Kabelanslutningar: bästa typerna av kontakter + vad man ska titta på vid val av anslutning

Elnätet i ett enskilt hus är ett komplext system av kablar, elinstallationer och skyddsautomater. De mest sårbara punkterna anses vara anslutningsställen för två eller flera ledare.

Elinstallatörens uppgift är att välja och korrekt installera trådanslutningar som passar bäst i egenskaper, utför sin funktion utmärkt och, viktigast av allt – garanterar tillförlitlighet och säkerhet.

Låt oss förstå vilka typer av anslutningar som oftast används i hemmet, för vilka arbeten olika kopplingsenheter är lämpliga, och vad som är speciellt med deras installation. Dessutom ger vi praktiska rekommendationer för att välja lämplig typ av kontakt.

Klassificeringar och krav enligt GOST

Med trådanslutningar avses alla enheter som används för att sluta/öppna en elektrisk krets. Det kan vara elinstallationsprodukter – uttag, strömbrytare, samt metallskenor och plattor, ändhylsor, terminaler och kopplingsplintar – block med flera uttag.

Vi fokuserar på anslutningar i en snävare bemärkelse – på element som skapar lösbara och icke-lösbara förbindelser och säkerställer deras tillförlitlighet och funktionalitet – det vill säga på alla typer av terminaler, kopplingsplintar och hylsor.

Enklaste exemplet på en ändhylsa för flertrådig kabel. Terminalen består av en metallhylsa (rör) som fixeras på ledarens ände med hjälp av en crimptång.

Terminaler kallas både metalldelar för att avsluta ändarna av en- och flertrådiga kablar, och små plattor inuti anslutningsenheter – uttag, kopplingsplintar, patchpaneler.

Terminaler skiljer sig åt i tillverkningsmaterial, form och storlek, men är likartade i syfte – de ger mekaniskt robust anslutning av två eller flera trådar, utan elektriska förluster och svårigheter vid installation.

Klassificeringen av elanslutningar presenteras i GOST 10434-82, där information ges om uppdelning i klasser (1, 2, 3) och grupper (A, B). Även kontaktanslutningar, enligt standarderna, delas in i lösbara och icke-lösbara, som kräver stabilisering eller fungerar utan den.

Vissa rekommendationer kan vara till nytta inte bara för proffs utan även för hemmafixare som själva drar elledningar.

Till exempel nämns de mest föredragna metoderna för att ansluta aluminiumplattor – lödning eller svetsning, och aluminiumhylsor – pressning eller svetsning.

Populära typer av anslutningar i hemmet

Lödning eller svetsning av ledningar i hemmet blir allt ovanligare. Istället har man börjat använda specialenheter som förenklar installationen och minskar arbetstiden. Deras främsta fördel är att de är lättillgängliga för hobbyanvändare.

Till exempel, för att ansluta två ledare med en Wagoklammer behöver du inte känna till dess konstruktion eller funktionsprincip – det viktiga är att utföra monteringen korrekt.

Låt oss titta på egenskaper hos produkter som kan vara användbara när du behöver ansluta ledningar utan lödning vid dragning av kablar eller reparation av elektrisk utrustning.

Kabelterminaler

För att snabbt göra löstagbara anslutningar monterar man kabelklämmor på ledarna från en eller båda sidor.

De används i olika elektriska procedurer:

• vid anslutning av induktiva spolar;
• i strömförsörjningar, generatorer och startmotorer;
• i lindningar på transformatorer och motorer m.m.

Material och antal trådar spelar ingen roll: de monteras på en- och flertrådiga ledningar av aluminium eller koppar. Själva elementen tillverkas i huvudsak av koppar, nickel, mässing eller brons.

Låt oss titta på 4 typer av klämmor som efterfrågas för montering av elkretsscheman.

Alternativ #1 – knivklämmor

I handeln finns olika kontakter i mässing och nickel, oisolerade och isolerade. De enklaste och billigaste är oisolerade produkter, deras pris börjar från 0,02 kr per styck.

Knivelement kan man hitta om man plockar isär ett strykjärn, ett värmeelement eller annan hushållsapparat. De ingår i kretsen och ansluter två eller flera ledare.

Denna typ används inte för kraftdistribution, till exempel används de inte i montering av elskåp. Oftast pressar man knivkontakter på flertrådiga ledningar med en area på högst 6 mm².

Höljet på isolerade produkter har olika färger som beror på den beräknade effekten hos anslutningsblocket eller en annan klämma.

Alternativ #2 – ringklämmor

Elementens form framgår av namnet – de liknar en sluten ring. Precis som föregående alternativ finns de i isolerade och oisolerade varianter. Den platta delen av de förra är inlagd i en polymerlindning.

Anslutning med en ringklämma anses vara mer pålitlig på grund av ökad kontaktyta mellan den platta cirkeln och motklämman. Stabil fixering säkerställs med en bult- eller skruvklämma.

Fästskruven sätts in i klämmans 'ring', på baksidan skruvas en mutter på, därefter reduceras risken för att ledaren glider ur anslutningen till noll.

Tillverkningsmaterial – aluminium, nickel, koppar, mässing. Ringformade produkter används inte bara i svagströms- utan även i kraftiga elledningar med stor tvärsnittsarea, för bultar 27 mm och större. De ansluts till ledarna genom lödning, svetsning eller pressning.

Alternativ #3 – gaffelformade

Både kraft- och sekundärkretsar kopplas också med hjälp av gaffelformade ändhylsor, som till formen påminner om en gaffel med två rundade tänder. Klämmorna fästs antingen på enheter eller på skenor med skruvförband.

Denna form, till skillnad från den ringformade, är praktisk när ledare måste återanslutas ofta eller anslutas endast tillfälligt med efterföljande isärkoppling. För att ta bort ledaren behöver skruven inte skruvas loss helt, det räcker att lossa den något.

Själva förbindelsen är dock inte mindre pålitlig än den ringformade, kontakten är tillräckligt tät tack vare den åtdragna skruven. Gaffelformade ändhylsor passar för ledare med tvärsnitt upp till 6 mm², fastsättningsmetod – pressning.

Alternativ #4 – stiftformade

Stiftformade ändhylsor används i löstagbara förbindelser som har olika märkning: kontaktdonet betecknas med bokstaven 'A' och uttaget med 'B'. Passar för ledare med olika tvärsnitt, upp till cirka 6,5 mm².

Själva elementet består av två delar: en metallisk öppen stift och en isolerad del, till vilken koppar- eller aluminiumledaren fästs.

Färgen på den isolerande manteln är kopplad till tvärsnittet: till exempel, hos vissa tillverkare är den polymera delen av klämmor med tvärsnitt upp till 2 mm² blå, och med större tvärsnitt – gul.

Presshylsor

Utmärkt kontakt mellan två eller flera ledare uppnås genom pressning, som utförs med metallhylsor av olika diametrar.

Som ett resultat av pressningsoperationen med ett specialverktyg omvandlas ledarna till en monolitisk men permanent förbindelse.

En pressad hylsa kan inte tas bort för att separera ledarna. Om den skärs tvärs över kan man se hur ledarna bildar en enda monolit.

Om det är nödvändigt att separera sammanfogade ledare, bör en mekanisk skärning utföras och hylsan avlägsnas – den kan inte återanvändas. Å ena sidan är engångsanvändning och permanent förbindelse nackdelar.

Hylsor som kontaktdon har också vissa fördelar:

• de förstör inte ledarna som skruvklämmor gör, utan gör förbindelsen maximalt stark och brandsäker;
• de skyddar maximalt kopparledarna från kontakt med fukt och luft, det vill säga från oxidation;
• De skapar en pålitlig anslutning ur mekanisk synvinkel – den kan inte råkas brytas.

För pressning använder man ett speciellt pressverktyg – tänger som också kallas crimptång. Förutom den kan en avskalningstång för borttagning av isolering och avbitartång för jämnning vara användbara.

Användningsordning för hylsor:

Resultatet blir starka, väl ledande permanenta anslutningar som inte deformeras vid uppvärmning och inte smälter vid spänningsstötar i nätet.

Med hylsning ansluter man ofta kraftledningar just i kopplingsdosor, vars åtkomst senare kommer att vara blockerad av gipsskivor eller annan beklädnad.

De mest pålitliga anses vara GM – kopparhylsor utan extra behandling och GML – förtennade kopparhylsor belagda med en legering av vismut och tenn. Det andra alternativet är mer pålitligt eftersom skyddsskiktet skyddar mot korrosion och oxidation.

För anslutning av aluminiumledare är båda typerna av hylsor inte lämpliga. För detta finns speciella GA – aluminiumhylsor. För anslutning av koppar och aluminium används GAM.

Det bästa alternativet anses vara GSI – isolerade produkter. Vid pressning krävs ingen extra isolering, endast pressning behöver utföras.

Hylsans storlek väljs baserat på ledarnas totala area. Urvalet är stort – till exempel finns GML för ledningar med tvärsnitt från 2,5 mm² till 300 mm².

Kopplingsplintar – kopplingsenheter

Kopplingsplintar är inte en del av ledningarna, som klämmor, utan snarare enheter för koppling.

De kan ansluta olika typer av ledningar:

• med isolering;
• med avlägsnad isolering;
• med installerade klämmor.

Urvalet är stort, vi fokuserar bara på de vanligaste, mest tillgängliga och mest representerade i butikerna.

Alternativ #1 – skruvplintar

Elinstallationsprodukter som används för att ansluta parade ledare kallas plintar.

De består av ett dielektriskt robust plasthölje med uttag för terminaler och skruvfästen för ledare.

För att ansluta ett par ledare måste du föra in ändarna i uttagen mitt emot varandra och fästa dem med skruv.

Plintar säljs i stora block som vid behov kan minskas. För att göra detta skär du av önskat antal par med en byggkniv. Till exempel, för att ansluta tre par ledare i en kopplingsdosa behövs en sektion med 3 par uttag.

Nackdelen med att använda plintar är att de inte ger en tillförlitlig anslutning. Med tiden lossnar skruvfästet, vilket gör att anslutningen försvagas.

Om koppar tål detta kommer aluminium att överhettas och gnista. Lösningen är regelbunden inspektion och åtdragning av skruvfästena.

En annan nackdel med klämplintar: de används endast för att ansluta enkelledare. Flerledare deformeras och går sönder under fastsättning, vilket leder till överhettning.

Fördelar med produkterna: anpassning efter antal anslutningar, snabb montering, endast en skruvmejsel krävs.

Vad göra om du behöver ansluta flera flerledarpar men bara har plintar? Du kan ansluta med hjälp av kabelkontakter – montera klämmor på ändarna.

Pressade stifthylsor med lämplig diameter för uttagen är idealiska.

Alternativ #2 – fjäderklämmor

Anslutningar med fjädrar klämmer fast en eller flera ledare och håller dem utan att minska trycket.

Det finns två typer av fjäderklämmor:

• engångs, som ger en permanent anslutning;
• återanvändbara, som kan demonteras vid behov.

Konstruktionen är enkel: inuti ett polyamid- eller polykarbonathölje som tål höga temperaturer sitter en stålfjäder som behandlats med kromnickellegering. Klemmanslutningen är gjord av tenntäckt koppar.

Borttagning av en ledare från en återanvändbar plint görs genom att trycka på spaken som sitter på höljet. Samma spak används om man återigen behöver göra en anslutning.

En variant av fjäderplintar är speciellt avsedd för montering på DIN-skena, det vill säga för utrustning i eltavlor och elskåp.

Fjäderkopplingar används ofta i hemmet, till exempel för anslutning av belysningskretsar. De kan vara enkla eller i block bestående av flera plintar.

Fördelar med produkterna:

• ger en pålitlig anslutning;
• möjliggör anslutning av ledare av olika material;
• har lågt motstånd;
• kräver inga specialverktyg;
• kan återanvändas utan förlust av funktion.

Nackdelen med fjäderplintar är att de inte kan hantera kraftiga elledningar, endast små strömmar är möjliga.

Alternativ #3 – självklämmande kopplingar

Dyra men extremt enkla att installera. Inuti höljet finns en klämplatta som aktiveras om ledaren förs in enligt instruktionerna – ända till stoppet. Den oisolerade delen av ledaren pressas mot den förtennade skenan.

Konstruktionen är utformad så att anslutningen med tiden inte försvagas eller förlorar sina egenskaper. Detta underlättas även av de hållbara materialen.

Nackdelen med de flesta självklämmande enheter är att de är engångsprodukter. Det finns dock produkter med spakar som kan användas flera gånger.

I produktlinjen kopplingar Wago finns flera varianter av självklämmande plintar som visat sig vara utmärkta.

Förutom de nämnda kopplingarna för elektriska ledare används:

• knivplintar – lämpliga för anslutning av ledare utan avisolering;
• hylsor – fästs med skruvmetod.

Den sistnämnda varianten används mer sällan.

Hur väljer du rätt anslutning?

När man väljer rätt typ av kontakt är allt viktigt: märke, material, diameter på ledarna som ska anslutas. Glöm inte heller strömbelastningen – även de mest pålitliga plintarna har begränsningar.

Professionella montörer vet exakt vilka kopplingar som ska användas i olika situationer, medan amatörer kan göra fel och installera en olämplig kontakt. Vi går igenom fall som kan vara svåra att välja.

Om du behöver placera den sammanfogade delen i vatten, är det bäst att göra anslutningen med lödning, sedan fylla allt med varmlim och täcka med krympslang ovanpå.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Instruktioner för användning av olika typer av kontakter:

Detaljer om hylsor och pressverktyg:

Vad är bra med självgripande plintar:

Rätt val av terminaler och kontakter säkerställer säkerhet, utan vilket inget elnät kan existera. Med rätt verktyg kan du själv utföra ledaranslutningar med hjälp av lämplig kontakttyp.

Särskilt enkla att installera är Wago-kontakter, men då måste anvisningarna för anslutning följas.

Har du erfarenhet av att ansluta kablar? Eller vill du ställa frågor om val och användning av kontakter? Kommentera gärna inlägget och delta i diskussionerna. Feedback-sektionen finns nedan.