Vattentätning av poolen själv: översikt av tekniker + steg-för-steg-exempel på arbete

Konstruktion av betongbassäng, trots nya konstruktioner, är det vanligaste sättet att bygga fasta pooler. Men detta material har egenskapen att absorbera fukt, som sedan förstör konstruktionen.

Håll med, man vill inte efter att ha lagt ner mycket pengar på att bygga en konstgjord vattensamling, upptäcka sprickor efter några år. Tidig pooltätning hjälper till att förhindra defekter på betongbassängen.

Vi berättar om de mest effektiva metoderna för fuktskydd, och beskriver steg för steg tekniken för att bygga en vattenspärr.

Varför täta poolen?

Betong är ett starkt och hållbart material, men det kännetecknas av hög porositet. Vatten som sipprat in i materialet absorberas lätt och hålls kvar länge, vilket blir en gynnsam miljö för mögel.

Vid minusgrader blir en sådan vägg en ledare av kyla, och frysning av vätska leder till sprickor och mekanisk förstörelse av konstruktionen.

På grund av den porösa strukturen kan betong- eller armerad betongkropp inte motstå vatteninträngning i konstruktionen.

Att installera pålitlig tätning på insidan av bassängen är tveklöst, eftersom den fylls med vatten. Men förstörelse kan också ske från utsidan.

Betong kännetecknas av så kallad kapillärsugning, där fukt dras in från omgivningen – jord, luft med hög luftfuktighet, vid regn. Därför måste även utsidan av bassängen tätas.

Vid byggande av bassäng av separata betongplattor eller block leder dålig tätning till gradvis förstörelse och urtvättning av bruk i fogarna samt uppkomst av aktiva läckor

Ofta byggs poolväggar av enskilda block. I sådana fall utgör fogarna en fara. Hållfastheten hos fogbruket är betydligt lägre än hos betongplattorna. Om vatten börjar sippra in på en sådan plats, kommer materialet snabbt att brytas ner under trycket från vätskans massa.

Först uppstår en droppvis läckage, sedan ett mindre sipprande som tvättar bort brukspartiklar och utvecklas till en rejäl läcka.

Materialet för vattentätning av poolbassängen måste vara kompatibelt med lim för keramisk beklädnad eller polymer ytbehandling (+)

Metoder för fuktskydd av betongkonstruktioner

Vattentätning kan vara yttre, inre eller kombinerad.

För att säkerställa fuktskydd för konstruktioner av monolitbetong eller betongblock används följande medel:

1. Djupindringande medel – täpper även till mikroskopiska sprickor och verkar på kapillärnivå.
2. Tillsatser för sandcementblandning – ökar betongens hydrofobicitet.
3. Flytande glas – ett medel som efter härdning bildar ett fast fuktskyddande skikt på ytan.
4. Flytande och trögflytande medel – så kallade flytande gummin och strykbar vattentätning som bildar en stark elastisk membran.
5. Rullfilmsbeläggningar som limmas på betongytan.

Varje medel har sina egenskaper som bestämmer användningsområde och appliceringsmetod.

Impregnerande tätningsmedel

Djupindringande material är cement-sandblandningar med aktiva kemiska tillsatser. De blandas med vatten och appliceras på en väl fuktad yta.

De aktiva ämnena börjar i närvaro av vatten reagera med betongblandningens partiklar – fri kalk. Resultatet blir olösliga kristaller av kalciumhydrosilikater och kalciumhydroaluminater.

På så sätt komprimeras betongen på djupet – de aktiva komponenterna i tätskiktet tränger in även i de minsta sprickorna via kapillärsugning. En fuktbarriär bildas.

När alla vattenmolekyler har reagerat stannar kristallbildningsprocessen. Återupptagande av kontakt med vätska startar den igen, vilket orsakar ytterligare komprimering och tätskikt.

Omedelbart efter applicering av skyddsskiktet börjar de aktiva ämnena interagera med vattenmolekylerna och betongpartiklarna och bildar olösliga kristaller. Kapillärer och mikrosprickor fylls, vilket sedan blockerar vatteninträngning i materialets djup (+).

Tjockleken på det bildade skiktet kan nå 10-20 cm. Skyddet är inte rädd för mekaniska skador, ökar betongens frostbeständighet och hela konstruktionens hållbarhet.

Penetrerande tätskikt ger dock inte 100% skydd mot fukt vid konstant kontakt med vätska. Därför används det som förbehandling innan applicering av det huvudsakliga skyddsskiktet.

Vattenavvisande tillsatser för betong

Verkningsprincipen för tätskiktstillsatser är densamma som för penetrerande massor. Men i detta fall skyddas inte bara ytskiktet – hela materialmassan blir hydrofob.

Kalciumhydroxid, eller fri kalk, i vanlig betong lakas med tiden ut och lämnar efter sig ett stort antal mikroskopiska kapillärer och hålrum.

De aktiva tillsatserna som tillsätts i blandningen reagerar redan under betongens härdningsfas med kalciumhydroxid och vattenmolekyler. Genom att växa i lösningen fyller de de bildade mikrohålrummen och porerna.

En gjuten betongkonstruktion eller enskilda block får egenskaper som en stenmonolit. Vid ytterligare vattenpåverkan komprimeras konstruktionens yta ytterligare.

En konstruktion av sådan betong har inte bara fuktbeständighet – den kännetecknas av ökad hållfasthet, frost- och värmebeständighet, motståndskraft mot aggressiv påverkan från kemiska föreningar i omgivningen.

Tillsatserna bidrar inte bara till att fylla mikroporer – större hålrum täcks med ett lager av olösliga kristaller. Därigenom minskas ytans vätbarhet maximalt och effekten av kapillärsugning elimineras.

Tillsatserna ändrar betongytans egenskaper. Vätbarheten elimineras nästan helt eftersom ytan vid härdning täcks av ett lager olösliga kristaller.

Men utöver de positiva egenskaperna har denna egenskap en nackdel. Det vattenbeständiga lagret ger låg vidhäftning mot lim och puts. Därför måste man före applicering av ytbeläggning vidta åtgärder för att öka materialets ytråhet.

Flytande glas – effektivt medel

Flytande glas är en lösning av kalium- eller natriumsilikat. Ämnet är en genomskinlig flytande massa som vid härdning bildar ett hårt glasliknande lager. Principen för sådan vattentätning bygger på lösningens förmåga att spontant stelna.

Tack vare sin rinnande konsistens fyller flytande glas porer och sprickor på den skyddade ytan. Därmed blockeras möjliga vägar för vätska helt. Ämnet gör den behandlade betongytan vattentät och ökar dess hållfasthet.

Flytande glas har varken färg eller lukt. Det fyller porer och mikrosprickor och bildar ett genomskinligt fuktskyddande skikt på ytan.

Blandningen har god vidhäftning och är lätt att applicera – med roller, pensel eller sprutning. Behandlingen utförs i två till tre lager, med väntan på att det applicerade medlet ska härda helt.

Man bör notera att flytande glas härdar mycket snabbt. Därför krävs en viss vana för att arbeta med det. Detta gör det svårt att själv vattentäta poolen.

Det stelnade skiktet liknar glas i egenskaper – det är hårt och ganska sprött. För ytor som ständigt är i kontakt med vatten används det endast som grund för pålimning av polymermembran.

Flytande och trögflytande tätning

Lättapplicerade och effektiva flytande medel blir allt vanligare. Det är ämnen baserade på bitumen, latex, silikon och polymerer. De appliceras på ytan med vanlig pensel, spruta eller roller.

Blandningarna har god vidhäftning till ytan – de fyller mikroojämnheter, porer och sprickor och bildar en tät fuktsäker membran.

Trögflytande fuktskyddsmedel kan appliceras utan professionell hjälp – med pensel eller spatel. Medlen tillåter att lagren appliceras vid olika tidpunkter – materialet fäster på molekylär nivå, vilket resulterar i en sömlös beläggning.

Flytande isolatorer indelas i två typer:

1. Vattenemulsioner. De luktar nästan inget, härdning sker endast genom polymerisationsprocesser.
2. Blandningar baserade på organiska lösningsmedel. Vid applicering och härdning avger de giftiga ämnen, därför rekommenderas de inte för användning inomhus. Efter applicering avdunstar lösningsmedlet och en elastisk hydrofob bas blir kvar på ytan.

Produkterna kräver oftast ingen förbehandling av ytan. De appliceras i flera lager. Resultatet blir ett starkt och elastiskt membran utan skarvar eller fogar.

Ett sådant vattentätt barriär är inte rädd för varken tryckstötar i vattensystemet, vätsketryck, eller krympning av betongkonstruktionen och uppkomsten av små sprickor. Filmen förblir hel.

Vid användning av färgad flytande gummi kan isoleringsskiktet även fungera som slutbeläggning, vilket gör att man kan spara betydande summor pengar

Följande typer av flytande och beläggningsisolering finns:

• Bitumenbaserad. Detta är traditionell isolering – en viskös organisk förening med djup svart färg. Appliceras varmt, vilket gör metoden brandfarlig. Dessutom tål beläggningen inte låga temperaturer och håller bara 6-7 år.
• Bitumen-polymerbaserad. Blandningen behöver inte värmas före applicering. Tillsats av polymerer gör blandningen mer elastisk och frostbeständig. Vidhäftningen till den behandlade ytan förbättras. Används utomhus eller i ventilerade utrymmen.
• Bitumen-latexbaserad, eller flytande gummi. Latex är ofarligt och luktfritt, så produkten kan användas för arbete inomhus.
• Akryllösningar på vattenbas. Innehåller mineraliska fyllmedel och pigment. Kan vara vita eller färgade. Sådana används för slutskikt som inte kräver ytterligare målning eller beklädnad.

Färgade polymermastik används ofta ensamma, utan någon slutbeläggning. I så fall, för att öka slitstyrkan och hållfastheten, bäddas ett armerande glasfibernät in i det första lagret av den applicerade massan. Man väntar på full polymerisation och täcker med ett andra lager.

En sådan skyddsbarriär kan motstå även allvarlig mekanisk påverkan.

Nackdelen med nästan alla sådana blandningar är att ultraviolett ljus har en negativ effekt på den färdiga beläggningen, vilket leder till elasticitetsförlust och sprickbildning. Därför täcks utomhuspooler ytterligare med ett skyddsmedel.

Beläggning med polymerfilmer

Beläggning av betongytan med PVC-film är det mest ekonomiska sättet att vattentäta en pool. Filmen är en färdig membran med tjocklek 1–1,5 mm som levereras i rullar. Detta är ett lätt, kemikaliebeständigt och helt vattentätt material.

Membraner kan vara släta – för enkel rengöring, eller med grov yta – för att täcka trappor och botten i barnpooler. De som är förstärkta med glasfibernät är starkare och håller längre. Oförstärkta är billigare, men deras livslängd är bara 5–6 år. Efter detta måste polymerfilmen bytas ut.

Vattentätning av betong med polymermembraner kräver ett professionellt tillvägagångssätt och är ganska svårt att göra själv. Det krävs en förbehandling av ytan med penetrerande vattentätning eller flytande glas.

Filmen ska läggas på ett lager av geotextil för att undvika att kondens bildas och förhindra att membranet gnuggas mot den grova ytan.

Samtidigt måste god vidhäftning mellan filmen och ytan säkerställas för att förhindra avskiktning. Sömmar svetsas med specialutrustning. Fogen måste vara tät – den minsta felaktigheten kommer att leda till att vätska tränger in under vattentätningsskiktet.

Polymermembraner för vattentätning kan vara enfärgade eller imitera kakel- eller mosaikbeläggning. Detta är ett billigt sätt att skapa en intressant och unik design för en konstgjord vattenbassäng.

Invändig och utvändig pooltätning

Åtgärder för fuktskydd av reservoarens konstruktionselement bör utföras på båda sidor under byggandet av poolen. Man skiljer på inre och yttre vattentätning av poolen. Yttre vattentätning anordnas för att skydda konstruktionen från inträngande av grundvatten.

Den inre – skyddar konstruktionen mot påverkan av vätskan, som trycker på bassängens ytor med sin massa.

Valet av vattentätningsmetoder beror på poolens installationsplats – utomhus eller inomhus, luftfuktighet, grundvattennivå och jordtyp.

Skydd av bassängen mot grundvatten

Du bör skydda poolen från grundvatteninträngning redan under byggskedet – innan bassängen byggs. Under konstruktionen anordnar du en sandbädd, på vilken du lägger överlappande remsor av takpapp eller annat tätt vattentätt material.

Vid högt grundvatten kommer du också att behöva en tätskärm av lera eller mjäla med en tjocklek på minst 30 cm.

Applicering av penetrerande tätskiktslösning kräver inga speciella färdigheter. Det kan göras med en styv borste. Om konstruktionen är byggd av separata block, bör du absolut behandla fogarna med denna blandning.

För att förstärka betongen och öka dess hydrofoba egenskaper tillsätter du speciella tillsatser eller vattenglas i sand-cementblandningen. Detta kräver dock att du strikt följer recept och proportioner.

När du bygger poolen själv är det ganska svårt att göra detta. Hemma är det enklare att du behandlar den redan färdiga konstruktionen utvändigt med vattenglas eller penetrerande tätskikt.

När du bygger poolen inomhus blir penetrerande tätskikt ett skydd mot vattenläckage från poolbassängen. I detta fall börjar betongen att förstärkas inåt – mot vätskans rörelse, utan att släppa ut den och förhindra översvämning av utrymmet runt poolen.

På stabila jordar (berg, halvbergarter, torra sandar med djupt liggande grundvatten) räcker en behandling med penetrerande medel.

Men lerjordar är utsatta för frosthävning och säsongsförskjutningar. På sådana platser kan mikrofissurer uppstå, i vilka fukt börjar sugas in. Ett ytbeläggning, särskilt vattenglas, hjälper inte i detta fall.

För att rörelser i tjälfarliga jordar inte ska påverka konstruktionens tekniska skick, avlägsnar du dem från schaktet innan du bygger poolen. Det fria utrymmet fyller du med flod- eller grussand utan lerinblandningar.

Därför avlägsnar du instabila jordar under frostperioden från schaktet innan du bygger betongbassängen. Du utför obligatoriskt torvborttagning och avlägsnande av löslegerad mjäla och sandjordar.

Du uppnår pålitligt fuktskydd genom att applicera strykbar tätskikt eller flytande gummi. Den starka film som bildas efter polymerisation motstår aggressiv påverkan och marktryck och skadas inte vid krympning av betongkonstruktionen.

Behandling av poolens ytterväggar med strykbar tätskikt skapar ett sömlöst elastiskt fuktskydd. Ytans form kan vara helt valfri.

Tätning av bassängens insida

Arbetet med att skydda den inre ytan från vattenpåverkan måste utföras särskilt noggrant. Felaktigheter i fuktisoleringens utförande leder till läckage och/eller fukt i betongen, vilket kanske inte ens märks. Resultatet är att materialet förstörs och mögel uppstår. Reparationsarbeten blir i slutändan mycket dyra.

Därför är det bäst att inte snåla på den inre fuktisoleringen. För att öka effektiviteten använder man flera olika metoder på en gång.

Skyddsbeläggningen på bassängen måste uppfylla följande krav:

• absolut vattentäthet;
• elasticitet samtidigt med styrka;
• förmåga att motstå hydrostatiska och dynamiska belastningar;
• god vidhäftning mot ytan;
• motståndskraft mot biologisk nedbrytning av mikroorganismer, aggressiv påverkan från vatten och dess antimikrobiella tillsatser (klorhaltiga preparat);

Materialet för inre fuktisolering av bassängens skål måste vara miljövänligt och motståndskraftigt mot ultraviolett strålning och temperaturväxlingar.

Följande typer av fuktisolering uppfyller dessa krav:

• flytande gummi och polymera föreningar på vattenbasis;
• djupgenomträngande material;
• skydd med polymermembran.

Man kan använda en kombination av alla tre medlen, eller nöja sig med två.

Slutlig beklädnad med kakel eller mosaik ser estetiskt tilltalande ut och kan förvandla en enkel bassäng till ett konstverk. Det är en hållbar beläggning som kan hålla i flera decennier. För att skydda betongkonstruktionen från eventuellt vatteninträngning genom fogarna krävs ett pålitligt lager av fuktisolering under beklädnaden.

Beklädnad av bassängens skålyta med keramiska plattor eller mosaik är fortfarande aktuell. En sådan beläggning är hållbar – den tål all påverkan, är lätt att rengöra och klarar vattentrycket utan problem.

Enskilda element är helt vattentäta. Fogarna utgör en risk. Även användning av vattentät fogmassa garanterar inte att vätska tränger igenom.

Därför måste ytan före beklädnad behandlas med fuktskyddsmedel. Kombinationen av en djupgenomträngande förening med en strykbar mastix är den mest effektiva fuktisoleringen för bassängens skål som appliceras under kakel.

För bassänger inomhus spelar korrekt ventilation en viktig roll för att upprätthålla normal luftfuktighet.

Hur man gör tätning själv

Den enklaste och mest effektiva metoden för att själv fuktisolera en bassäng är att applicera djupgenomträngande och därefter trögflytande strykbara föreningar. För att beläggningen ska vara pålitlig måste man dock följa tekniken.

Omgivande lufttemperatur får inte vara lägre än +5°C när du utför arbetet. Vid varmt soligt väder ska du skugga ytor där mastixen appliceras, eller arbeta på morgonen och kvällen.

Du måste blanda mastixen ordentligt före användning. Använd en bandblandare för att undvika att luft införs i beläggningsblandningen.

Steg för vattentätningsarbete:

1. Betongunderlaget rengörs. Du vidgar och fyller i hack, gropar och sprickor. Vägg- och bottenytor jämnas ut.
2. På ett väl fuktat underlag applicerar du ett lager genomträngande isolering. Du behandlar fogar, sprickor och anslutningspunkter särskilt noggrant. Vänta på torkning.
3. Du avfettar ytorna med en svag syralösning, som får verka i en timme. Sedan sköljer du bort den med vatten och neutraliserar resterna med en 4-5% lösning av soda.
4. Du torkar underlaget helt.
5. Du applicerar första lagret mastix, 2-3 mm tjockt. Vertikala ytor behandlar du med roller eller pensel. Horisontella ytor behandlar du med gjutningsmetoden och fördelar sedan med en piggroller, som hjälper till att avlägsna luftbubblor från massan.
6. Du bäddar in ett armerat glasfibernät i det något härdade vattentätningsskiktet och väntar på full polymerisation (härdning) av massan.
7. Du applicerar ett andra lager mastix, med en tjocklek på 1 till 3 mm.

Vattentätningsskiktet måste torka i minst 3 dygn, på ytor som är i kontakt med vatten – 14-15 dygn. Under denna tid får du inte trampa på eller gå på de behandlade ytorna.

För att undvika ojämn torkning och bilda ett starkt och elastiskt membran fuktas den pålagda beläggningen regelbundet med vatten under polymerisationen och täcks med plastfolie.

Bitumen-polymerblandningen bildar ett vattentätt sömlöst skikt som jämnt täcker hela bassängens inre yta. En sådan behållare är redo för alla typer av efterbehandling.

Med denna teknik kan man utföra både intern och extern vattentätning av bassängen. Den så förberedda ytan är redo för efterbehandling. Man kan kakla bassängen, fodra med PVC-film eller belägga med färgad flytande gummi.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Hur man applicerar penetrerande vattentätning korrekt. Exempel på ytförberedelse och behandling av bassäng med Vandex-material:

Vattentätning av bassäng med polymermembran:

Fuktskydd av bassängen med flytande gummi. Sprutapplicering ger ett jämnt lager med enhetlig tjocklek:

Oavsett vilken metod som använts för vattentätning av bassängen bör man kontrollera att beläggningen är tät. Fyll behållaren med vatten och låt den stå i cirka 10–15 dagar.

Under hela denna tid kontrolleras området runt bassängen med jämna mellanrum för läckor. Först när inga fel i vattentätningen finns påbörjas efterbehandlingen.

Har du erfarenhet av att vattentäta en betongbassäng? Dela gärna med dig av informationen till våra läsare och berätta om din metod för att lösa problemet. Kommentarer kan lämnas i formuläret nedan.