Val av automatsäkring: typer och egenskaper hos elautomater
Säkert har många av oss funderat på varför automatsäkringar så snabbt har ersatt de föråldrade smältpropparna i elscheman? Deras införande motiveras av en rad mycket övertygande argument, bland annat möjligheten att köpa denna skyddstyp som perfekt matchar tidsströmsdata för specifika typer av elektrisk utrustning.
Osäker på vilken automatsäkring du behöver och vet inte hur du väljer rätt? Vi hjälper dig att hitta rätt lösning – i artikeln behandlas klassificeringen av dessa enheter. Samt viktiga egenskaper som du bör vara noggrann uppmärksam på när du väljer en automatsäkring.
För att du lättare ska förstå dig på automater är artikeln kompletterad med tydliga foton och användbara videorekommendationer från experter.
Artikelns innehåll:
Klassificering av automatsäkringar
Automaten kopplar bort den tilldelade ledningen nästan omedelbart, vilket förhindrar skador på ledningar och utrustning som är ansluten till nätet. Efter utförd frånkoppling kan grenen omedelbart startas om utan att byta ut skyddsanordningen.
Vanligtvis väljs automatsäkringar enligt fyra nyckelparametrar – nominell brytförmåga, antal poler, tidsströmskarakteristik, nominell arbetsström.
Efter nominell brytförmåga
Denna egenskap anger den tillåtna kortslutningsströmmen (KZ) vid vilken brytaren löser ut och, genom att bryta kretsen, strömlöser ledningar och enheter som är anslutna till den.
Enligt denna parameter delas automaterna in i tre typer – 4,5 kA, 6 kA, 10 kA.
- Automater på 4,5 kA (4500 A) används vanligtvis för att förhindra skador på kraftledningar i privata bostadsområden. Resistansen i ledningarna från transformatorstationen till KZ-stället är ungefär 0,05 Ω, vilket ger en maximal ström på cirka 500 A.
- Enheter på 6 kA (6000 A) används för att skydda mot KZ i bostadssektorn, offentliga platser där ledningsresistansen kan nå 0,04 Ω, vilket ökar sannolikheten för en kortslutning upp till 5,5 kA.
- Brytare på 10 kA (10000 A) används för att skydda elektriska installationer för industriellt bruk. Ström på upp till 10000 A kan uppstå i en kort elkret som är belägen nära transformatorstationen.
Innan du väljer den optimala varianten av brytaren är det viktigt att förstå om kortslutningsströmmar över 4,5 kA eller 6 kA är möjliga?

Brytaren löser ut vid kortslutning med angivna värden. Oftast används brytare av varianten 6000 A för hushållsbehov.
Modeller på 4500 A används praktiskt taget inte för att skydda moderna elnät, och i vissa länder är de förbjudna att använda.
Om du är intresserad av hur man korrekt omvandlar ampere till watt, rekommenderar vi att du läser materialet i följande artikel.

Automatbrytarens funktion är att skydda ledningar (inte utrustning och användare) från kortslutning och från smältning av isoleringen vid strömmar över märkvärden.
Efter antal poler
Denna egenskap anger maximalt antal ledningar som kan anslutas till brytaren för att skydda nätet.
Deras frånkoppling sker vid en felaktig situation (vid överskridande av tillåtna strömvärden eller överskridande av tids-strömkurvan).
Denna egenskap anger maximalt antal ledningar som kan anslutas till brytaren för att skydda nätet. Deras frånkoppling sker vid en felaktig situation (vid överskridande av tillåtna strömvärden eller överskridande av tids-strömkurvan).
Enpoliga automatsäkringar
En enpolig brytare är den enklaste varianten. Den är avsedd för att skydda enskilda kretsar, samt enfas-, tvåfas-, trefasledningar. Till brytarens konstruktion kan 2 ledningar anslutas – matningsledning och utgående ledning.
Funktionen för en enhet av denna klass är endast att skydda ledningen från brand. Själva neutralledningen placeras på nollskenan, vilket kringgår brytaren, och jordledningen ansluts separat till jordskenan.

En enpolig automatbrytare fungerar inte som en huvudbrytare, eftersom när den tvångsbryts bryts fasledningen, medan neutralledningen fortfarande är ansluten till spänningskällan, vilket inte ger 100 % skydd.
Tvåpoliga automatbrytare
När det krävs fullständig frånkoppling av elledningsnätet från spänningen används en tvåpolig automatbrytare.
Den används som huvudbrytare, så att vid kortslutning eller nätfel kopplas hela elledningsnätet bort samtidigt. Detta möjliggör snabba reparationer och uppgraderingar av kretsarna på ett helt säkert sätt.
Tvåpoliga automatbrytare används när en separat brytare behövs för en enfas elektrisk apparat, till exempel en varmvattenberedare, panna eller maskin.

Brytaren ansluts till den skyddade enheten med 4 ledningar, varav två är strömledningar (en ansluts direkt till nätet och den andra förser ström via en brygga) och två är avgående ledningar som kräver skydd, och de kan vara 1-, 2- eller 3-ledade.
Trepoliga automatbrytare
För skydd av trefasiga 3- eller 4-ledarnät används trepoliga automatbrytare. De är lämpliga för anslutning i stjärnkoppling (mittersta ledningen lämnas oskyddad och fasledningarna ansluts till polerna) eller triangelkoppling (utan mittledare).
Vid ett fel på en av ledningarna kopplas de andra två bort automatiskt.

En trepolig brytare fungerar som huvudbrytare och gemensam brytare för alla typer av trefaslaster. Ofta används modellen inom industrin för att förse elmotorer med ström.
Upp till 6 ledningar ansluts till modellen, varav 3 är fasledningar från det trefasiga elnätet. De återstående 3 är skyddade ledningar. De representerar tre enfasiga eller en trefasig ledningsdragning.
Fyrpoliga automatsäkringar
För att skydda ett tre- eller fyrfasigt elnät, t.ex. en kraftfull motor ansluten enligt principen “stjärna med utdragen nollpunkt”, används en fyrpolig automatsäkring. Den används som ingångsbrytare för ett trefasigt fyrledarnät.

Till automatsäkringens hölje kan man ansluta åtta ledare, varav tre är fasledare i elnätet (+ en nolla) och fyra är utgående ledare (3 fas + 1 neutral).
Enfasförbrukare får ström från spänningen 220 V, som kan erhållas om man tar en av faserna och nolledaren (neutralledaren) i elnätet. Det innebär att i detta fall finns förutom tre faser i elnätet ytterligare en ledare – nolledaren, därför installeras fyrpoliga automatsäkringar för att skydda och koppla ett sådant elnät, vilka bryter alla fyra ledarna.
Efter tidsströmskarakteristik
Automatsäkringar kan ha samma indikator på märkeffekt, men energiförbrukningsegenskaperna hos apparaterna kan vara olika.
Effektförbrukningen kan vara ojämn och förändras beroende på typ och belastning, samt vid påslagning, avstängning eller kontinuerlig drift av en viss enhet.
Fluktuationer i effektförbrukningen kan vara ganska betydande, och deras variationsområde brett. Detta leder till att automatsäkringen löser ut på grund av överskriden märkström, vilket anses vara ett falskt nätbortfall.
För att utesluta risken för onödig utlösning av säkringen vid icke-akuta standardförändringar (strömökning, effektförändring) används automatsäkringar med specifika tids-strömkarakteristiker (TSK).
Detta gör det möjligt att använda brytare med samma strömparametrar med godtyckliga tillåtna belastningar utan falska frånkopplingar.
TSK visar efter vilken tid brytaren löser ut och vilka värden på förhållandet mellan strömstyrka och automatsäkringens märkström som då uppstår.
Egenskaper hos automatsäkringar med karakteristik B
En automatsäkring med den angivna karakteristiken löser ut inom 5-20 sekunder. Strömvärdet är då 3-5 gånger automatsäkringens märkström. Dessa modifikationer används för att skydda kretsar som försörjer vanliga hushållsapparater.
Oftast används modellen för att skydda ledningar i lägenheter och privata hus.
Karakteristik C – funktionsprinciper
En automatsäkring med beteckning C löser ut inom 1-10 sekunder vid 5-10 gånger märkströmmen.
Automatsäkringar i denna grupp används inom alla områden – i hemmet, byggnation, industri, men de är mest efterfrågade inom elskydd för lägenheter, hus och bostadslokaler.
Användning av automatsäkringar med D-karakteristik
D-klass automatsäkringar används inom industrin och finns i trepoliga och fyrpoliga utföranden. De används för att skydda kraftiga elmotorer och olika 3-fas-enheter.
Bryttiden för automatsäkringar är 1-10 sekunder vid en ström som är 10-14 gånger märkströmmen, vilket gör att de effektivt kan användas för att skydda olika ledningar.

Kraftiga industrimotorer arbetar uteslutande med automatsäkringar med D-karakteristik.
Du kanske också är intresserad av att läsa om märkning av automatsäkringar i en annan av våra artiklar.
Efter nominell arbetsström
Det finns totalt 12 varianter av automatsäkringar som skiljer sig åt beroende på märkström – 1A, 2A, 3A, 6A, 10A, 16A, 20A, 25A, 32A, 40A. Parametern avgör brythastigheten när strömmen överstiger märkströmmen.

Val av automatsäkring efter den angivna karakteristiken görs med hänsyn till ledningens effekt, den tillåtna ström som ledningen tål i normalt läge. Om strömvärdet är okänt bestäms det med hjälp av formler, med hänsyn till ledningens tvärsnitt, material och förläggningssätt.
Automatsäkringar på 1A, 2A, 3A används för att skydda kretsar med låg ström. De passar för att förse ett litet antal apparater med el, till exempel en lampa eller ljuskrona, ett lågeffektkylskåp och andra enheter vars totala effekt inte överstiger automatsäkringens kapacitet.
En 3A automatsäkring används effektivt inom industrin om den ansluts trefasigt i triangelkoppling.
Automatsäkringar på 6A, 10A, 16A kan användas för att förse enskilda elkretsar, små rum eller lägenheter med el.
Dessa modeller används inom industrin för att förse elmotorer, solenoidventiler, värmare och svetsautomater anslutna via en separat ledning med ström.
Trepoliga och fyrpoliga automatsäkringar på 16A används som huvudbrytare vid trefasmatning. Inom tillverkning föredrar man enheter med D-kurva.
Automater 20A, 25A, 32A används för att skydda ledningar i moderna lägenheter. De kan ge el till tvättmaskiner, värmare, elektriska torktumlare och annan högströmsutrustning. Modell 25A används som huvudbrytare.
Strömbrytare 40A, 50A, 63A tillhör klassen högströmsapparater. De används för att förse högströmsutrustning med el i hem, industri och civilbyggnation.
Val och beräkning av automatsäkringar
Genom att känna till egenskaperna hos automatsäkringar kan du avgöra vilken som passar för ett specifikt ändamål. Men innan du väljer den optimala modellen måste du göra några beräkningar för att exakt bestämma parametrarna för den enhet du behöver.
Steg #1 – bestämning av automatsäkringens effekt
När du väljer en automatsäkring är det viktigt att ta hänsyn till den totala effekten hos de anslutna apparaterna.
Till exempel behövs en automatsäkring för att ansluta köksapparater till elnätet. Anta att en kaffebryggare (1000 W), kylskåp (500 W), ugn (2000 W), mikrovågsugn (2000 W) och elektrisk vattenkokare (1000 W) ansluts till uttaget. Den totala effekten blir 1000+500+2000+2000+1000=6500 (W) eller 6,5 kV.

Om man tittar på tabellen över automatsäkringar efter anslutningseffekt och tar hänsyn till att standardspänningen i hushållsledningar är 220 V, så passar en enpolig eller tvåpolig automatsäkring 32A med en total effekt på 7 kW.
Man bör notera att en högre effektförbrukning kan behövas, eftersom andra elektriska apparater som inte ursprungligen beaktades kan behöva anslutas under drift. För att förutse denna situation används en uppräkningsfaktor i beräkningarna av den totala förbrukningen.
Anta att genom att lägga till extra elektrisk utrustning krävdes en effektökning på 1,5 kW. Då måste du ta en faktor 1,5 och multiplicera den med den beräknade effekten.
I beräkningar är det ibland lämpligt att använda en reduktionsfaktor. Den används när samtidig användning av flera apparater är omöjlig.
Anta att den totala effekten för köksledningen är 3,1 kW. Då är reduktionsfaktorn 1, eftersom det minsta antalet samtidigt anslutna apparater beaktas.
Om en av apparaterna inte kan anslutas tillsammans med de andra, tas reduktionsfaktorn mindre än 1.
Steg #2 – beräkning av automatsäkringens nominella effekt
Märkeffekt är den effekt vid vilken ledningen inte kopplas från.
Den beräknas med formeln:
M = N * CT * cos(φ),
Där
- M – effekt (Watt);
- N – nätspänning (Volt);
- ST – strömstyrka som kan passera genom brytaren (Ampere);
- cos(φ) – värdet av cosinus för vinkeln, som anger fasförskjutningen mellan ström och spänning.
Cosinusvärdet är normalt 1, eftersom det praktiskt taget inte finns någon fasförskjutning mellan ström och spänning.
Ur formeln uttrycker vi CT:
CT = M/N,
Effekten har vi redan bestämt, och nätspänningen är normalt 220 Volt.
Om den totala effekten är 3.1 kW, då:
CT = 3100/220 = 14.
Den resulterande strömmen blir 14 A.
För beräkning vid trefaslast används samma formel, men man tar hänsyn till fasvinklar som kan nå stora värden. Vanligtvis anges de på den anslutna utrustningen.
Steg #3 – beräkning av märkström
Märkströmmen kan beräknas från dokumentationen för elledningen, men om den saknas bestäms den utifrån ledarens egenskaper.
För beräkningarna behövs följande data:
- tvärsnittsarea för ledaren;
- material som används för ledarna (koppar eller aluminium);
- installationsmetod.
I bostadsmiljöer är ledningen vanligtvis placerad i väggen.

Efter att ha gjort nödvändiga mätningar beräknar vi tvärsnittsarean:
S = 0,785 * D * D,
Där
- D – ledarens diameter (mm);
- S – ledarens tvärsnittsarea (mm2).
Därefter använder vi tabellen nedan.

Med hänsyn till de erhållna uppgifterna väljer vi brytarens driftström samt dess märkvärde. Den ska vara lika med eller mindre än driftströmmen. I vissa fall tillåts användning av brytare med märkvärde som överstiger ledningens faktiska ström.
Steg #4 – bestämning av tidsströmskarakteristik
För att korrekt bestämma TSK (tids-strömkarakteristik) måste man ta hänsyn till anslutna lasters startströmmar.
Nödvändiga data kan erhållas med hjälp av tabellen nedan.

Med hjälp av tabellen kan man bestämma strömstyrkan (i ampere) när apparaten slås på, samt den period efter vilken den maximala strömmen åter uppstår.
Om man till exempel tar en elektrisk köttkvarn med en effekt på 1,5 kW, beräknar dess arbetsström från tabellerna (det blir 6,81 A) och med hänsyn till startströmmens multipel (upp till 7 gånger) får man strömvärdet 6,81*7=48 (A).
Ström av denna styrka flyter med en periodicitet på 1–3 sekunder. Med hänsyn till TCC-kurvorna för klass B kan man se att vid överbelastning löser automatsäkringen ut inom de första sekunderna efter start av köttkvarnen.
Det är uppenbart att apparatens multipel motsvarar klass C, därför måste en automatsäkring med karakteristik C användas för att säkerställa driften av den elektriska köttkvarnen.
För hushållsbehov används vanligtvis brytare som motsvarar karakteristikerna B, C. Inom industrin för utrustning med stora multipla strömmar (motorer, strömförsörjningsenheter m.m.) uppstår ström upp till 10 gånger, därför är det lämpligt att använda D-modifikationer av enheten.
Man bör dock ta hänsyn till sådana apparaters effekt samt startströmmens varaktighet.
Autonoma automatiska brytare skiljer sig från vanliga genom att de installeras i separata fördelningsskåp.
Enhetens funktioner inkluderar att skydda kretsen mot oväntade spänningsstegringar, strömavbrott på hela eller en viss del av nätet.
Slutsatser och användbar video om ämnet
Val av automatsäkring efter strömkarakteristik och exempel på strömberäkning visas i följande video:
Beräkning av märkström för automatsäkringen demonstreras i följande video:
Automatsäkringar monteras vid ingången till huset eller lägenheten. De placeras i kraftiga plastlådor. Närvaron av automatsäkringar i det elektriska hushållsnätet är en garanti för säkerhet. Enheterna gör det möjligt att snabbt koppla bort elledningen om nätparametrarna överskrider ett fastställt tröskelvärde.
Med hänsyn till de grundläggande egenskaperna hos automatsäkringar, samt korrekta beräkningar, kan man göra rätt val av denna enhet och dess installation.
Om du har kunskaper eller erfarenhet av elinstallationsarbete, vänligen dela med dig till våra läsare. Lämna dina kommentarer om val av automatsäkring och nyanser i dess installation i kommentarerna nedan.

Jag har en sådan fråga – kan en enpolig automatsäkring användas som huvudbrytare? Jag har hört att ett sådant alternativ inte riktigt är lämpligt eftersom det inte kan ge tillförlitligt skydd på grund av att endast fasledningen bryts vid frånkoppling, medan “neutralledaren” fortfarande förblir spänningssatt. Men jag har inte heller stött på några kategoriskt motsatta åsikter. Tack!
Men vadå, går det inte att läsa?
God dag, Vadim.
För att du ska kunna genomföra ett säkert byte av elmätaren kräver PUE att alla ledningar som går till mätaren bryts (jag bifogar en skärmdump av punkten). Det finns också typiska scheman för inkopplingsskåp med mätare – för att slippa beskriva dem bifogar jag en skärmdump. Förresten, på scheman utan mätare klarar du dig med en enda inkommande automatsäkring.
Angående neutralledaren som fortfarande är spänningssatt – bland lekmän finns uppfattningen att potentialen på 'nolledaren' är 'noll'. I verkligheten kan spänningen på denna ledare nå tiotals volt vid fasobalans (det har förekommit fall där spänningen på 'nollan' nådde 90 V). Om en avbruten fasledare faller på nolledaren, förs faspotentialen över till 'nollan' (tills skyddet löser ut).
En ganska bra post – allt om val av automatsäkringar är beskrivet i detalj. Jag har sparat den som bokmärke. Men det är i teorin. I praktiken väljer jag automatsäkring beroende på erforderlig effekt (jag beräknar ungefär strömstyrkan – och det är allt). Jag använder vanligtvis automatsäkringar från IEK eller (visas på foto i inlägget) ABB – de bästa enligt min åsikt. Och en anmärkning till: selektivitet måste iakttas – varje automatsäkring längre ner i schemat måste ha lägre strömvärde än den föregående – annars löser den inte ut. Och det är mycket viktigt för säkerheten.
God dag, Alexander.
Teori och praktik 'förenas' när man utvecklar elkraftsscheman för verkstäder och företag – lägenheter och villor knäpps av projektörer som solrosfrön. Att, genom att följa ditt råd, välja ett ekonomiskt lönsamt alternativ för elförsörjning av flera hundra maskiner som är sammankopplade genom tekniska kedjor, detaljlistor och produktionsprogram är omöjligt.
Angående selektivitet – frågan är också ganska komplicerad. Till exempel, en verkstad försörjs med elkraft via 10 kabelledningar 0,4 kV. Och vilka automatsäkringar, frågar man sig, sätter du på TP-10/0,4 kV när du tillämpar din teori om selektivitet?
För att du ska förstå komplexiteten har jag bifogat en skärmdump av flera punkter från PUE som handlar om selektivitet. Det finns även andra.
Om du talar om val av märkström för automatsäkring baserat på den totala lasten från apparater, så måste det påpekas att även kabeln för den totala lasten måste vara lämplig. Märkströmmen för automatsäkringen väljs uteslutande beroende på kabelns tvärsnitt, eftersom automatsäkringen inte behövs för något annat än att skydda själva kabeln från överhettning. Så, om kabeln till köksuttagen är 3x2,5, oavsett hur många apparater du kopplar in i huset, så ska automatsäkringen vara högst 16 A. Annars överhettning av kabeln, smältning av isolering, brand.
Hej, Artem! Principerna för val av automatsäkring har lagts fram professionellt av dig, men 16-amperes märkström för automatsäkringen är inte knuten till ledarmaterialet. Om de är av aluminium, så är det okej. Visst påverkar installationsförhållandena. Om ledarna är koppar, så blir den tillåtna strömmen 21 ampere vid förläggning i ett rör – jag valde den tabellkolumn som du använde. Jag bifogar en skärmdump av motsvarande rader från PUE-tabellerna.
Håller inte med den senaste kommentaren. För det första, den maximala strömmen som orsakar kabelbrott varierar kraftigt. För kopparkabel tillverkad enligt GOST-standarder kan den vara 30 ampere. För det andra, kostnaden för ansluten utrustning kan vara många gånger högre än kostnaden för en kabelbit. Och uppgiften är inte att skydda koppar- eller aluminiumanslutningen, utan att skydda apparater vars haveri kan få katastrofala konsekvenser.
Hej, farbror Vasja 🙂 Artem förklarade principerna för val av automatsäkring korrekt – den skyddar den gren av nätverket som är ansluten under automatsäkringen (skärmdump av PUE-avsnittet bifogad). När det gäller hänsyn till ledarmaterial – du har rätt. När det gäller skydd av dyr utrustning – en annan historia. Här måste man ta hänsyn till inbyggda skydd.
Hej, förstår jag rätt att enligt din tabell, för kabel VVG 3x2.5 passar en automatsäkring på 25 A, och för 3x1.5 en på 16 A. Jag frågar eftersom det pågår häftiga debatter på internet om detta... försökte förstå PUE men lyckades inte så bra.
Många rekommenderar att för kabel 3x2.5 installera en 16 A automatsäkring, och öka antalet grupper, vilket ökar kostnaderna för ledningar. Vilken är den bästa argumentationen i detta fall, vad kan man hänvisa till för att bekräfta din tabell?
Förstår jag rätt att märkströmmen för automatsäkringen bör vara högre än den tillåtna kontinuerliga strömmen enligt tabell 1.3.4, och i så fall varför? Tack på förhand för svar.
“Enpolig automatsäkring utför inte funktionen som inkommande, eftersom vid dess påtvingade frånkoppling bryts fasledningen, medan neutralledningen är ansluten till spänningskällan, vilket inte ger 100% garanti för skydd.” – Författare, varifrån och till vilken spänningskälla är neutralledningen ansluten!?