Hur man blir av med kondens i ventilationsröret: finesser för att eliminera droppar från kanalen

Du har installerat ett ventilationssystem, men luften i huset är fortfarande dålig och dessutom fuktig? Då är det dags att fundera på hur man blir av med kondens i ventilationsröret och förhindrar att det bildas i framtiden. Håll med om att det är bättre att lösa problemet direkt än att länge utstå obehag.

Vi tipsar om vad du kan göra för att slippa lägga pengar på att byta ventilationsrör och bekämpa mögel i bostadsrummen. I vår artikel får du veta hur du bäst förebygger och förhindrar kondensutfällning. Våra rekommendationer hjälper dig som är hemmapysslare.

Vad är kondens och vilken skada orsakar det?

I luftmassorna finns vatten i ångform. Vid avkylning omvandlas ångan till flytande vatten och lägger sig på de inre ytorna av ventilationskanalerna i form av droppar, som kan rinna och bilda rännilar och pölar.

Orsaker till kondensbildning:

• fel vid projektering och installation av ventilationssystemet;
• förhöjd luftfuktighet i rummen;
• närhet till vattendrag;
• stor temperaturskillnad mellan inne och ute.

Det är inte bara pölar på golvet som bör oroa, utan även rost på rören, minskad tillförsel av frisk luft, ansamling av fukt i väggar och bjälklag som kanalerna är dragna genom.

Kondens i ventilationssystemet leder till ökad luftfuktighet i själva huset med effekter som imma på fönster

Kondens är en källa till fukt i huset. Det fungerar som grogrund för mögel och andra mikroorganismer som påverkar människors hälsa negativt. Under inverkan av ventilationskondens förstörs metallkanaler. Även betongväggar kan känna av den skadliga påverkan av hög luftfuktighet.

Avlägsnande av kondens utanför ventilationskanalerna

Insamling av kondens i vertikala och lutande delar av kanalerna görs i deras nedre del. På horisontella kanaler kan kondensinsamling ordnas praktiskt taget var som helst, förutom på sträckor som är dragna i väggar.

I ventilationsröret installeras en muff-t-stycke så att utloppet är riktat nedåt. Utloppet förses med en speciell behållare – kondensavskiljare.

Det finns kondensavskiljare för ventilation av olika slag i handeln. De skiljer sig åt i konstruktion och tillverkningsmaterial. De kan vara genomskinliga, vilket underlättar kontroll av fyllnadsgraden, men tillverkas oftast av rostfritt eller galvaniserat stål.

Behållare med skruvlock töms manuellt när de fylls med kondensat, vilket inte alltid är praktiskt. Särskilt eftersom kondensat bildas särskilt rikligt vid utomhustemperaturer på -20 °C och lägre, och behållaren fylls på kort tid.

Innan installation av behållaren för kondensatinsamling bestämmer man den lägsta punkten i kanalsystemet, men vid horisontell placering är montering av kondensavskiljaren möjlig praktiskt taget var som helst som är lämpligt.

I ett sådant fall är en konformad kondensavskiljare med tratt ett bra alternativ. Det är lätt att ansluta en slang till den och leda kondensatet till avloppet. Om vätskeavledning måste ordnas på en svåråtkomlig plats används också en modell med tratt.

Vid organisering av insamling och avledning av kondensat beaktas ventilationssystemets konfiguration. Vid flera rörböjar måste man installera inte bara en utan flera kondensavskiljare.

Sorbenter – fuktabsorberande ämnen – hjälper också till att samla upp och avlägsna kondensat. De har formen av kassetter och installeras i filtreringsdelen av tilluftskanalen. Sorbenten måste med jämna mellanrum tas ut för torkning, varefter den åter är redo att användas.

Avlägsnande av kondensat betraktas som en tillfällig åtgärd, främst på grund av risken för isproppar under vintern. Att isolera ventilationskanalerna hjälper till att lösa problemet radikalt.

Krav på värmeisoleringsmaterial

För isolering av luftkanaler i ventilationssystemet krävs material med följande egenskaper:

• låg värmeledningsförmåga;
• ångtäthet;
• brandmotstånd;
• ljudabsorberande förmåga;
• biostabilitet.

Värmeledningsförmågan är den viktigaste parametern för ett värmeisoleringsmaterial.

Även vid korrekt montering av alla delar av ventilationssystemet är avledningen av kondensat inte alltid effektiv, eftersom det kan frysa och bilda en ispropp.

Den näst viktigaste egenskapen är ånggenomsläpplighet. Många material som används för ventilationisolering har förmågan att släppa ut fukt som samlats under dem när den överskrider en viss gräns.

Genom att fylla materialets porer ökar fukten dess värmeledningsförmåga, vilket minskar isoleringseffektiviteten. För att förhindra detta monteras ett vattentätt skikt ovanpå isoleringen – ett membran som kan släppa ut ånga utåt samtidigt som det hindrar den från att tränga in.

Brandmotståndet avgör hur brandsäker isoleringen är. Det finns totalt 6 brandmotståndsklasser.

För luftkanaler krävs en isolering av klass 0, det vill säga med högsta brandmotstånd, och därmed mest brandsäker. Vid flerskiktsisolering och uppfyllande av ett antal ytterligare villkor är det tillåtet att använda material av brandmotståndsklass 1.

Luftflödet som passerar genom luftkanalerna skapar buller. I mekaniska ventilationssystem bullrar och vibrerar även den arbetande fläkten. För att förhindra att buller och vibrationer överförs via styva konstruktioner och sprids i bostadsutrymmen används dämpningsanordningar och packningar.

Men de flesta värmeisoleringsmaterial har också ljudisolerande egenskaper och hjälper, förutom sin huvudfunktion, att skydda hemmet från obehagliga akustiska effekter.

Mineralull är ett av de mest populära värmeisoleringsmaterialen i låghusbyggande och används bland annat för isolering av luftkanaler.

De använda materialen får inte vara en gynnsam miljö för insekter, mögelsvampar, rötframkallande bakterier och andra skadliga mikroorganismer.

När de tränger in i bostadsutrymmen via luftkanalerna kan de orsaka sjukdomar och även skada själva materialet, vilket kan leda till att det måste bytas ut i förtid. Det finns mikroorganismer vars avfallsprodukter är så aggressiva att de kan bränna igenom 1,5 mm tjocka stålplåtar.

Material som används vid installation av ventilationssystem måste uppfylla sanitära och hygieniska normer. Isoleringen får inte avge ämnen som är farliga för människor eller miljön. Med miljövänlighet avses att det inte finns någon risk för förorening av naturen vid avfallshantering.

Godtagbara värmeisoleringsalternativ

Många mineralullsmaterial, kolvätepolymerer, skumelastomerer, inklusive följande, uppfyller ovanstående krav:

• mineralull;
• polyvinylklorid;
• polystyren;
• polyuretan.

Skumelastomerer framställs genom extrudering och vulkanisering. De har en porös struktur, där porerna är bubbelliknande, det vill säga slutna, vilket minskar fuktupptagningen och gör dem ångtäta. Genom polymerisation av kolväten erhålls isoleringsmaterial som polyuretan och polyvinylklorid.

Värmeisoleringsmaterial levereras i form av rullar, skivor (mattor), ihåliga cylindrar (skal). Rullmaterial och skal är lämpliga för isolering av rör och runda luftkanaler. Rektangulära luftkanaler kan isoleras med skivmaterial.

Luftkanalen isoleras på alla sektioner som är belägna i ouppvärmda utrymmen, och särskild uppmärksamhet krävs för ventilationskanaler som passerar genom väggar, bjälklag och tak.

Skiv- och rullisolering har hög flexibilitet, det är lätt att ge dem önskad form, en sida kan vara slät. Tack vare dessa egenskaper underlättas installationen av isoleringen avsevärt. Många material är inte bara brandbeständiga utan även självslocknande, vilket ökar brandsäkerheten.

Isoleringen väljs med hänsyn till miljöförhållandena där den ska användas, inklusive arbetstemperatur. För centrala Ryssland är material som tål omgivningstemperaturer från -30°C till 60°C lämpliga för isolering av ventilationssystem.

Som vattentätning används polyetenfolie (PE) och polyvinylkloridmembran (PVC). För att skydda mot yttre skador täcks isolerade ventilationskanaler med kåpor som är klädda med brädor, plywood eller aluminiumplåtar.

Särdrag vid isolering av kanalen från insidan

Alla luftkanaler som befinner sig utanför uppvärmda utrymmen måste isoleras, inklusive sektioner i väggar. Det är möjligt att isolera både yttre och inre ytor på luftkanalerna.

Om isoleringen utförs från insidan måste man redan i designstadiet planera för en ökning av luftkanalens tvärsnitt i enlighet med isoleringsskiktets tjocklek. Annars minskar dess kapacitet.

Mineralullsfibrer förstärks med hjälp av lim. Detta är nödvändigt för att förhindra att fibrerna lossnar under påverkan av luftströmmen. Limmet som används för detta ändamål får inte påverka isoleringens brandmotståndsnivå eller dess miljövänlighet.

För att inte minska ventilationskanalens aerationsförmåga är det bättre att utföra isoleringen inifrån enligt principen “rör-i-rör”. Så konstrueras sandwichrör för skorstenar. Om man inte har tid eller lust att göra dem själv går det att köpa färdiga.

Den isolering som läggs på insidan får inte öka det aerodynamiska motståndet och sakta ner luftrörelserna. Det vill säga att dess yta måste göras slät.

På grund av de extra kraven på inre isolering är det ofta olämpligt att använda den. Särskilt om man måste isolera ett redan befintligt ventilationssystem med givna kanaltvärsnitt. I sådana fall isoleras luftkanalerna från utsidan.

Monteringsordning för värmeisolering från utsidan

Det mest ekonomiska isoleringsmaterialet för ett privat hus är den tidstestade mineralullen. Den levereras i rullar med olika bredder och kan ha ett eller två yttre folieskikt.

Isoleringsmaterialet monteras överlappande på ventilationsröret så att inga oskyddade områden lämnas, och skarvarna tejpas ovanpå med tejp.

Vid bestämning av tjockleken på isoleringsskiktet hänvisar man till SNiP 2.04.14–88. Värmetekniker utför komplexa beräkningar med hänsyn till rördiametrar, värmeledningskoefficienten för det använda isoleringsmaterialet.

Man tar hänsyn till den genomsnittliga årliga lufttemperaturen och även eventuella värmeförluster genom fogar och fästen, samt andra parametrar, varav de flesta finns i handböcker och ovan nämnda SNiP.

Om vi talar specifikt om mineralull, så använder man vid isolering av ventilationssystem i privata hus belägna i centrala Ryssland oftast rullmaterial med tjocklek 100 mm. Man kan köpa mineralull med tjocklek 50 mm och linda röret två gånger.

För att bestämma erforderlig bredd på isoleringen, mät rörets diameter, lägg till tjockleken på mineralullen multiplicerad med två till det erhållna värdet. Multiplicera den resulterande summan med 3,14 (pi).

Innan du börjar arbeta, förbered i förväg en gummispackel, en byggkniv, en häftapparat, aluminiumtejp med bredd 7-8 cm, en markör och mätinstrument – en vinkelhake, en linjal och ett måttband (helst av metall). Använd alltid skyddskläder.

För arbete utomhus väljer man en dag utan nederbörd. Annars kan mineralullen bli blöt. Rullen rullas ut, markeras och skärs för att få en bit av önskad storlek. Vid kanten separeras folien så att röret kan lindas med mineralullen överlappande och det folierade lagret täcker skarven.

På svåråtkomliga platser används en modern typ av isolering – så kallat skal, som måste väljas med hänsyn till rörets ytterdiameter.

Därefter fixeras skarven med 10 cm mellanrum med hjälp av en häftapparat och tejpas längs hela längden. För att fixera isoleringen mot röret används både speciella fästelement och vanlig tråd.

För att skydda luftkanalernas skarvar skärs isoleringen till bitar av lämplig form och storlek. Glöm inte att rengöra röret från smuts före isolering.

Isolering kan också utföras med segmentisolering. Ett monolitiskt hölje har rörform och träs på luftkanalen. Det används främst vid installation av ventilationssystem från grunden.

Efter att ha mätt luftkanalens geometriska parametrar väljer man ett hölje som passar i storlek och sträcker det över hela rörlängden. Ovanpå lindas folie och fixeras med rostfria eller kopparklämmor.

Ett hopsättningsbart skal består av två halvcylindrar som läggs mot röret från två sidor och fixeras. På rörsektioner som går genom väggen är det svårt att linda röret med rullisolering, men att sätta på skalet är mycket enklare. Det hopsättningsbara skalet kan sättas på en redan befintlig luftkanal.

Bekämpning av kondens med exempel

Låt oss betrakta en specifik situation. I ett enplans privat hus finns ett ventilationssystem som säkerställer luftväxling i badrum och kök. Till dessa rum är metallventilationsrör dragna.

De är dragna på vinden med efterföljande utträde till taket. Vid dagliga temperaturväxlingar bildas kondens i rören. Men särskilt stora mängder observeras på vintern när det droppar vatten från frånluftshuven som samlas i en pöl.

Vindar är vanligtvis inte uppvärmda, därför behöver ventilationsrör som dragits i detta utrymme isoleras längs hela sin längd.

Problemet löses helhetsmässigt. Man isolerar frånlufts- och tilluftsrören. Rören isoleras från ingången i taket till utträdet utomhus. På partier som passerar genom ouppvärmd vindsutrymme isoleras rören med rullmineralull med en tjocklek på 70-100 mm.

Vid genomföringar i tak och bjälklag används skal. I den lägsta punkten installeras ett T-stycke med kondensuppsamlare.

Om ventilationskanalerna inte passerar genom taket utan genom väggen, isoleras partiet i väggen med hjälp av skal. Utvändigt på huset monteras ett 90-graders T-stycke på ventilationsröret, samt en kondensuppsamlare och en huva (deflektor).

Konstruktion av ett nytt ventilationssystem

På grund av fel i projektering och installation samt vid användning av undermåliga rör kan alla åtgärder mot kondens vara förgäves.

I ett sådant fall är det ekonomiskt fördelaktigt att plugga den gamla och installera ett nytt ventilationssystem som klarar av sina funktioner att avlägsna förorenad luft och tillföra frisk luft.

Projektering utförs endast efter analys av luftväxlingsprocesser och beräkningar enligt normerna i SNiP, baserat på egenskaperna hos de ventilerade utrymmena och antal boende. Möjligtvis måste man överge naturlig ventilation till förmån för mekanisk ventilation med ändring av ventilationskanalernas konfiguration och installation av utrustning för uppvärmning av tilluften.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Hur man avgör om kondens bildas i ventilationskanalerna:

Bortledning av kondens från ventilationssystemet till avlopp:

Installation av kondensuppsamlare i kombination med isolering av ventilationsrör löser flera uppgifter samtidigt. Intensiteten av kondensbildning minskar.

Den lilla mängd fukt som ändå kan kondensera på ventilationskanalens yta dräneras snabbt bort utan att hinna orsaka skada. Nivån av buller och vibrationer minskar, vilket är särskilt märkbart i mekaniska ventilationssystem. Slutligen normaliseras inomhusklimatet och huset blir bekvämare att bo i.

Har du egen erfarenhet av att bekämpa kondens i ventilationsrör på sommarstugan eller i huset på landet? Känner du till tekniska detaljer för att avleda eller förhindra kondens som du vill dela med dig av till sajtens besökare? Lämna gärna kommentarer, lägg upp bilder och ställ frågor i blocket nedanför.