Autonom gasuppvärmning av privat hus: installationsalternativ och översikt över de bästa lösningarna

Värmesystem som använder gas som bränsle kännetecknas av hög effektivitet och tillförlitlighet. Värmegeneratorerna har imponerande verkningsgrad och är säkra att använda. Gasuppvärmning av en villa kan organiseras på flera sätt.

Det finns lösningar som är budgetvänliga att utföra, och dyrare med maximal ekonomisk effektivitet och stabil drift. Vi är redo att dela med oss av praktiskt beprövade alternativ för att bygga ett gasvärmesystem. Användning av våra rekommendationer garanterar konstruktion av ett felfritt och säkert nätverk.

Informationen vi presenterar bygger på byggnormer. De föreslagna uppgifterna kompletteras med tydliga fotoillustrationer, scheman och videoguider.

Centraliserad eller fristående gasförsörjning?

Utan brännbart bränsle är något alternativ av ett internt värmesystem i fristående utförande värdelöst. Gas är det första man måste tänka på när man planerar gasuppvärmning i en villa.

Långt ifrån alla orter i Ryssland är försedda med gasnät. Men "blå bränsle" kan erhållas inte bara från en ledning eller en flaska med flytande bränsle, utan också från en gastank.

Naturgas, som huvudsakligen består av metan, levereras till privata hus via rör. Dess flytande motsvarighet är en propan-butanblandning som pumpas in i behållare för transport och lagring. Trycket i sådana flaskor och gastankar är cirka 15–18 atmosfärer.

Vid uppvärmning i ett privat hus med hjälp av 50-liters flaskbehållare måste dessa bytas var 2–3 dagar på vintern. Om autonom gasförsörjning väljs för ett fritidshus, är det bäst att föredra en gastank, som kan ha en volym på upp till 20 kubikmeter.

Valet av behållare baserat på kubikvolym beror på förbrukningsnivån av flytande kolvätegaser (LPG). Här måste man ta hänsyn till inte bara varmvattenberedaren, utan även eldstaden och gasspisen, om de används i huset.

För ett hus på 150 kvm rekommenderas en gastank med en volym på 2000–3000 liter. Och för ett fritidshus på 300 kvm krävs ett alternativ på 8000–9000 liter.

Om det inte finns någon gasledning i byn kan man använda alternativet med autonom bränsleförsörjning från en gastank avsedd för lagring av gas i flytande form.

När det gäller anslutningskostnad är en gasledning i de flesta fall mer fördelaktig än en tank i marken. Men bara när orten redan är gasförsedd.

Det finns också situationer där installation av en gastank blir billigare än anslutning till huvudledningen. Allt beror på specifika anslutningsförhållanden i regionen och byns avstånd från den stora gasledningen.

När du använder en gastank behöver du inte oroa dig för trycket i röret. Den är mycket enkel att använda. Du behöver bara regelbundet kalla in specialister för säkerhetskontroll och inte glömma att fylla på. Installationen av hela systemet tar högst tre dagar.

Om du väljer ett autonomt gasförsörjningssystem, bör du köpa en gaspanna som är avsedd för LPG. Det finns modeller som endast är konstruerade för naturgas från ledningsnätet.

Men de flesta gasvärmepannor är anpassade för att förbränna båda bränslesorterna. Man behöver bara byta munstycken samt ställa om ventiler och elektronik till ett annat läge.

Den största nackdelen med en gastank är att den endast kan installeras på en stor tomt. Enligt SNiP-kraven måste tanken placeras minst 10 meter från huset.

Om regler och specifikationer för gasförsörjning av fritidshus finns utförligt beskrivet i en av de populära artiklarna på vår webbplats.

Val av gaspanna för uppvärmning

Modern gasvärmegenererande utrustning har olika automatik och kan arbeta i flera lägen. Den kan vara golvstående eller vägghängd.

Det senare alternativet är mer kompakt men har begränsningar i effekt. Om modellen väljs för ett stort privat hus måste man köpa en kraftfull golvstående enhet.

Gaspannor delas in efter utförande, tändningstyp, energieffektivitet, antal kretsar och metod för avledning av förbränningsprodukter.

Principen för en gaspanna är mycket enkel – bränslet antänds i brännaren med hjälp av piezoelement eller elektronisk tändning, sedan bildas termisk energi vid förbränning, som överförs till vatten via en värmeväxlare.

Vattnet används sedan som värmebärare i värmesystemet eller som varmvatten.

När det gäller verkningsgrad förlorar traditionella konvektionsgaspannor mot kondenserande pannor. Förstnämndas prestanda överstiger inte 90% av energiförbrukningen. Tillverkarna av de sistnämnda garanterar 100% verkningsgrad, i vissa modeller utlovas 105% till och med 110%.

Värmeväxlaren i en gaspanna kan vara tillverkad av:

• stål (rostfritt);
• koppar;
• gjutenjärn.

De vanligaste varianterna är av stål. Denna metall är billig och formbar, vilket gör att sprickor från upprepad uppvärmning/nedkylning uppstår mer sällan.

Men ståldelarna, vid konstant kontakt med vatten i ett gasvärmesystem installerat i ett lantställe, börjar snabbt korrodera.

Gjutjärnsvärmeväxlare är den mest hållbara, stål är billigare, medan koppar är mest effektiv när det gäller att överföra värme till vatten.

Gjutjärn är mindre känsligt för korrosion, men det är ganska tungt. De flesta modeller av pannor med gjutjärnsvärmeväxlare är golvstående. Att montera sådan tung och skrymmande utrustning på väggen är problematiskt.

Om du behöver en kompakt och så lätt värmare som möjligt, är det bästa alternativet en med kopparslinga. Den är dock dyrast bland motsvarigheter från andra metaller.

För att förse ett hus med värme och varmvatten kan man välja en lösning med två enkretspannor eller en med en dubbelkretspanna.

Antalet kretsar i en gaspanna avgör röranslutningens schema och hur den används. En värmeväxlare är från början avsedd för att organisera ett gasvärmesystem i ett privat hus. För varmvatten måste man installera ytterligare en panna eller direkt välja en dubbelkretspanna.

Att värma varmvatten för hushållsbehov är bäst i en ackumulatortank. Genomströmningsmodeller är mindre ekonomiska. De kommer att förbruka mer gas för uppvärmning.

Väggmonterade gaspannor är helt utrustade miniatyrpannrum. De har en egen cirkulationspump, expansionskärl och säkerhetsgrupp. De flesta typer av väggmonterad utrustning betjänar två kretsar.

Vilken förbränningskammare är bäst?

För att gasen i pannans brännkammare ska brinna behöver den kontinuerlig tillförsel av syre. Syret tas antingen direkt från pannrummet eller sugs in från utsidan. Det första alternativet innebär naturligt luftflöde, det andra forcerat med hjälp av en fläkt.

Gaspannor är utrustade med förbränningskammare av två typer:

1. Stängda – syretillförsel sker genom en springa mellan två rör av olika diameter som sitter ihop. Förbränningsprodukterna avleds genom en inre kanal.
2. Öppna – luft tillförs brännkammaren från rummet med värmaren via en tilluftventil. Förbränningsprodukterna leds ut genom en cirkulär rökkanal.

Det första alternativet är oberoende av rummets storlek. Det passar för rum oavsett storlek. En koaxial skorsten från en enhet med sluten förbränningskammare kan dras genom väggen eller genom det övre taket med taket.

I det andra fallet måste du installera en hög skorsten på 5–6 meter, annars blir draget för att suga in nödvändiga mängder syre i förbränningskammaren otillräckligt.

Men gaspannor med atmosfärisk brännare kräver ingen anslutning till elnätet. Det finns ingen fläkt i dem, allt sker naturligt utan forcerad cirkulation.

Pannor med slutna förbränningskammare och forcerad lufttillförsel har i jämförelse med öppna högre verkningsgrad, men de kräver konstant elförsörjning för att fungera.

Varmvattenberedare för gas med öppen eldstad rekommenderas att installeras i särskilda utrymmen med god ventilation. Om de monteras i vardagsrum så minskar de kraftigt syrehalten där.

Utan ett forcerat ventilationssystem går det inte här. Och det innebär extra kostnader för installation och drift av ventilationsutrustning.

Egenskaper hos kondenserande modeller

I vanliga gaspannor lämnar vattenångan som bildas vid gasförbränning genom skorstenen. Under förbränningsprocessen bildas det inte mycket, men den bär ändå en ganska betydande mängd termisk energi. För att inte slösa bort denna värme utvecklades kondenserande pannor.

Rökgaserna i en kondenserande panna passerar innan de lämnar rökkanalen genom en sekundär värmeväxlare, där de värmer upp det kalla vattnet som kommer in i aggregatet något.

Arbetsprincipen för dessa anläggningar bygger på att ånga från avgaserna vid kylning avger värme till returvattnet i värmesystemet. Temperaturen på värmebäraren ökar då marginellt, men som extra värmekälla är recuperatorn fullt användbar.

Kondensvattnet från den kondenserande pannan leds via en speciell anslutning till avloppet eller en separat behållare. Här är det viktigt att förstå en nyans – kondensatet som bildas är i själva verket en svagt koncentrerad syra. Dessutom kan det rinna upp till 4–6 liter per timme.

Om du häller denna vätska i en septiktank så kommer alla mikrober som lever där att dödas. Om du har ett reningsverk i fritidshuset får du inte tömma kondensat från pannan i avloppssystemet. När det gäller skorstenskonstruktionen är det enklare, det räcker att ta en som är avsedd för pannor med sluten förbränningskammare.

Eldstad för gasuppvärmning av huset

När det gäller utrustningskostnad är gaskaminer jämförbara med elektriska eller vedeldade motsvarigheter. Men gasbränsle är betydligt billigare.

Och till skillnad från ved innebär gasuppvärmning med hjälp av en kamin i fritidshuset inga problem med aska. Plus att du slipper ständigt övervaka eldstaden och oroa dig för att klyva ved.

Eldstäder som omvandlar gas till värmeenergi används i värmesystem eftersom de saknar den utrustning som krävs för att hantera två kretsar.

Beroende på installationstyp finns gaseldade eldstäder som:

• väggmonterade;
• fristående;
• inbyggda.

När det gäller allmän konstruktion och inre utrustning (brännare, automatik, förbränningskammare) liknar de helt gaspannor. I båda fallen är anslutningstekniken till nätet identisk. Skillnaderna finns endast i principen för uppvärmning av rum.

När det gäller anslutning och organisering av värmesystemet liknar gaseldade eldstäder golvstående värmepannor.

En varmvattenpanna är ursprungligen avsedd för uppvärmning av vatten, medan en vanlig öppen spis är avsedd för luftkonvektion från kroppen och frontskärmen bakom vilken bränslet förbränns.

Scheman för vattenburen uppvärmning

För uppvärmning av villor installeras värmesystem med vatten som värmebärare, bestående av:

• panna för vattenuppvärmning (enkel- eller dubbelkrets);
• rörledningar och kopplingar (metall- eller polypropen);
• bypassar, som gör det möjligt att koppla bort enskilda värmare från nätet;
• element (gjutjärns-, aluminium-, stål- och bimetall-);
• expansionstank.

Gaseldade värmeenheter är utrustade med ett specifikt säkerhetssystem som innehåller en elektromagnetisk ventil och en termoelement. Enheterna är förbundna med varandra med kablar.

Om värmeenheten fungerar normalt värms termoelementets lödning upp av tändaren. Samtidigt flyter ström fritt genom elventilens lindning, vilket håller ventilen öppen.

När termoelementet svalnar stängs gastillförseln av den elektromagnetiska ventilen.

Efter anslutningsschema för element kan de vara en- eller tvårörssystem. I det första fallet leds vattnet till och från elementet via ett enda rör. I det andra fallet ansluts värmeelementet till två separata rörledningar (fram- och returledning).

Värmerör till elementen kan anslutas enligt botten-, topp-, sido- och diagonalschema

Värmekretsar enligt principen för vattenrörelse i rören kan vara med naturlig och forcerad cirkulation. Vid installation av den andra varianten cirkulerar värmebäraren i systemet genom konvektion och gravitation. Det forcerade schemat kräver installation av en cirkulationspump.

För att säkerställa normal drift av systemet med två eller flera kretsar anslutna till kollektorn, installeras en hydraulisk pil. Den hydrauliska pilen eliminerar tryckvariationer och risken för vattenslag.

Expansionskärlet kan vara öppet eller slutet (delat invändigt i två delar med en tät membran). För gravitationsbaserade värmesystem räcker det med en öppen variant. Det slutna kärlet är avsett för kretsar med tvångscirkulation.

Vid användning av ett öppet expansionskärl mättas vattnet med luft. För att undvika att detta blir ett problem bör systemet kompletteras med en krets för luftavlägsnande.

För mindre stugor räcker det med naturlig vattencirkulation. Men om bostaden har två eller tre våningar krävs en pump. Cirkulationskretsens längd i det första schemat är begränsad till 30 meter. Pannan kan inte trycka vattnet längre sträckor.

Vid naturlig cirkulation av värmebäraren i ett gasvärmesystem för en villa finns det ingen pump. Om pannan är eloberoende blir hela värmesystemet oberoende av elförsörjningen. Det finns helt enkelt inga elförbrukande komponenter.

Å ena sidan är den mer stabil i drift, men å andra sidan är värmekvaliteten lägre (vattnet når de längsta radiatorerna från varmvattenberedaren mycket avkyld).

Särskilt det senare gäller rörledningar och radiatorer av stål eller gjutjärn. Dessa material har högt hydrauliskt motstånd, vilket minskar värmebärarens flöde.

Förutom att använda standardradiatorer kan man i ett fritidshus organisera gasvärme med hjälp av golvvärme.

Det är också möjligt att organisera ett kombinerat värmesystem. I detta ansluts cirkulationspumpen till huvudledningen via en bypass. När det är nödvändigt att snabbt värma upp luften i rummen slås den på för att accelerera vattencirkulationen.

I andra fall kopplas den bort från huvudröret med avstängningsventiler, varvid systemet fortsätter att fungera i naturligt (gravitations)läge.

Regler för installation av gasuppvärmning

Förgasning och byggande av ett gasbaserat värmesystem i ett privat hus sker i flera steg:

1. Förberedelse och efterföljande godkännande av gasvärmeprojektet hos tillsynsmyndigheterna.
2. Inköp av förbrukningsmaterial, panna och annan utrustning.
3. Anslutning av huset till byns gasnät.
4. Montering av gasutrustning och rörsystem med radiatorer.
5. Fyllning av rören med värmebärare.
6. Kontroll av funktionsduglighet genom provkörning.

Det är omöjligt att själv förbereda ett projekt för gasuppvärmning för sitt fritidshus med alla scheman och beräkningar utan att ha en examen som värmetekniker.

Dessutom måste den framtagna dokumentationen godkännas av gasföretaget. Det bästa är att överlåta alla dessa procedurer till medarbetare på en lämplig projekterings- och installationsorganisation.

Utformningen av gasuppvärmningen i ett privat hus måste beräknas in i minsta detalj. Om pannan väljs för kraftfull kommer den att bränna överflödigt bränsle. Och om effekten är otillräcklig måste aggregatet arbeta på gränsen av sin kapacitet, vilket leder till att det går sönder i förtid.

För att få tillstånd att ansluta till den centrala gasledningen och att använda utrustning för flytande gas måste man skaffa olika dokumentpaket. Innan man beslutar om att organisera ett gassystem måste man inte bara studera dem, utan också väga alla “för- och nackdelar” för att bestämma sig för det bästa alternativet.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Video #1. Nyanser i planeringen av gasuppvärmning i en villa:

Video #2. Principer för cirkulation av värmebärare i ett privat hus värmesystem:

Video #3. Egen montering av olika värmesystem för fritidsvillor:

Endast en erfaren värmetekniker kan på ett kompetent sätt förbereda beräkningar och scheman för gasuppvärmning i ett privat hus.

Att överlåta framtagning av projektdokumentation och dess godkännande till proffs är bäst. Men själva monteringen av värmesystemet kan man göra själv. Här krävs bara färdigheter i installationsarbete samt en tydlig följsamhet till instruktioner och projektet.

Har du användbara tips om organisation av gasuppvärmning och val av gaspanna? Vill du dela med dig av dina egna erfarenheter eller har du upptäckt tvivelaktiga punkter när du läste vårt material? Skriv gärna kommentarer och ställ frågor i blocket nedanför texten.