Installation av utomhusenheten för luftkonditionering på vinden: möjlighet till lösning och teknisk specifikation

För ett välinrettat boende är ett split-system absolut nödvändigt. Håll med, det finns helt enkelt inget annat sätt att stå emot sommarens hetta och kylan under några veckor mellan säsongerna. Men på många stadfasader är det förbjudet att placera split-enheter. Så varför inte ställa utomhusenheten på vinden där den inte syns?

Vi undersöker förutsättningarna för att placera utomhusdelen av split-systemet på vinden eller i teknikutrymmet i ett flerbostadshus. Likaså överväger vi faktorer som med rätta hindrar denna installationsmetod för ett tvåblocks klimatkontrollsystem.

Möjlighet att placera enheten i teknikutrymmet

Icke-bostadsutrymmen i ett flerbostadshus som inte ingår i någon lägenhet tillhör samtidigt alla lägenhetsägare i detta flerfamiljshus. Detta fastställs i bostadslagen i första delen av artikel 36.

Detta innebär att vindar och teknikutrymmen i ett flerbostadshus är i gemensam ägo av de boende.

Ur lagens synvinkel är vinden avsedd för placering av gemensamma tekniska ledningar för hushållsbruk, och därmed även klimatutrustning (dvs. luftkonditioneringsaggregat).

I artikel 161 i bostadslagen återspeglas behovet av att upprätthålla gynnsamma boendeförhållanden för alla boende i flerfamiljshuset. Detta utrymme, som är gemensam egendom för lägenhetsägarna, måste underhållas på ett lämpligt sätt både när det gäller sanitär och epidemiologisk välfärd samt brandsäkerhet.

Enligt Gosstrois 'Regler för teknisk drift av bostadsbeståndet' nr 170 från 27.09.2003 är förvaltningsorganisationen (nedan FO) skyldig att säkerställa temperatur- och fuktighetsförhållandena på vinden (teknikvåningen) som förhindrar kondensbildning på byggnadens omslutande konstruktioner (punkt 3.3.1).

Dessutom får temperaturen i det kalla (oeldade) teknikutrymmet överstiga utomhustemperaturen med endast 4 °C (punkt 3.3.2).

Tillträde till vinden är endast tillåten för anställda hos FO och personal från driftbolag vars utrustning är placerad på taket eller på vinden (punkt 3.3.5).

Enligt ovanstående regler finns det inget direkt förbud mot att installera en del av en split-konditionering på vinden. Om förvaltningsorganisationen inte framför grundade invändningar och om 50% av bostadsägarna i detta flerfamiljshus inte motsätter sig placeringen av kompressor-förångarenheten (-erna) på den tekniska våningen, så kommer en sådan installation att vara laglig.

Särdrag vid installation på vinden

De flesta hushållsklimatanordningar är utformade för att ha utomhusmodulen på kort avstånd från inomhusförångaren och bokstavligen utomhus, dvs. i utomhusatmosfär. Och vid installation av utomhusenheten för en split-systemkonditionering på vinden måste man ta hänsyn till en rad obligatoriska tekniska nyanser.

Vad är faran med flera meters höjdskillnad mellan enheterna?

Bland de viktiga egenskaperna för varje split-system (i databladet) anges den maximala höjden och längden på köldmedieledningen. Minimiparametrarna börjar på 5 (höjd) och 15 (längd) meter. En längre och mer vertikalt avlägsen rörledning än vad som anges i databladet för split-systemet kan kompressorn helt enkelt inte pumpa.

Avsaknad av oljeuppsamlingsslinga och nedåtgående lutning kommer oundvikligen att orsaka att kompressorn i luftkonditioneringen låser sig på grund av vattenslag.

Så, kan man installera utomhusmodulen för luftkonditioneringen på vinden om avståndet mellan den och inomhusenheten blir mer än 3 'vertikala' meter? Man måste beräkna den totala längden.

Förhållandet mellan längden på kopparrören som förbinder split-modulerna vertikalt och horisontellt är ungefär 1:3.

Dvs. med ett horisontellt avstånd från inomhusenheten till 'utomhusenheten' på till exempel 4 m återstår mindre än 3,5 m för den vertikala delen av ledningen. Observera att detta är den maximala höjd som kompressorn klarar av, vilket innebär att den måste arbeta under en stabilt hög belastning och slitas.

Ett annat problem med att placera kompressorns split-modul ovanför förångarenheten på en höjd över 3 m är brist på olja i 'utomhusenheten' – oljan samlas i rören nära inomhusmodulen.

Och eftersom rumstemperaturerna vanligtvis är högre än i området där kompressorenheten är placerad, kondenseras köldmedieångorna i 'kompressorsektorn' av köldmedieledningen efter att luftkonditioneringen stoppats. Olja i botten, köldmedieångor i toppen av ledningen – ideala förhållanden för vattenslag vid nästa start av split-systemet.

Hur minskar man risken för vattenhammare vid stor nivåskillnad mellan enheterna?

För att undvika att en oljepropp bildas i den nedre delen av ledningen med köldmedium måste man installera en oljelyftslinga på den stigande (sugande) rörledningen. Den har en U-form och en längd på högst åtta rördiametrar.

Till exempel, för ett rör med diametern ¼ tum får den maximala längden på en oljehävarspiral inte överstiga 50 mm. Spiralen skapas i botten av den stigande ledningen.

Det är bättre att inte böja kopparröret till en spiral utan att löda in en färdig spiral i ledningen. Detta bevarar enhetligheten i rörets tvärsnitt längs hela dess längd.

Om den vertikala delen av kopparrören är längre än 7,5 m kan gasblandningen av köldmedium vid en hastighet på 5 m/s (normal hastighet i ett luftkonditioneringssystem) inte hålla kvar oljefilmen på ledningens väggar.

Tyngdkraften kommer att dra oljan nedåt, fylla hela oljehävarspiralen och återigen riskera vätskeslag när split-systemet startas. Då bör man montera två spiraler på 3 meters avstånd från varandra (en i botten, den andra högre upp på sugröret).

Observera att en mellanliggande oljehävarspiral på en köldmedieledning som dras till vinden eller ett tekniskt våningsplan från lägenheten genom en ventilationskanal avsevärt kommer att blockera dess tvärsnitt och förhindra fullgod ventilation. Om man dessutom drar rörledningar från två split-system genom den ordinarie ventilationskanalen upp till vinden kan luftväxlingen i lägenheten helt upphöra.

Det rekommenderas starkt att inte dra en vertikal rörledning mellan split-systemets enheter till en höjd över 25 m, även med en kraftfull kompressor som kan arbeta med en så lång ledning. Tryckförlusterna för köldmediet i ledningen blir alltför höga.

Förutom montering av oljehävarspiralen måste alla horisontella rörsektioner ha en lutning i riktning mot köldmediets flöde. Det vill säga, lutningen på röret som leder till kompressorenheten ska vara riktad mot denna modul, och på röret som leder bort från den ska lutningen vara riktad nedåt, mot förångaren.

Problemet med värmeemission från kompressorenheten

I grund och botten, i kylläge, tar split-systemet värme från rumsenheten, transporterar den utanför lägenheten och släpper ut den genom utomhusenheten.

För att kylningen av rummet ska ske med den av användaren inställda intensiteten (inställt temperaturläge) måste luftmassan i området där överskottsvärmen släpps ut uppfylla vissa parametrar.

Placering av oljehävarspiraler med 3-4 meters mellanrum skyddar luftkonditioneringssystemets rörledning från gravitationsdränering av olja till dess lägsta punkt.

Kondensatorn inbyggd i utomhusdelen av splittsystemet fungerar normalt om det på installationsplatsen finns mer än 17 kubikmeter luft per kilowatt värmeeffekt. Till exempel behöver kondensatorn i ett splitsystem av typen 'nion' med en värmeeffekt på 2,8 kW (anges i bruksanvisningen) minst 48 m³ luft per timme för att avge värme.

Med tanke på att takhöjden i teknikrummet i ett flerfamiljshus inte överstiger 1,6 m (ibland bara 1,2 m), kräver en installerad 'utomhusenhet' av 'nion'-typ i teknikrummet 30 m² golvyta. Om vinden däremot inte är högre än 1,2 m, behövs 40 m² yta.

Om luftomsättningen på vinden är otillräcklig, kan lufttemperaturen stiga över 40^°C, vilket leder till att kompressorblocket överhettas. Då löser överhettningsskyddet ut, vilket stänger av splitsystemet och förhindrar att det startar igen förrän kompressormodulen har svalnat.

Därför, under varma sommardagar när flera splitsystemmoduler arbetar aktivt på teknikvåningen, kommer deras skydd att lösa ut varje timme. Som ett resultat blir det ganska svårt att upprätthålla ett acceptabelt inomhusklimat i bostadsutrymmena.

Hur undviker man överhettning av split-enheten på teknikvåningen?

Vindens ventilationsöppningar och takkupor är utformade för naturlig luftväxling. Luft kommer in i teknikvåningen från bostadsutrymmena nedanför, genom ventilationsöppningar och springor vid takfotens överhäng.

Springventiler och tekniska ventilationshål klarar inte att säkerställa tillräcklig luftomsättning på vinden när flera kompressorblock för luftkonditioneringsaggregat arbetar aktivt.

Den fungerar enligt principen att suga in extra luftvolym på grund av det minskade trycket i den inre blandningskammaren.

Här krävs mekanisk ventilation, men att utrusta teknikvåningen med elektromekaniska ventilationsaggregat är inte alltid effektivt och är helt klart dyrt. Det finns en bättre lösning – att utrusta vinden med en lågtrycksejektor som kan påskynda ventilationsprocessen många gånger om utan elförbrukning.

Till exempel garanterar ejektorn typ EI-1 från Tula-företaget 'Promventiljatsija-Servis' en luftomsättning på 1000 kubikmeter per timme.

Det vill säga, en sådan ejektor är effektiv för ventilation av teknikvåningen med 15–17 utomhusenheter av splitsystem 'nion' som arbetar samtidigt med kylning. Observera att ejektorkonstruktionen är ganska lång – typ EI-1 har en längd på 2,75 m.

Optimalt split-system med enhet placerad på vinden

Konditionerad luft i både kyl- och värmeläge kommer att behövas i flera av lägenhetens bostadsrum. Det blir dock svårt att utrusta den med flera tvådelade luftkonditioneringsapparater med utomhusmodulerna placerade på vinden, även om lägenheten ligger på översta våningen (dvs. direkt under vinden).

Eftersom dubbelledningar från kompressormodulen går till varje inomhusenhet separat, måste utomhusenhetens effekt vara tillräckligt hög. Detta är viktigt!

Det är enkelt: dubbelledningarna från flera split-system kommer helt att blockera frånluftskanalen. För att undvika detta måste du borra i takplattan för varje ledningspar eller förbereda ett gemensamt hål.

Ett effektivt alternativ kan vara att utrusta bostadsrummen med ett klimatsystem med en utomhusenhet och flera inomhusenheter – ett multisplit-system. Även om du fortfarande måste dra flera separata köldmedieledningar vertikalt uppåt, blir det ändå enklare att kyla den enda kompressormodulen.

Det behövs en tillräckligt kraftfull multisplit av ett välkänt märke som kan arbeta med stor höjdskillnad mellan modulerna och pumpa igenom en ledning som är längre än 50 meter (med hänsyn till förhållandet vertikalt:horisontellt 1:3).

Med tanke på den svaga intensiteten hos den naturliga ventilationen på teknikvåningen är det bättre att använda en kompressorsplitenhet med en centrifugalfläkt som kyler kompressorn effektivare än en axialfläkt.

Att placera en utomhussplitmodul med ledningar i ventilationen från lägenheter på näst sista våningen i ett flerfamiljshus eller lägre – detta bör inte göras eftersom luftväxlingen i bostadsrummen definitivt försämras.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Så här åtgärdar du problemet med överhettning av luftkonditioneringen på teknikvåningen:

Hur en oljelyftslinga installeras i split-systemets ledning:

Bland de tekniska uppgifterna vid installation av en splitkonditionering på teknikvåningen är kondensatavledningen den enklaste – avloppsslangen dras i lutning till ett avloppsrör. När det gäller driften av kompressorenheten på vinden kommer det att finnas svårigheter med rengöring eftersom traditionell högtryckstvätt inte är möjlig här.

Ett bättre alternativ kan vara att placera utomhusmodulen för split-systemet på byggnadens tak. Detta undviker både problem med överhettning på grund av otillräcklig luftväxling och periodisk rengöring.

Vill du dela med dig av personliga erfarenheter av att placera en utomhussplitenhet på vinden? Har du användbar information om ämnet? Skriv gärna kommentarer i sektionen nedan för feedback, publicera foton relaterade till ämnet och ställ frågor.