Hur man beräknar mängden kakel till badrum: läggningsmetoder + beräkningsordning

På grund av hög fuktighet är det vanligt att klä badrum med kakel – materialet är hållbart och tål vatten. Det är just detta som hantverkare rekommenderar för inredning av duschar, toaletter och pooler. Produktutbudet imponerar med mångfald – man kan välja inredning efter alla smaker och budgetar.

Innan du går till affären måste du förstå hur man beräknar mängden kakel i badrummet, så att du inte senare behöver leta efter det saknade beklädnadselementet. Och du vill inte heller betala för mycket för överskott, eller hur?

I artikeln beskrev vi hur sättet att lägga kakel påverkar dess kvantitet, vilka parametrar som måste beaktas vid beräkningar, samt gav tre tekniker för att beräkna förbrukningen av beklädnadsmaterial. Ett detaljerat exempel med angivelse av verkliga parametrar för badrummet hjälper dig att göra en exakt kostnadsberäkning för renoveringsarbetet.

Sätt att lägga kakel

Innan du börjar med beräkningarna måste du bestämma dig för layouten av kaklet på golv och väggar. Det finns flera varianter för utläggning av detta keramiska material. Det är också viktigt att tänka på mönstret på kaklet. Både på varje enskild platta och på den totala ytan som skapas.

Kakelbeklädnad efter fogmönster kan vara:

• rak;
• diagonal;
• med förskjutning.
• med inlägg av mindre element.

Det enklaste sättet att beräkna materialmängden är för det första av dessa layoutalternativ. Det är också lättast att genomföra vid självläggning av kakel.

Men om man vill ha något ovanligt, får man lägga extra både på kaklet – ekonomiskt, och på beräkningar av rätt mängd – tidsmässigt. Dessutom blir arbetet i detta fall mer tidskrävande och kostsamt.

Till exempel, om du jämför rak och diagonal läggningsteknik, så kommer den första metoden vid samma yta att kräva 15–25% färre kakelplattor. I det andra fallet måste du skära mer kakel, vilket oundvikligen leder till många oanvända restbitar.

Det enklaste alternativet för att lägga kakel, enfärgade kvadratiska eller rektangulära keramikelement, läggs på golv eller vägg enligt det klassiska raka mönstret utan förskjutningar och rotationer av kaklet, samt utan extra inlägg (+)

Regler och beräkningsmetoder

Att beräkna den nödvändiga mängden kakel verkar bara vid första anblicken vara en enkel sak. Det räcker inte att beräkna kvadraten på den yta som ska beklädas och dela den med en plattas area. Förutom fogmönstret påverkar även många andra faktorer åtgången av materialet.

Vid beräkning av mängden kakel till badrummet bör man ta hänsyn till:

• förekomst eller avsaknad av mönster;
• typ av läggning;
• placering av första plattan;
• vertikalitet hos hörnen mellan intilliggande väggar;
• ytor som är täckta av VVS eller möbler och inte behöver beklädas;
• dörr- och fönsteröppningar (om sådana finns i badrummet);
• tjockleken på fogbruket – varierar från 2 till 10 mm.

Huvudpunkten här är linjen från vilken läggningen ska börja. Med golvet som exempel – om första raden läggs längs en vägg, behöver kaklet bara skäras vid den motsatta väggen.

Mest problematisk när det gäller beräkning är kakel med ett storskaligt mönster över hela väggen, som består av flera separata element, var och en med sitt eget mönster.

Men golvplattor kan även börja läggas från rummets mitt, vilket ofta ser mer estetiskt ut. Men då kommer de skurna elementen att finnas på båda sidor. Det är bra om man kan använda skär från ena sidan för läggning intill den andra. Annars kommer antalet plattor som behövs för beklädnad att öka.

Ofta slutar varje skärning av en platta med att den återstående delen går sönder och inte kan användas vidare. Så sker ofta om kakelläggaren är oerfaren.

Som ett resultat ökar åtgången av kakelmaterial kraftigt på grund av behovet av omfattande skärning. Detta påverkar oundvikligen också ökningen av antalet keramiska plattor som krävs.

En annan problematisk plats är vertikala hörn på väggarna. I gamla panelhöghus är de ofta lutande, vilket bidrar väsentligt till skärningen av plattor.

I idealet bör horisontella och vertikala fogar på väggkaklet vara strikt vinkelräta mot varandra. Annars blir beklädnaden ful och sned efter limning.

Men om väggarna är något lutande, måste man göra tunna insatser längst ner eller längst upp i hörnen av badrummet, eller skära den yttersta plattan i raden som limmas där. Allt detta leder också till en ökning av antalet plattor som behövs.

Man bör i förväg mäta hörnen med ett vattenpass eller lod och bestämma hur man ska täcka dessa byggfel.

Varje vägg i badrummet bör mätas separat med ett måttband. Till och med fem ouppmärksammade millimeter kan leda till oförlåtliga fel i beräkningarna.

Ofta är det bättre att sätta in dekorativa plastprofiler upptill eller initialt räta väggarna med gips eller puts. Exakt skärning av kakel på grund av några millimeters ojämn vägg kommer att kräva mycket tid och ansträngning.

Metod #1 – efter yta

Denna beräkningsmetod är endast tillämplig för en enkel klassisk layout, och även då med stora förbehåll. Dess största nackdel är avsaknaden av möjlighet att ta hänsyn till extra kostnader för skärning av keramik vid markering av läggningslinjer från rummets mitt.

För att utföra denna beräkning måste du först mäta badrummets mått. För att beräkna golvarean behöver du multiplicera rummets bredd med längden. För väggar multiplicerar du deras bredd med höjd och adderar alla erhållna siffror.

Kakel säljs styckvis och i förpackningar – tillverkaren lägger 6–18 eller fler bitar i varje låda. På varje sådan förpackning anges arean för en platta och för hela den förpackade stapeln.

Resultatet blir två värden – ett för golvbeklädnad och ett för väggbeklädnad. Dessa siffror divideras sedan med arean av den platta som valts för att dekorera den aktuella ytan.

I badrummet finns det en dörröppning på väggarna, och ofta sitter en stor spegel på en av väggarna. För sådana platser behövs ingen kakel. Du måste också ta hänsyn till detta genom att subtrahera deras area från den tidigare beräknade arean.

Om ett diagonalt mönster väljs, bör den erhållna mängden plattor ökas med minst 15%. Vid detta läggningsalternativ ökar kakelförbrukningen oundvikligen i ytterraderna.

Metod #2 – efter rader

För att mer exakt beräkna den nödvändiga mängden kakel är det bäst att använda metoden med radvis beräkning. För detta måste du mäta bredd och längd på den yta som ska beklädas och sedan dela dem med bredden och längden på den valda plattan.

Metoden med radvis läggning låter dig undvika många fel vid beräkningar och att ta onödigt material i reserv, här räcker det med några extra plattor ifall de skadas vid skärning.

Metodens kärna är enkel – först beräknas antalet plattor i en rad, sedan antalet rader. Här kan du utan problem ta hänsyn till insättningar av mindre bårder någonstans i mitten och ytor som inte ska bekläs alls.

Vid division av ovanstående siffror får man oftast ett bråktal. Du ska alltid avrunda det uppåt. Du behöver beräkna antalet hela plattor. Och om det på något ställe behövs en bit på ett par centimeters bredd, så är det redan en ytterligare kakelplatta för skärning.

Metod #3 – efter skiss

Det mest tidskrävande och exakta resultatet kan endast ges av en beräkning med en i förväg upprättad plan i skala av väggar och golv. Du bör göra den på millimeterpapper och i noggrann överensstämmelse med badrummets uppmätta mått.

Det viktigaste i en sådan skiss är noggrann efterlevnad av skala och hänsyn till fogarnas tjocklek. Om de första två beräkningarna inte alls tog med några millimeter för fog på varje sida av varje platta, så får man inte glömma bort dem här.

Schemat bör göras så noggrant som möjligt, med hänsyn till alla kakelplattor som ska limmas samt möbler och VVS-armatur som inte behöver beklädnad. Vissa hantverkare rekommenderar av ekonomiska skäl att inte lägga plattor under badkaret på golvet. Det får man absolut inte göra.

Golvkakel har förutom en dekorativ roll också funktionen att skydda betongunderlaget (bjälklaget) vid en eventuell översvämning i badrummet. Att lämna en del av golvet oskyddad innebär att hela golvet riskerar att förstöras av vatten.

Om någon platta på skissen i dörröppningen helt hamnar innanför dörren, kan den uteslutas från beräkningen. Men om plattan bara delvis ligger inom öppningens area, ska den räknas som ett helt element.

I vissa sådana fall kan man överväga att såga en platta i två nödvändiga delar. Det måste dock göras med försiktighet så att den inköpta mängden material verkligen räcker.

Det är viktigt att ta hänsyn till extra material om man bygger en plattbädd för dusch eller en skärm för badkaret.

Exempel på beräkning för ett litet badrum

Anta att det finns ett badrum med en yta på 2,56 kvm och följande mått:

• höjd – 2600 mm;
• längd på kortsidan – 1500 mm;
• längd på långsidan, där badkaret ska stå – 1710 mm.

Därtill finns en dörröppning – 750*2000 mm.

Kaklet för golvet är kvadratiskt, storlek 330*330 mm, och för väggarna 200*300 mm med vertikal placering.

Kvadratiskt kakel gör inredningen mer symmetrisk, vertikalt avlångt höjer taket visuellt, medan horisontellt avlångt breddar rummet

Som resultat har vi för beräkningen ett badrum med följande data (mm):

• rummets höjd (H) – 2600;
• öppningens höjd (Hp) – 2000;
• rummets djup (A) – 1500;
• rummets bredd (B) – 1710;
• öppningens bredd (Bp) – 750;
• badkarets längd (C) – 1500;
• badkarets bredd (D) – 700.

Enklast är att beräkna kaklet för golvet. Först delar vi B med golvplattans bredd 1710/30 = 5,18. Avrundat uppåt får vi 6 plattor per rad. Sedan delar vi A med samma golvplattas längd 1500/330 = 4,56. Avrundat får vi 5 rader. Totalt: 6*5 = 30 plattor på golvet.

Dessutom får vi på ena sidan i raden en bit på cirka 60 mm (330*0,18). Om plattan kapas exakt utan brott kan man ta bara 28 plattor istället för 30.

För väggytorna är beräkningarna följande. För väggen med dörr – de två översta raderna går åt 9 plattor vardera (1710/200 = 8,55), och ytterligare 7 rader med 5 plattor (2000/200 = 5). Totalt blir det 18+25 = 43.

Antalet rader beräknas så här:

• för de två översta – över dörren är utrymmet 600 mm vid en plattas höjd på 300 mm;
• och själva öppningen – 2000/300 = 6,67.

För väggen mittemot dörren – 1710/200 = 8,55 och 2600/300 = 8,67, får vi 9*9 = 81 plattor. Från detta antal måste vi dra av 21 stycken för plattorna bakom badkaret. Där behövs ingen beklädnad.

För två smala väggar – 1500/200 = 7,5 och 2600/300 = 8,67, får vi 8*9 *2 = 144. Här blir det svårt att göra något med spillbitarna.

Totalt: 144+60+43 = 247 stycken för väggarna och 28 stycken för golvet. Plus, det skadar inte att lägga till 10% reserv till dessa siffror för säkerhets skull, och du kan gå till affären för plattor.

Slutsatser och användbar video om ämnet

En tydlig beräkning av antalet plattor för ett rum som mäter 1,5*1,7 m:

Om reglerna för kakelläggning kan du lära dig från följande videoklipp:

Förberedelse av badrumsprojekt med kakelplacering:

Det finns inget extremt komplicerat med att beräkna beklädnadsplattor för ett badrum. Men du måste vara mycket uppmärksam för att inte göra fel i beräkningarna av det exakta antalet i stycken. Varje krök, hörn, rörlåda, sanitetsarmatur och andra inredningsdetaljer bidrar till dessa beräkningar.

Dessutom måste du ta hänsyn till mönstret på kaklet och typen av placering. Det mest exakta beräkningssättet är skissmetoden, som innebär att man gör en plan över rummet i millimeter och ritar ut varje vägg- och golvplatta på den.

Har du personlig erfarenhet av att beräkna plattor för ett badrum? Vill du dela med dig av dina kunskaper eller ställa frågor om ämnet? Vänligen lämna kommentarer och delta i diskussionerna – feedbackformuläret finns nedan.