Installation av värmeelement: teknik för korrekt montering av radiatorer på egen hand

En behaglig lufttemperatur inomhus uppnås med olika värmesystem. Grunden för de allra flesta värmekoncept utgörs av speciella värmeavgivningsenheter, i vardagligt tal kallade element. Deras installation kan utföras på egen hand om man känner till arbetets detaljer.

Vi har samlat och systematiserat all information om alternativ och metoder för anslutning åt dig. Med våra rekommendationer kommer installationen av värmeelement på egen hand att genomföras utan minsta svårighet. Alla läsare av den artikel vi presenterar kommer att klara det utan problem.

Detaljerad beskrivning av alternativ och tekniker för anslutning kompletteras med tydliga scheman, fotosamlingar och videoinstruktioner.

Värmeparametrar för val av utrustning

För att förstå vilka typer av element som behövs, hjälper initiala kunskaper om värmeprylarnas driftlägen och förhållanden.

Nedan följer en kortfattad information om viktiga parametrar i värmesystem vid val av element:

1. Inre tryck. Värde som behövs för att korrekt välja en enhet som kan motstå trycket i värmekretsen:

• Privathus (autonomt) = 1,5-2 atm.
• Privathus (centraliserat) = 2-4 atm.
• 5-våningshus (centraliserat och autonomt) = 2-4 atm.
• 9-våningshus (centraliserat och autonomt) = 5-7 atm.
• Hus över 9 våningar (autonomt) = 5-7 atm.
• Hus över 9 våningar (centraliserat) = 7-10 atm.

Om elementets tekniska kapacitet är lägre än trycket i värmekretsen, finns det risk för att enheten förlorar täthet med andra negativa konsekvenser.

2. Tillåten uppvärmningstemperatur. En egenskap som anger den övre temperaturgränsen, över vilken elementet kan gå sönder:

• Autonom = upp till 90°C.
• Centraliserad med plaströr = upp till 90°C.
• Centraliserad med stålrör = upp till 95°C.

Drift med överträdelse av temperaturregimen leder till smältning av tätningar, deformation och förlust av täthet hos enheten.

3. Graden av förorening av värmeöverföringsmedium. En parameter som främst intresserar ägare av autonoma värmesystem och vattenförsörjning:

• Autonom vattenförsörjning för privat hus = hög, medel, låg vid installation av filter.
• Autonom vattenförsörjning för flervåningshus = hög, medel, låg vid installation av filtersystem.
• Centraliserad vattenförsörjning = låg, i sällsynta fall medel.

Vatten som levereras via centraliserade nät till kommunala värmesystem genomgår omfattande rening. Halten av sand- och lerpartiklar i vatten som utvinns från privata brunnar, vattenhål och öppna källor kan överstiga tillåten gräns.

Valet av värmeprodukter måste inriktas på kommande driftsförhållanden. Man måste ta reda på egenskaperna hos värmekretsen.

Traditionella platser för installation av element

För vidare val av radiatorers konstruktioner krävs att man bestämmer punkterna för installation av värmeprodukter. De placeras på platser där kylan tränger in mest. Detta görs för att minimera dragens påverkan på inomhusklimatet. Man ser också till att garantera tillgänglighet för periodiskt underhåll.

Radiatorer monterade längs nederkanten skapar en värmebarriär i rum med panoramafönster, till exempel på verandor.

Områden där radiatorer placeras:

• Fönsternischer. Den vanligaste platsen för värmeprodukter.
• Långa mellanfönsterområden. Ett populärt extra alternativ.
• Hörn och “blinda” väggar i hörnrum. Används för att förstärka uppvärmningen av rum med ökade värmeförluster på grund av intensiv vindpåverkan.
• Toaletter, förråd, badrum, där en eller två sidor är i anslutning till en bärande vägg.
• Ouppvärmda trapphus, hallar i privata hus.
• Lägenhetskorridorer på första våningen i flervåningshus.

Moderna utföranden av värmeprodukter får plats under balkongdörren eller ingången till loggian.

Exempel på placering av värmeprodukter i ett hus:

Konstruktionsspecifikation för värmeprylar

Konstruktionsmässigt delas värmeelement in i grupper: radiatorer, konvektorer och register.

Översikt över efterfrågade värmeprylar

Radiator – den vanligaste typen. Det är en värmeanordning som består av vertikala separata sektioner. I klassiska demonterbara produkter är sektionerna självständiga arbetsdelar. De sammanfogas i önskat antal med hjälp av gängade innanförbindningar. Denna monteringsmetod ger elementen universalitet.

Innan du installerar, kan du behöva montera en värmeradiator. Det krävs att du gör en beräkning enligt den erforderliga värmeeffekten. Enligt beräkningarna väljs antalet sektioner för sammansatta element. De horisontella hålrummen i radiatorerna som skapas när sektionerna sammanfogas kallas kollektorer. Övre och nedre.

Modern teknik har bemästrat tillverkningen av mindre universella men mer pålitliga icke-separerbara radiatorer med användning av svetsning och helgjutning. De saknar skarvar och tätningar som är typiska för separerbara radiatorer. Design – för alla smaker.

Konvektor – en hel värmeanordning bestående av en rörformig eller hålrumsvärmeväxlare med rader av värmeavledande flänsar. Konvektorer tillverkas i följande utföranden:

• Väggmonterade.
• Golvmonterade (kanal)
• Fotlistmonterade.

Register – en icke-separerbar värmeanordning bestående av raka släta horisontella rör, sammansatta och förenade på ett visst sätt.

Detaljer om olika typer av radiatorer

Radiatorer skiljer sig åt beroende på vilket material som används för deras tillverkning.

Inom samma typ kan det finnas olika designlösningar, ibland överraskande originella.

Marknaden för värmeanordningar kan erbjuda:

1. Gjutjärnsradiatorer. Stammoder till elementen i denna grupp. Relativt billiga. Tål alla driftlägen. Håller upp till 50 år. Största nackdelen – de har en stor vikt, vilket dock hjälper dem att hålla värmen länge när värmen stängs av.
2. Stålradiatorer. Dessa element är konstruktioner av stålrör. De fungerar under alla förhållanden men är mindre hållbara än gjutjärn. Har låg värmeavgivning.
3. Aluminiumradiatorer. Tillverkade av ett lätt estetiskt material, dessa element avger värme bäst. De tål alla arbetstemperaturer men är rädda för tryckstötar. Aluminium är mycket känslig för värmebärarens kvalitet.
4. Bimetallradiatorer. Stål invändigt, klätt i aluminium – det säger allt. Grundegenskaper som stål, värmeavgivning nästan som aluminium. Priset – svider.
5. Kopparradiatorer. Dessa är 'eviga' värmestrålare för alla typer av rum. Den enda och mest betydande nackdelen är den extremt höga kostnaden.
6. Plastradiatorer. En nyhet i radiatorfamiljen. För närvarande är de endast lämpliga för autonoma värmesystem i privata hus med en värmebärare som inte värms upp mer än 80°C.

De mest känsliga för driftsförhållanden är aluminiumapparater. Dessa radiatorer tjänar bara pålitligt i 15 år. De kan endast användas i autonoma värmesystem.

Utvändigt liknar populära modeller av radiatorer i olika material varandra:

Karaktäristik för konvektorvarianten

Konvektorer är betydligt sämre på värmeöverföring än radiatorer, men i vissa fall kompletterar eller ersätter de dem framgångsrikt:

1. Väggmonterade konvektorer. Element i denna utförande är vanligtvis tillverkade av stål, därför billiga. De tål inte vattentrycksstötar, och deras användning i centraliserade värmesystem är inte önskvärd.

Konvektorer utformade som paneler liknar slutna radiatorer, är mycket tilltalande och passar perfekt i alla typer av inredningar.

Men de som är gjorda som rör med påsvetsade plattor – sådana element är endast lämpliga för installation i förrådsutrymmen.

2. Golvkonvektorer (kanalkonvektorer). En utmärkt lösning för att skapa en värmesluss vid dörren till balkongen eller loggian. Tillverkade av hållbara, korrosionsbeständiga material är de okänsliga för driftskrav.

3. Fotlistkonvektorer. Dessa element, som kan arbeta under alla förhållanden och alla lägen, är perfekta för att skapa ett mikroklimat där alla andra värmeapparater skulle se skrymmande ut.

Fotlisttypen är lämplig i badrum och förråd som gränsar till kalla ytterväggar och ouppvärmda trappuppgångar.

Kort beskrivning av värmeregister

En gång i tiden tillverkades elementen i denna grupp på ett hantverksmässigt sätt med enkel svetsning. Register kan användas i alla värmesystem, men på grund av sitt opretentiösa utseende används de främst i hjälp lokaler: garage, förråd, källare. Ibland kan de ses i trappuppgångar i gamla flervåningshus.

Moderna tillverkare har fått upp ögonen för denna grupp av värmeapparater.

Blanka, kromade register kan försköna renoveringen av vilket bostadsutrymme som helst.

Beräkning av värmekapacitet för element

Steget med förhandsval av radiatorer är avslutat, du kan gå vidare till att beräkna den erforderliga värmeeffekten från dem. Beräkningarna baseras på en relativ effekt på 100 W för uppvärmning av 1 m² i ett normalrum.

Den fullständiga formeln innehåller många korrigeringsfaktorer och ser ut så här:

Q = ( 100 x S ) x R x K x U x T x H x W x G x X x Y x Z,

där:

S = arean av det uppvärmda rummet, där:

R – tilläggsparameter för rum som vetter mot öster eller norr = 1,1;

K – korrigering för antalet ytterväggar i rummet:

en = 1,0;
två = 1,2;
tre = 1,3;
fyra = 1,4;

U – isoleringskoefficient för ytterväggar:

låg = 1,27 (utan isolering);
medel = 1,0 (puts, ytlig värmeisolering);
hög = 0,85 (isolering utförd enligt specialberäkning);

T – väderindikator för perioden med lägsta temperaturer i °C:

ner till -10 = 0,7;
ner till -15 = 0,9;
ner till -20 = 1,0;
ner till -25 = 1,1;
ner till -35 = 1,3;
under -35 = 1,5;

H – takhöjdsindex i meter:

upp till 2,7 = 1,0;
upp till 3 = 1,05;
upp till 3,5 = 1,1;
upp till 4 = 1,15;

W – egenskap hos rummet på våningen ovanför:

ouppvärmt och oisolerat = 1,0 (kall vind);
ouppvärmt men isolerat = 0,9 (vind med isolerat tak);
uppvärmt = 0,8.

G – kvalitetsgrad för fönster:

serietillverkade träramar = 1,27;
ramar med enkelglasfönster = 1,0;
ramar med dubbelglasfönster = 0,85;

X – förhållandet mellan fönsteröppningarnas area och rumsarean:

upp till 0,1 = 0,8;
upp till 0,2 = 0,9;
upp till 0,3 = 1,0;
upp till 0,4 = 1,1;
upp till 0,5 = 1,2;

Y – värde för öppenhet hos radiatorernas yta:

helt öppna = 0,9;
täckta av fönsterbrädan = 1,0;
skymda av ett horisontellt väggutsprång = 1,07;
täckta av fönsterbrädan och frontkåpa = 1,12;
blockerade från alla sidor = 1,2;

Z – effektivitet hos radiatorernas anslutning (1,0 ÷ 1,13; se vidare i avsnittet nedan).

Det beräknade värdet måste multipliceras med en godtycklig faktor 1,15. Det ger en viss värmemarginal för att kunna justera enheterna mer exakt för drift i lågtemperaturläge.

Effektiva anslutningsmetoder

Innan du fortsätter att lära dig hur du korrekt väljer, installerar och ansluter värmeelement och andra värmeanordningar, måste du överväga två huvudtyper av rörledningsdragning i befintliga värmesystem. De skiljer sig åt i principerna för hur värmebäraren tillförs till radiatorerna och återförs till systemet.

I praktiken kallas röret som tillför värme för 'framledning'. Röret som återför värmebäraren kallas 'returledning'. Det vertikala distributionsröret (framledning eller returledning) kallas 'stigare'.

I enrörssystem tillförs värmebäraren ojämnt. Till apparater längre bort från pannan kommer den fram redan något avkyld. Därför har enrörskretsar begränsningar i längd.

Traditionella alternativ för rördragning:

• Enrörssystem. Rördragningen är utformad så att en och samma rör fungerar som både fram- och returledning. Elementen kopplas in i serie. Värmebäraren passerar värmeapparaterna i den ordning de är anslutna.
• Tvårörssystem. I tvårörssystem är ett rör framledning och ett annat returledning. I detta fall ansluts elementen samtidigt till båda rören, parallellt med varandra. Värmebäraren cirkulerar genom alla element samtidigt.

Beroende på hur värmeapparaterna ansluts varierar koefficienten 'Z' i formeln för beräkning av värmeeffekt.

De vanligaste anslutningsmetoderna i praktiken:

Metod nr 1. Diagonalanslutning. Z = 1,0.

Denna anslutningsordning är mest effektiv, särskilt om värmesystemet fungerar dåligt. Värmebäraren kommer in i elementet från ena sidan upptill, passerar genom hela den inre kammaren och lämnar nedtill på andra sidan.

Värmeenergin överförs till hela värmeapparatens yta. För element med mer än 12 sektioner rekommenderas denna metod starkt.

Metod nr 2. Sidanslutning (in uppe, ut nere –). Z = 1,03.

Fram till nyligen – den vanligaste metoden för anslutning av element. Den är bekväm vid installation på grund av korta anslutningar.

För element med upp till 12 sektioner är den nästan lika bra i värmeavgivning som diagonalanslutning. Men detta gäller i välfungerande värmesystem. Om systemen fungerar trögt kommer den heta värmebäraren inte att nå elementets yttersta fack.

Metod nr 3. Bottenanslutning från båda sidor. Z = 1,13.

Trots lägst effektivitet har denna anslutningsmetod snabbt blivit populär inom nybyggnation, tack vare plaströr. Värmesystemens rördragningar monteras i golvet och påverkar inte rummens design. Vid korrekt inställda värmesystem får alla delar av elementen jämn uppvärmning.

Vid val av anslutningsmetoder för element måste man utgå från deras konstruktionsegenskaper och strävan efter maximal effektivitet.

Sista steget i valet av element

Det slutgiltiga valet baseras på de erhållna resultaten av de effekter som krävs från värmeapparaterna.
Färdiga hela konstruktioner av element, konvektorer eller register väljs vid köp.

Ur produkternas fabriksdatablad framgår uppgifter om deras värmeeffekt. Vid köp av element beaktas installationsplatsens särdrag (t.ex. möjliga mått på apparaten).

Icke-sektionerade radiatorer och register med individuella parametrar tillverkas av specialiserade organisationer på beställning. Sektionerade radiatorer bör väljas baserat på antalet sektioner, med hänsyn till deras totala värmeeffekt.

Ungefärliga effekter för standard 500 mm sektioner av olika material (Watt vid 70°C värmeöverföring):

• Gjutjärn = 160;
• Stålrör = 85;
• Aluminium = 200;
• Bimetall = 180.

Effekten hos sektionerade radiatorer justeras genom att lägga till eller ta bort extra sektioner.
När du väljer radiatorer av olika konstruktioner för samma rum, är det bättre att börja med icke-sektionerade modeller.

Allmänna råd för installation av element från olika grupper

För uppvärmning rekommenderas att använda enheter utrustade med automatiska och mekaniska luftavledare. För andra konstruktioner – den översta punkten på motsatt sida från värmeintaget.

Dessutom rekommenderas att installera en värmereflekterande skärm mellan radiatorn och ytterväggen. För tillverkning av denna kan man använda moderna värmereflekterande material som izospan, penofol, alufom.

Luftavledare – en liten enhet som monteras i den del av radiatorn där luft kan samlas. För sektionerade radiatorer är det ett gängat hål i änden av den övre kollektorn, mittemot tillförselröret.

Vid montering av värmare på plats får de inte avvika från horisontell nivå. Det är tillåtet att höja sidan med luftavledaren upp till 1 cm för bättre luftinsamling och avluftning.

Vid anslutning av värmare till system med stigrör, måste centrum på radiatorernas inloppshål inte vara högre än centrum på avgreningarna från tillförselrören. Om anslutningen till stigrör innebär att värmeenheterna förses med ventiler eller temperaturregleringsenheter, krävs i enrörssystem ytterligare installation av bypass om de saknas.

Bypass – en bygel parallell med radiatorns anslutning. Denna komponent gör det möjligt att styra värmarens funktion. Den består av en rörsektion som ansluter radiatorns in- och utlopp. Bygelrörets diameter måste vara en storlek mindre än stigrörets diameter. I tvårörssystem krävs ingen installation av bypass.

På grund av stora skillnader i materialens expansionskoefficienter rekommenderas inte att ansluta radiatorer med plaströr till stålrörsdistribution. Och omvänt, plaströrsdistribution utesluter övergång till ståldelar.

Fram tills installationen är klar är det lämpligt att inte ta bort skyddsförpackningen från stål-, aluminium- och bimetallradiatorer för att undvika mekaniska skador.

Förberedelse av demonterbara radiatorer för installation

Om de köpta sektionella radiatorerna inte har de beräknade parametrarna, bör de justeras genom att lossa överflödiga sektioner eller lägga till upp till önskat antal. Radiatorernas fack dras ihop med hjälp av rörnipplar genom runda tätningspackningar.

Niplen är ett kort tjockväggigt rör med utvändig gänga. Halva är höger, halva är vänster. Inuti röret finns två motsatta längsgående bearbetningsanslag längs hela röret.

Monterings- och demonteringsoperationer utförs med en speciell radiatornyckel. En kofot fungerar som vridning.

Radiatornyckeln kan ersättas med en lämplig längd mejsel, med en eggbredd tillräcklig för att säkert gripa tag i nippelns utskjutande delar. Vridningsrollen spelas av en rörtång.
I konstruktionen av sektionella radiatorer finns vänstergänga.

För korrekt uppfattning av rotationsriktningen, rekommenderas att skruva ur eller skruva in nipplarna genom att föra in nyckeln eller mejseln i sektionshålen där gängan är höger. För att undvika snedvridning av delarna, bör hålen alterneras ungefär varje annan varv av verktyget.

Fastmontering av demonterbara radiatorer på plats

Sektionella radiatorer hängs upp på speciella fästen. De mest pålitliga är bågformade krokar inbäddade i husets bärande väggar. Följande avstånd måste säkerställas:

• från golvet = 6-12 cm, tillräckligt för rengöring och uppvärmning av väggens nedre del,
• till fönsterbrädan minst 7 cm för effektiv konvektion,
• från värmereflekterande skärm eller från väggen = 3-5 cm.

Fästena monteras så att de hamnar i mellanrummet mellan radiatorens sektioner. Enligt oskriven regel, vid upphängning av radiatorer, ska ändpluggar med höger gänga vara till höger och med vänster gänga vara till vänster.

Markering för krokarna utförs i följande ordning:

1. Rita en vertikal linje för radiatorns mittaxel (vid installation under fönster är detta oftast också fönstrets mitt) med minst samma längd som radiatorns höjd.
2. Mät avståndet mellan mellanrummen för radiatorens första och andra sektion samt sista och näst sista.
3. Dra en horisontell linje som motsvarar mitten av radiatorns övre kollektor, med en längd minst lika med det uppmätta avståndet (med hänsyn till allmänna råd ovan).
4. Själva avståndet läggs ut till höger och vänster på den horisontella linjen symmetriskt i förhållande till mittlinjen. De två erhållna punkterna är platser för de övre krokarna. De kommer att bära konstruktionens vikt.
5. Från skärningspunkten mellan horisont- och mittlinjen lägger man vertikalt nedåt ett avstånd lika med centrumavståndet mellan kollektorer (standard är 500 mm).
6. Genom den markerade punkten dras en horisontell linje som motsvarar mitten av radiatorns nedre kollektor.
7. Avståndet som mätts i punkt 2 avsätts till höger och vänster på den ritade horisontella linjen symmetriskt i förhållande till centrumlinjen. De två erhållna punkterna är platserna för de nedre krokarna. De kommer att säkerställa konstruktionens orörlighet.
8. I de markerade punkterna borras hål för pluggar, i vilka skruvas gängade konsoler eller slås in krokar med släta stänger.

Borrningsprocessen beskrivs för gjutjärns- och bimetallvärmare med högst 10 sektioner, och aluminiumradiatorer med högst 12 sektioner. Vid större batteristorlek ska en krok läggas till i mitten ovanför och nedanför.

Fastmontering på plats av icke demonterbara typer

Konsoler för montering av icke demonterbara radiatorer ingår vanligtvis i produktpaketet. Sekvensen för markering av fästpunkterna för konsolerna för att hänga upp dessa batterier beskrivs i den bifogade monteringsritningen. Tillvägagångssättet liknar det som beskrivits för sektionerade radiatorer.

Valet av konsoler för att fästa konvektorer är varierat. Det bestäms av värmarens placering.

Med konsoler hålls konvektorer på väggar, fästs i golvet, hängs underifrån i fönsterbrädor

I likhet med sektionerade radiatorer hängs värmeregister upp på bågformade krokar som är fixerade i väggarna. Det totala antalet konsoler är vanligtvis fyra (två håller det övre röret, två det nedre). För lätta register kan rörhållare med klämmor i lämplig diameter användas.

Det nödvändiga antalet konsoler väljs beroende på radiatorns dimensioner

Anslutning av element till värmesystem

Vid anslutningsarbete rekommenderas att använda en momentnyckel. De nödvändiga åtdragningsmomenten anges i databladen för de inköpta värmeanordningarna. För att täta gängförbanden behövs fluortätningsmaterial, kort kallat "FUM-tejp", och rörlindning (VVS-lin).

Om anslutningarna mellan elementen och värmesystemet görs med plastanslutningar, behövs dessutom:

• En svetsapparat för polypropen.
• Eller ett pressverktyg för metall-plaströr.

Om man vill styra elementens uppvärmning anskaffas ventiler eller termostatregulatorer. Vissa färdiga konstruktioner är redan utrustade med inbyggda termostater.

Den nödvändiga mängden rör för anslutning, utrustning med anslutningsdelar (kopplingar) beror på anslutningsalternativen till värmesystemet och fastställs efter att elementen har monterats på plats. Anslutningsmetoderna "diagonalt", "från sidan" eller "underifrån från båda sidor" bestäms vid beräkning av värmeeffekten för de installerade värmeelementen.

Ett alternativ för montering och installation av en icke-separerbar radiator. Förberedande steg – köp av själva enheten och avstängningsventiler.

När allt är förberett, ansluter vi först ventilerna, installerar övergångarna och hänger sedan radiatorerna på väggen under fönstret enligt följande schema:

När du har tagit reda på hur du korrekt installerar en värmeelement kan du utan oro påbörja det ansvarsfulla arbetet. Före montering av apparaterna ska deras placeringar vara reparerade och putsade.

Om hur byte av värmeapparater går till kan du läsa i en annan populär artikel på vår webbplats.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Videon visar tydligt alternativen för anslutning:

Video-lektion om installation av element:

Specifikation för inkoppling av batterier med polypropen:

Jag tror verkligen att kunskaperna från artikeln gör det möjligt för varje husägare att själv montera alla typer av värmeelement, konvektorer eller register. Det viktigaste i det kommande arbetet är yttersta uppmärksamhet och ansvar i varje steg av uppgiften.

Skriv om hur du själv eller rörmokare installerade element i ditt hus/lägenhet. Dela med dig om du är nöjd med apparaternas funktion. Kommentera gärna i blocket nedan. Här kan du också ställa frågor och lämna användbar information.