Borrning av brunn med håv: fullständig översikt över borrningsteknik med slag-linmetoden

Hur kan du förse din egen tomt och ditt hus med tillräckligt med rent vatten? Ibland är det enklaste svaret på denna fråga – att anlägga en brunn. Om det är dyrt att anlita ett team, och du har kunskaper och vilja att arbeta hårt, kan du borra den själv. Metoderna för att få vatten ur moder jords innandöme är många.

Bland dem har borrning med håv en värdig plats. Oftast används håvning i kombination med rotationskärnmetoden för att avlägsna lösa, okonsoliderade bergarter: sand, grusavlagringar. Ibland är det omöjligt att lyfta upp sönderbrutet jordmaterial från borrhålet utan att använda en håv.

Vi berättar om hur borrningsarbeten utförs med användning av håv. Hos oss får du lära dig hur du på ett korrekt sätt borrar en vattenintagsbrunn på en lantegendom med hjälp av en enklast hemmagjord borrverktyg. Med våra rekommendationer kan du med minimala kostnader anlägga en vattenkälla.

Allmänna begrepp om borrningsprocessen

Borrning med håv är en så kallad slaglinmetod. Som borrverktyg används en håv – en tung, ihålig, lång och smal anordning som släpps ner i brunnsschaktet från flera meters höjd.

Under håvens tyngd bryts jordlagren sönder och faller in i anordningens hålighet. Håven tas upp, rensas från jord och kastas sedan ner i schaktet igen.

Processen upprepas om och om igen tills man når det vattenförande lagret och passerar det. Även om processen verkar enkel i beskrivningen kan den vara tidskrävande och arbetsam.

Men slaglinborrning har många fördelar jämfört med andra metoder. Till exempel, vid manuell borrning med håv tillförs vanligtvis inget vatten i borrhålet, vilket ofta görs vid skruv- eller rotationsborrning.

Som ett resultat blir jorden i brunnen inte blöt, vilket minskar risken för försvagning eller kollaps av dess väggar. En annan fördel – exakt bestämning av det vattenförande lagret.

Vid ”våt” borrning är det inte alltid lätt att förstå att det efterlängtade vattnet äntligen har dykt upp. Även erfarna borrtekniker kan ibland missa detta ögonblick och fortsätta borra. Dessutom anses vattenflödet i ”torra” brunnar vara högre än i ”våta”.

Bailern används vid anläggning av brunnar i lösa, fragmentariska bergarter som är fyllda med vatten. Verktyget är utrustat med en ventil för att gripa och lyfta upp mer berg i ett enda tag.

När du väljer mellan bailer och skruv, vägleds vissa hantverkare av följande överväganden. Skruvborriggar med spolning, som tillverkas av modern industri, har begränsningar i borrdjup.

Och effekten för sådana riggar är 12 kW. Det är svårt att hitta en motorväxel som ger sådan effekt i hemmamiljö.

Men en växel med bara 2,2 kW effekt kan lyfta en last som väger ungefär ett ton. Även en mycket tung bailer kan denna mekanism lyfta utan problem. Det är bara att släppa ner bailern för att få ett tillräckligt kraftigt slag som kan bryta ganska täta bergarter. På så sätt, med mindre energiförbrukning, får man en effektivare verkan.

Dessutom är det enklare och snabbare att montera en bailer av tillgängliga material än en skruv, vars konstruktion är betydligt mer komplex. Det finns kända fall där man med en hemmagjord bailer, en trefot och en motor lyckades borra en brunn på över 40 meters djup, även om det tog flera månader att slutföra arbetet.

Vad bör man tänka på vid arbetet?

Till att börja med skadar det inte att förutse möjliga problem. Naturligtvis har varje brunn individuella egenskaper.

Borrtning på bara ett par tiotals meters avstånd kan följa olika scenarier. Men kunskap om den ungefärliga sammansättningen av jord och de lager den innehåller, gör att du kan utarbeta en preliminär plan, skaffa nödvändiga verktyg och så vidare.

Ju tyngre och mer trögflytande material som måste föras upp till ytan, desto svårare blir det att arbeta med bailern. Det enklaste är att hantera torr sand. Men i flygsand kan arbetet pågå i det oändliga, medan brunnen nästan inte blir djupare. Vissa hantverkare rekommenderar att i sådana fall utföra borrning med samtidig spolning, och sänka ner foderröret så snabbt som möjligt före bailern.

Det är praktiskt taget omöjligt att övervinna lager av tung lera med en bailer. I jordar av denna typ är det effektivare att utföra borrning på andra sätt.

För att välja ett lager av lerjord använder man ett glas: ett smalt långt verktyg med en vass nedre kant och utan ventil. Man kastar det också ner i schaktet från några meters höjd. Sedan tar man upp glaset och rengör det genom ett smalt vertikalt hål som gjorts på sidan. Ibland gör man ett sådant hål även i slagborren.

För borrning av särskilt seg jord med slaglinemetoden använder man ett glas – ett långt rör med en skarp nedre kant och ett smalt hål som är gjort längs glaset.

Arbete i lerjord går tungt och långsamt. Det är värt att bedöma arbets- och tidsinsatsen, det kan vara vettigt att föredra skruvborrning framför slagmetoden. För att bedöma jordens sammansättning där borrningen ska utföras finns två sätt. Det billiga – att fråga grannar som redan har en brunn, och det dyra – att beställa borrarbete från specialister.

Vanligtvis väljer man en plats där terrängen sänker sig, man tror att det är närmare vattenförande skikt. Vissa hantverkare har med hjälp av en slagborr lyckats borra en fullt användbar brunn direkt i källaren i sitt hus, eftersom maskinen eller stativet för slagborren – är en relativt kompakt anordning.

Du bör komma ihåg att sådant arbete bara kan utföras i en tillräckligt rymlig källare med högt tak. I detta utrymme måste du inte bara placera borriggen utan också utföra påbyggnad av foderröret.

Om golv och tak saknas kan du fästa vinschen i takbjälkarna. Dessutom måste du räkna med en stor mängd smutsigt vatten som kommer från brunnen under borrningen och kan översvämma allt runt omkring. Det är förnuftigare att borra under torr årstid.

Borrning med slagborr – ett ganska smutsigt arbete, du måste ordna en plats där den uttagna jorden från enheten ska hällas ut.

Oftast utförs detta på sommaren. Borrarbete är också effektivt på vintern, även om det kan vara svårt att ta sig igenom ett fruset jordlager. Men på våren under översvämning rekommenderas inte att borra brunnar. Blöt jord är svårare att ta bort, och det är svårare att avgöra när vatten dyker upp i brunnen. På hösten utförs arbetet vanligtvis i november.

Verktyg och använda material

Till att börja med behöver du själva slagborren samt en anordning att hänga den i. Slagborren för borrning – ett ganska tungt verktyg.

Med stor ansträngning kan du naturligtvis dra upp den fyllda enheten ur schaktet för hand, men det kräver mycket kraft och tid. För att underlätta arbetet sätter du upp ett stativ i form av en trefot ovanför borrplatsen.

För att hänga upp slagborren över arbetsöppningen använder man en speciell trefot. Den är vanligtvis gjord av metall, men träbjälkar fungerar också.

Den kan vara gjord av metall eller trä. I toppen fästs en block genom vilken en metallvajer förs. På denna vajer hängs slagborren. På så sätt krävs mindre kraft för att dra upp den.

Lyftet görs med hjälp av en växelmotor med koppling, på vars axel vajern lindas. För att trumman inte ska snurra upp på grund av tröghet efter slagborrens slag kan en speciell bromsanordning installeras.

Vid kommersiellt bruk är bromsen fullt motiverad, men för eget behov kan man klara sig utan den. Med kopplingen kan man reglera den kraft som överförs till anordningen, med hänsyn till slaget. Förmågan att avgöra detta slag kommer snabbt med erfarenhet under arbetets gång.

I nedre delen av slagborren svetsas eller skruvas en sko med en inbyggd fjäderventil. Ventilen hindrar jord från att rinna ut ur redskapet när den lyfts upp för att rengöras.

Både installationen, slagborren och hylsan kan göras själv eller köpas i byggvaruhus. Om hur man gör borrverktyg för manuell borrning står det detaljerat i denna artikel.

För tillverkning av slagborren behövs en bit metallrör som är flera meter lång. Ytterdiametern på ett sådant rör bör vara cirka 20 mm mindre än innerdiametern på foderröret. Till exempel, om ett stålfoderrör på 133 mm används, passar ett rör med diameter 108 mm bra för slagborren.

Väggtjockleken på röret för slagborren kan vara upp till 10 mm. Man bör dock väga samman enhetens dimensioner och vikt. Den måste vara tillräckligt tung för att effektivt luckra upp och fånga jorden vid nedslaget.

Men man bör komma ihåg att växelmotorns effekt måste räcka för att dra upp den fyllda slagborren. En vikt på 30-40 kg anses vara fullt tillräcklig. När röret är valt måste man i botten svetsa eller skruva en sko med fjäderventil.

I toppen svetsas ett skyddsgaller och ett handtag, till vilket en metallvajer ska fästas. Nedre delen kan slipas inåt för att förbättra jordluckringen. Istället för att slipa kanten kan man i botten svetsa spetsiga stänger eller vassa metallbitar.

Ungefär på samma sätt tillverkar man en borrkopp för att borra brunn i lerjord av ett rörstycke. I detta fall behövs ingen ventil, men man gör vertikala hål längs rörets längd för att kunna rengöra koppen från viskös jord.

Förutom riggen och länsverktyget behövs en rad material och anordningar:

• foderrör i erforderlig mängd;
• klämmor för att fixera rören under svetsning eller lödning;
• trädgårdsborr;
• plats för uppsamling av avlägsnad jord;
• behållare eller plats för avrinning av förorenat vatten;
• svetsapparat eller lödkolv för PVC-rör.

Vid formning av brunnsschakt kan man använda både metall- och plast- foderrör. Den nedre delen av det första plaströret ska vara försedd med en speciell sko som underlättar processen att sänka röret i brunnsschaktet. Plaströren löds samman med en lödkolv avsedd för detta ändamål.

Det är inte svårt att lära sig arbeta med detta verktyg, men innan arbetet påbörjas är det bäst att ta några lektioner från mer erfarna hantverkare eller öva på bitar av onödiga rör. Att arbeta med metallrör är lite enklare eftersom de är starkare än plastkonstruktioner.

Ofta slår man helt enkelt in ett sådant rör i schaktet för att sänka det till önskat djup. För svetsning av metallrör används en svetsapparat; om man inte har färdighet att arbeta med sådan utrustning måste man lära sig. Oftast använder man rör med gängad anslutning för brunnar, men svetsning anses vara mer pålitlig.

Beskrivning av borrningsteknik

Om alla material och verktyg är förberedda kan arbetet påbörjas. Över den valda platsen för brunnen sätter man upp en trefot. Man lägger en metallina från länsverktyget över blocket och lindar den på reducerarens axel. I marken under länsverktyget gör man med hjälp av en trädgårdsborr ett hål med en diameter så att länsverktyget får plats.

Borrningen kan börja. Bailern som lyfts ovanför hålet släpps helt enkelt ner. Slaget luckrar upp jorden, ventilen öppnas och bailerns hålrum fylls med jord.

Man brukar göra tre–fyra slag istället för ett, så att bailern fylls maximalt med jord. Sedan lyfts den upp ur schaktet, ventilen öppnas och den upptagna jorden töms ut från anordningen.

Den tömda bailern kastas ner i schaktet igen flera gånger, och så vidare. Gradvis blir schaktet djupare. För att skydda väggarna från ras måste man sänka ner det första foderröret.

Med hjälp av en bailer kan man borra en brunn även i en källare, särskilt om golv och tak ännu inte är lagda. Istället för en tripod används takstolar som stöd för anordningen, på vilka blocket för bailerns lina fästs.

Röret hålls på plats med särskilda klämmor så att det inte sjunker för djupt. Vid behov förlängs foderröret genom att svetsa, skruva eller löda fast fler rör.

Man anser att en grund brunn först kan borras och sedan förses med rör, men det är mycket mer förnuftigt att installera rören direkt. Det skyddar verkligen brunnsväggarna från ras.

Det är mycket viktigt att placera det första foderröret korrekt i schaktet. Dess läge justeras med ett vattenpass och fixeras noggrant. De övriga rörens lägen justeras efter det första röret. Om röret från början placeras snett, kan det försvåra borrning, installation av pump och filter, brunnsunderhåll och liknande.

Det översta lagret av lerjord är vanligtvis mycket tätt på grund av många lerinslag. Det genomborras med en cylinder, vars konstruktion beskrivits ovan. Man gör samma sak som med bailern: kastar ner den i schaktet, tar upp den, rengör den, osv. Efter att ha passerat denna svåra sektion kan man åter använda bailern.

För att göra det enklare att sammanfoga foderrören, fixeras över- och underkanten på röret som ska anslutas till den redan nedsänkta kolonnen med särskilda klämmor av metall eller trä.

Svårigheter kan uppstå även vid passage av kvicksand, om borrhålet under borrningen går genom detta vattenrika lager. Vissa mästare anser att det för att påskynda arbetet är vettigt att tillföra vatten i foderröret och ösa ut den flytande jorden.

I allmänhet utförs borrning med skopa "torrt". Detta gör det möjligt att ganska exakt bestämma när vatten dyker upp i brunnen, vilket indikerar att den vattenförande skiktet har nåtts.

Att avbryta borrningen så snart vatten visas i schaktet är ett vanligt misstag bland nybörjare. Det rekommenderas att fortsätta borrningen och gå ner ungefär en halv meter i nästa jordlager. På så sätt säkerställs maximalt flöde från brunnen. Därefter återstår att renspola brunnen, sänka ner pumpen, installera brunnshuvudet etc.

Val: med filter eller utan?

För att förhindra att föroreningar kommer in i brunnen installeras ett andra rör med ett borrfilter inuti schaktet. Det tillverkas av en lång rörsektion vars diameter måste vara mindre än foderrörets diameter. Den övre delen av röret används för packningen, och i mitten görs många hål.

På rörsektionen som används för att tillverka brunnsfiltret bör en rad täta och tillräckligt stora hål göras. Sådan perforering säkerställer snabb tillförsel av filtrerat vatten till brunnen.

Den perforerade sektionen täcks med ett galler av galonvävning, men i värsta fall duger ett vanligt fint nät, till exempel med måtten 0,2x0,13. Nätet kan fästas med tråd.

Den nedre delen av filtret är en sedimenteringsbassäng, där behövs ingen perforering. Om filtret i en brunn som borrats med skruvmetoden kan sänkas ned med hjälp av sammankopplade stänger, så levereras filtret vid slag-linborrning med en metallvajer.

Det perforerade brunnsfiltret bör täckas med ett metallnät av galonvävning och fästas med rostfri ståltråd. Istället för galonvävningsnät kan ett vanligt, tillräckligt fint nät användas.

Detta gör det inte möjligt att trycka filtret med kraft för att säkerställa konstruktionens täthet vid anslutning till packningen. I så fall kan man effektivt använda PSF – förkomprimerad tätningslist. Detta material används ofta vid montering av PVC-fönster.

En sådan list ska lindas runt filtrets kant och omedelbart sänkas ner i schaktet, eftersom PSF expanderar ganska snabbt. Om filtret sänks omedelbart efter lindningen expanderar det i botten och säkerställer en pålitlig tätning av filtret. Efter att filtret har sänkts ner lyfts foderröret försiktigt uppåt.

PSUL – förkomprimerad självexpanderande tätningsband används vid montering av PVC-fönster, men passar för att skapa tätning för brunnsfilter. Man måste linda PSUL cirka 30 cm på den övre delen av filtret och omedelbart sänka ner det i brunnen.

Samtidigt bör större delen av filtret vara under nivån av rörkanten. För att lyfta röret kan man använda två femtons domkrafter. Den upptagna delen av röret kapas eller skruvas av. För att klämman inte ska glida, svetsas armeringsbitar fast på den utstickande delen av röret.

Slag- och lina borrmetod möjliggör skapandet av en filterlös brunn. För att anordna den på detta sätt måste man sänka foderröret ungefär 0,5 meter under vattenförande lagret. Vid “våt” skruv- eller kärnborrning kan det vara svårt att få upp kärnan ur brunnen. Lanskopan tar lätt upp lösa, vattenmättade fragmentariska bergarter.

Schema för filterlös brunn: 1 – brunn; 2 – vattenförande horisont; 3 – vattenintagstratt; 4 – tak; 5 – foderrörskolonn; 6 – sand; 7 – hålighet som bildas under sandpumpning med luftlyft

Efter att foderröret har satts stadigt, sänks två slangar ner i brunnen. Genom den ena tillförs en vattenström in i brunnen, och genom den andra trycks luft med hjälp av en kompressor. På så sätt skapas en så kallad luftlyft, och vattenströmmen förhindrar bildandet av sandpropp.

Som ett resultat kommer en blandning av vatten, sand och luft att gå genom foderröret, vilket måste hällas i en separat behållare. När blandingen har sedimenterat ska man mäta volymen av sand som tvättats ur brunnen. Enligt referensböcker är varje kubikmeter sådan sand ungefär lika med 4,5 kubikmeter avkastning.

Om kärn- och skruvborrning av vattenbrunnar kan du läsa i en annan artikel, som vi rekommenderar att du bekantar dig med.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Video #1. Tydlig demonstration av borrning av brunn med lanskopa:

Video #2. Kombination av skruvborrning i hård mark och användning av lanskopa för att passera finkornig, vattenmättad sand:

Video #3. Intressant variant av lanskopa och borrkrona:

Slag- och linaborrning har många fördelar jämfört med den vanligare skruvmetoden. Lanskopan och andra redskap är lätta att göra av tillgängliga material. Borrprocessen är också enkel, särskilt om möjliga problem förutses redan från början.

Har du personlig erfarenhet av manuell borrning? Har du frågor under genomgången av materialet vi presenterat, eller vill du dela med dig av knep som bara du känner till? Skriv gärna kommentarer i blocket nedan, ställ frågor, lämna bilder om ämnet.