denna fördel minskas kraftigt av de inte sällsynta stänken vid toalettbesök «för stora behov».

Typer #3: efter spoltank

Enligt kompositionen «tank+skål» skiljer man på kombinerade och separata (lågt placerade och högt placerade) konstruktioner. Den första typen av toaletter utförs som monoblock och hopbultade element. Tanken är en del av konstruktionen eftersom den gjuts tillsammans i en enda kropp.

Separata varianter är toaletter med tank på toalettens hylla eller med en behållare på väggen. Vattenspolning sker genom ett gemensamt hål för tank och skål eller via ett avloppsrör av metall eller plast.

Tack vare den höga placeringen av tanken är spolhastigheten högre i sådana konstruktioner, vilket ger en kvalitativ spolning av avföring. Men de avger också mer ljud vid tryck på spolhandtaget jämfört med kombinerade motsvarigheter.

Spolmekanismen aktiveras efter:

• att rycka i ett hängande snöre eller kedja;
• att trycka på ett handtag;
• att trycka på en knapp.

Anordningen för vattenintag/spolning i tanken består av en flottörventil (avstängningsarmatur), en plastflottör och ett system av hävarmar. När behållaren fylls stiger flottören avstängnings- och spolarmaturen, vilket leder till avstängning av vattenledningen. Efter att spolning till skålen har utförts är tanken tömd, och påfyllningsprocessen startas på nytt.

Sidoanslutning är, till skillnad från den nedre varianten, mer högljudd eftersom vattenflödet vid denna typ av röranslutning faller från en viss höjd och orsakar stänk och ljud.

Vattentillförselsystemet till tanken kan vara:

• nedre;
• sidled.

I det första fallet ansluts tillförselröret till toalettanken underifrån, och i det andra – från höger eller vänster. Vid nedre anslutning är flottören direkt ansluten till den vertikala stången i ventilen, och vid sidoanslutning via en horisontell hävarm till ventilen på behållarens sidovägg.

Toalettens spolcistern är dimensionerad för 4 eller 6 liter vatten. Form och design kan vara valfri. Det finns modeller som är typiskt rektangulära och även triangulära – för montering i hörnet.

Förutom standardknappen för full spolning kan cisternen vara utrustad med en tvålägesavloppsanordning – första läget för att tömma hela volymen i skålen, och det andra för endast hälften.

Det finns många mekanismer för att tömma vatten i skålen, men det enklaste och vanligaste alternativet är en 'päronformad' gummisugkopp. I normalt tillstånd trycker vätskans vikt i tanken den mot avloppsöppningen. Men när knappen trycks in lyfts den, och vattnet rinner av sig självt ner i skålen. När tanken fylls trycker vätskan åter den mot botten och stänger av utsläppet.

Typer #4: efter spolningstyp

Toaletter skiljer sig också åt beroende på typen av spolsystem inuti skålen.

Det finns tre varianter av vattenrörelse i den:

• horisontell (kaskad);
• cirkulär virvlande;
• cirkulär rak.

Horisontell spolning skapar en kraftig ström i det mest smutsiga området av toalettskålen. Men i stort sett sköljer vattnet bara drygt hälften av väggytan, vilket ofta gör att man måste rengöra dem med en toalettborste.

Denna typ av inhemska toaletter tillverkades i stor skala under Sovjetunionen. Nu har tillverkarna gått över till de mer hygieniskt lämpliga andra och tredje varianterna med cirkulär vattenrörelse.

Klassiska modeller med direkt spolning sköljer skålen med en kontinuerlig ström endast från en sida, medan mer moderna med cirkulär spolning täcker hela toalettens arbetsyta fullständigt.

Vid cirkulär spolning finns en ränna med hål längs hela skålens kant. Vattnet fördelas jämnt över hela ytan vid tömning från cisternen. Denna typ av toaletter kännetecknas av mer rationell vattenanvändning och tyst drift.

Men om vattnet i rören är hårt med högt saltinnehåll kan hålen i rännan bli igensatta. Då minskar antalet strålar och spolningen slutar helt enkelt fungera.

Modeller med cirkulär spolning är alltid dyrare än de med horisontell. Oseriösa tillverkare imiterar ibland den dyra varianten genom att installera en plastinsats i kanten på den klassiska kaskadkonstruktionen.

Men denna typ av innovation fungerar inte särskilt annorlunda från direkt spolning. Och de tar betalt som för en avancerad modifiering. Vid cirkulär spolning måste toaletten vara helt tillverkad av sanitetskeramik eller sten.

Typer #5: efter avloppsutlopp

Det finns tre typer av toalettutlopp:

1. Horisontell.
2. Sned.
3. Vertikal.

Ingen av dem har särskilda fördelar framför de andra. Det handlar mer om utformningen av avloppssystemet som toaletten ska anslutas till. Att använda extra övergångsstycken för anslutning till avloppsrören är inte särskilt klokt. Ju fler skarvar, desto större risk för läckage.

Val av toalettstolens utloppstyp bör göras utifrån placeringen och riktningen på avloppsröret på toaletten. För de flesta inhemska badrum är det sneda alternativet mest lämpligt.

Lutningsvinkeln på det sneda utloppet varierar mellan 30 och 75 grader. Det går alltid att hitta en modell som passar optimalt till det befintliga avloppssystemet. Om utloppet från toaletten och avloppsanslutningen inte stämmer överens, används toalettbälg för anslutning, vars specifikation beskrivs i den artikel vi rekommenderar.

Om rören på toaletten ännu inte är dragna, bör toaletten väljas efter den planerade dragningen så att den kan anslutas till rören utan problem.

Metoder för fastsättning av toaletter på golv och väggar

När du väljer toalett måste du tänka inte bara på dess tekniska parametrar utan även på modellens design. Beroende på fästmetod och installationsplats är alla diskuterade sanitetsprodukter antingen vägghängda eller golvstående. Montagetypen påverkar även sanitetsproduktens utseende avsevärt.

En vägghängd toalett ser mer estetiskt tilltalande ut. Den är upphöjd över golvet, vilket förenklar städningen under den och på toaletten i allmänhet. För installation krävs dock en installation – en stödram som fästs på toalettväggen eller golvet.

Golvmonterade toaletter är en klassiker för inhemska hem. De är billigare och lättare att montera. För dem behöver man inte fästa en installation på väggen. Fästningen görs direkt i golvet med hjälp av pluggskruvar.

I båda typerna av konstruktion kan cisternen placeras bakom en falsk vägg i installationen. Det ser bättre ut, men försvårar reparationen avsevärt. Även för enkel justering av armatur måste man demontera den maskerande konstruktionen, så för underhåll är det bättre att bygga en sanitetslucka.

Väggmonterade modeller är praktiska och vackrare i design, de monteras på väggen med hjälp av en installation. Denna metallram med cistern inuti har en tjocklek på 30–40 cm, tar upp en hel del plats och kräver en falsk vägg med beklädnad.

Extra funktionalitet hos sanitetsapparater

Tekniken utvecklas med stormsteg, innovationerna har även nått sådana vardagliga sanitetsanordningar som toaletten. I handeln finns intelligenta modeller med beröringsfri vattenstart, samt med belysning och uppvärmning av toalettsitsen. Hur nödvändiga sådana nyheter är – det är bara husets ägare som avgör.

Ett av de mest efterfrågade tillbehören till en toalett, som gör att du kan avstå från att köpa en dyr elektronisk apparat, är en sits eller bidé-lock i form av en konstruktionsmässigt förändrad sits eller ett munstycke med strålar. Den installeras på en vanlig toalett som ett medföljande instrument.

Sådana bidéer möjliggör hygienisk tvätt och eliminerar användningen av toalettpapper. De är lätta att installera och enkla att hantera.

Efter att du trycker på knappen skjuts en nos med munstycken ut i skålen och börjar spruta strålar. Efter att procedurerna är klara dras spetsen tillbaka, samtidigt som den automatiskt rengör sig från smuts.

Förutom de ovan nämnda tillbehören kan toaletten även utrustas med:

• hygienisk dusch i form av en handdusch på en slang;
• självrengöringssystem;
• mjukstängningsmekanism för locket;
• tillförsel av rengöringsmedel och dofter i skålen;
• lufttorkning;
• musiksystem;
• luftfräschare och luftare.

Alla dessa tillägg ökar priset på toaletten, men gör toalettbesöket mer bekvämt.

Slutsatser och användbar video om ämnet

De videor som erbjuds för visning kommer att förenkla ditt studium av det befintliga modellutbudet av toaletter, så att du exakt kan förstå hur den ena typen skiljer sig från den andra.

Video #1. Visuell demonstration av varianter av en viktig VVS-armatur:

Video #2. Allt om spolsystemet i toalettskålen:

Video #3. Rekommendationer från en professionell rörmokare för att välja toalett:

När du väljer toalett måste du utgå från badrummets mått. Det är omöjligt att installera en stor skål i en liten toalett per definition, och man får inte glömma bort bekvämlighet. Det cirkulära spolsystemet är mer praktiskt, men du kan bara köpa en modell med det om vattnet i rören är mjukt och fritt från salter – annars kommer hålen i randen snabbt att täppas igen.

Skål med hylla eliminerar stänk, men tvingar dig att använda borsten oftare. Tallriksvarianten är den sämsta. Men mycket i detta val beror på strikt personliga preferenser hos toalettägaren.

Skriv gärna kommentarer i blocket nedan. Berätta vilket toalettalternativ du föredrog och varför. Ställ frågor, dela information som kan vara användbar för besökare på webbplatsen, publicera foton om artiklens ämne.