Takavvattningssystem: befintliga systemtyper och deras konstruktion + beräkning och installationssteg

Takavvattningssystem som byggs längs sluttningarna på sadeltak eller längs omkretsen på valmtak minskar avsevärt belastningen från nederbörd på fasad, markavvattning och grund. För att avvattningssystemet ska vara effektivt måste man välja material och beräkna parametrarna för komponenterna.

Vi berättar hur man väljer ett hängrännssystem beroende på husets tekniska data och egenskaper. I vår artikel beskrivs stegen för beräkning och installationsteknik för avvattningskonstruktionen i detalj. Med våra råd kan du utföra hela arbetsfronten med egna händer.

Klassificering av hängrännssystem

Principen för att organisera bortledning av smält- och regnvatten beror på flera faktorer: takkonstruktion, klimatförhållanden i regionen, husägarens personliga preferenser. I vilket fall som helst måste avvattningen fungera effektivt året runt utan att löv-, isproppar eller dammiga blockeringar uppstår.

Vid planering av avvattning är det nödvändigt att bestämma viktiga parametrar: placering och systemkonfiguration, samt material för komponenterna.

Utvändig och invändig avvattning

Typen av hängrännssystem väljs beroende på taktyp, byggnadens våningar samt lokala väderförhållanden.

Vid utformning av hus används tre alternativ för avvattning:

• utvändig oorganiserad;
• utvändig organiserad;
• invändig organiserad.

Den första typen innebär spontant vattenavrinning. För funktionen räcker det att föra ut takfoten lutande utanför väggen.

Oorganiserad avvattning används för små uthus, låga sommarstugor med pulpettak

Självavrinningssystem görs sällan i bostadshus på grund av flera nackdelar. Vatten faller nära grunden, vilket ökar risken för skador.

Egenskaper för anordnande av oorganiserad takavvattning:

• mängden årlig nederbörd i regionen får inte överstiga 300 mm/år;
• taket måste förses med en takfot (utskjutande del) som är minst 60 cm lång;
• På den sida av huset där taklutningen är vänd kan man inte anordna en balkong, och där får det inte heller finnas en gångväg.

Det mest populära systemet för privatbostäder är den utvändiga organiserade varianten. Detta alternativ passar för tak med sadel-, brutna, pyramid- eller valmtak. För den efterföljande avledningen av fukt anordnas en filterbrunn eller ett dagvattenavlopp.

Organiserad avrinning säkerställer ohindrad avvattning genom rännor och trattar till stuprören. Systemets delar installeras längs takfotens utsprång och ytterväggar.

Specifika egenskaper för utvändiga takavvattningar:

• fungerar utmärkt i varma regioner, i områden med frostiga vintrar bör man förse med ett avisningssystem;
• på kalla lagerbyggnader är sannolikheten för isproppar minimal – här kan man anordna utvändig avvattning utan uppvärmning.

Invändigt system innebär installation av avloppsrör inuti byggnaden. Systemet fungerar effektivt både vid positiva och negativa utomhustemperaturer. Sådan avvattning anordnas vanligtvis i köpcentrum och flervåningshus med platta eller ensidigt lutande tak.

Invändig avvattning är den mest pålitliga. Den positiva temperaturen i det uppvärmda utrymmet eliminerar risken för att vatten fryser i rören.

Baserat på konstruktionsegenskaperna särskiljs två typer av invändiga system:

1. Självfalls. Vattnet rinner fritt genom lutande rännor. Systemets konstruktion är inte komplicerad, en extra fördel är den överkomliga kostnaden.
2. Sifon. Nederbörden samlas upp och fyller röret från tratten till avloppsutloppet. När vätskenivån sjunker bildas ett undertryck – vattnet sugs bokstavligen in.

Sifonsystemet är dyrare att installera, men vid monteringen kan man använda ett minimum av trattar och rör med reducerad diameter. Sifonavvattning hanterar kraftig nederbörd utmärkt. En extra fördel är självrengöring under det strömmande vattnets tryck.

Slutna och öppna system

Taktypen bestämmer konfigurationen och specifikationen för installation av takavvattningssystem. För ett hus med sadeltak räcker det att installera två raka rännor och vertikala stuprör.

Om taklutningen har en ovanlig konfiguration måste man utveckla ett mer komplext system för att skapa en effektiv avvattning och bevara husets estetiska utseende.

Det finns slutna och öppna takavvattningssystem. Sluten hängränna monteras på valmat tak. Hängrännorna monteras som en hel konstruktion längs takfallens omkrets, utan ändlock.

Vattenavledning från valmat tak sker i olika riktningar, därför måste vertikala stuprör installeras i byggnadens hörn. Beräkning av slutet system görs med hänsyn till takets totala yta.

På sadeltak, flerfallstak och tak med olika lutningar installeras flera separata rännlinjer. Vertikala avvattningskanaler placeras mitt på väggen eller i husets hörn.

Material för avvattningssystem

Komponenter i takavvattningssystem tillverkas av metall eller plast. Det finns även en kombinerad variant – metallprodukter med polymerbeläggning. Varje material har för- och nackdelar.

Bland metalliska hängrännor används:

• stål;
• aluminium;
• koppar.

Varmförzinkade stålhängrännor är prisvärda, hållbara, motståndskraftiga mot temperaturväxlingar och UV-strålning.

Nackdelar med stålsystem: föråldrad design, arbetsintensiv installation på grund av konstruktionens betydande vikt och svårighet att uppnå full tätning av komponenter.

För att förbättra utseendet och förlänga livslängden på hängrännan täcks galvaniseringen med polymerer.

Möjliga alternativ:

1. Pural. Ytan är motståndskraftig mot mekaniska skador och UV-strålar. Livslängd – 30-35 år. Puralprodukter är dyrare än andra kompositelement.
2. Plastisol. Beläggningen av polyvinylklorid är prisvärd och finns i många färger. En betydande nackdel är känslighet för solljus; under påverkan av ultraviolett strålning deformeras polymeren. Hängränna av stål och plastisol passar för norra, mestadels molniga regioner.
3. Polyester. Beläggningen är inte känslig för sol men är känslig för mekaniska skador – repor uppstår. Livslängd – upp till 10-15 år. Deformation av skyddsskiktet leder till gradvis förstörelse av stålbasen.

Hängrännor av metall med polymerbeläggning passar för tak av metallplattor. Materialens hållbarhet är ungefär densamma – byte kan göras samtidigt.

Kopparhängrännor ser prestigefyllda ut och är praktiska i användning. Med tiden täcks konstruktionen av patina och oxideras inte. Nackdelar med kopparsystem – hög kostnad och vikt.

Sådana hängrännor tillverkas på beställning, de kompletteras ofta med dekorativa element. Livslängden för en kopparhängränna är över ett sekel.

Plasttakavvattningsalternativ är mycket efterfrågade inom privat bostadsbyggande. En jämförelse av plast- och metallsystem finns här, vi rekommenderar att du läser den användbara informationen.

Bland deras främsta fördelar noteras:

• bra pris-kvalitetsförhållande – plastprodukter är dyrare än varmförzinkade element men billigare än de övriga;
• möjlighet att välja färg som passar husets exteriör;
• bra ljudisolerande förmåga;
• korrosionsbeständiga egenskaper;
• enkel montering.

Plastavvattningssystem är ganska spröda. De är särskilt känsliga för mekaniska skador vid minusgrader. För att minska risken för att avvattningen går sönder på grund av riklig nederbörd bör man installera snöfångare på taket.

Typisk uppbyggnad av takavvattning

Olika tillverkare erbjuder en standarduppsättning av element för avvattningssystemet. De kan skilja sig åt i dimensioner, material och utseende. Systemet består av horisontella rännor installerade under takets kant, och stuprör som är förbundna med rännorna via uppsamlingstrattar.

Vinkelräta element sammanfogas med trattar. Förutom dem ingår i avvattningssystemet: ändpluggar, kopplingar, t-rör, fästen, vinkelelement, knä och utkastare.

Systemets sammansättning anpassas efter avvattningssystemets konfiguration.

Ränna och anslutningsdelar för den

Halvcirkelformad ränna – en kanal för uppsamling och avledning av nederbörd från taket. Rännans tvärsnitt är en öppen halvcirkel- eller vinkelform. Designen anpassas efter byggnadens arkitektur. Rännans storlek ska motsvara den förväntade belastningen, vilken i sin tur beror på takets area.

Rännböj används för att ändra avrinningslinjen. Standardvinkeln är 90°, men det finns även produkter med 135°.

Vid montering av rännböjen följer man dessa regler:

• Skarvarna mellan vinkelstycken och rännor måste tätas med lim- eller gummitätningar;
• Avståndet från rännböjens ändar till fästena får inte vara mer än 10-15 cm – på dessa ställen är systemets styrka lägre.

Rännkoppling – en halvcirkelformad remsa med lås och spärrar. Elementet används för att sammanfoga rännor till en hel linje. För tätning av skarven krävs en gummitätning.

Standardlängden för en ränna är 3 m. Vissa tillverkare erbjuder produkter med typmått på 3-4 m. Vid systemberäkningen måste man välja längd så att antalet skarvar blir minimalt.

Monteringsfästen. Valet av en specifik modell beror på tekniken för installation av avvattning, placeringen av huvudelementen och stadiet för renovering/byggnation.

Möjliga varianter av krokfästen:

1. Långa. Används för att fästa avvattningssystemet innan takbeklädnaden läggs. Elementen fästs i takstolarna, vanligtvis innan läkten monteras.
2. Korta. Lämpliga för montering av rännor på byggnadens vägg eller vindskiva. Krokar kan monteras både innan takbeklädnaden läggs och efter att taket är färdigställt.
3. Universella. Monterings- och demonteringsbara element som används före eller efter takläggning. Längden på universella krokar är justerbar.

Ändplugg monteras i änden av hängrännan. För säker fixering finns spärrhakar och för ökad täthet en gummipackning. Konstruktionen är i allmänhet universell – pluggen passar för både höger och vänster kant av rännan.

Delar för avloppsrörledning

Vattenuppsamlingstratt passar för områden där det inte går att installera ett vanligt avloppssystem. Den är lämplig för takdalar med komplexa arkitektoniska former. Till vattenuppsamlingstratten ansluts avloppsröret direkt.

Utloppstratt. Elementet installeras under rännan. Tratten omdirigerar vattenflöden till ett vertikalt rör. Beroende på placering finns genomgående, vänster- eller högerutföranden.

Knä – ett element som behövs för att ändra riktning på stupröret, dvs. för att leda röret runt arkitektoniska utskott på byggnaden.

Avloppsrör är avsett för att installera ett vertikalt stuprör. Elementets diameter väljs baserat på vattenflödet, standardlängd är 3 m.

T-rör behövs för att ansluta flera hängrännor till ett vertikalt stuprör. Användning av t-rör minskar materialåtgången och förbättrar fasadens utseende.

Avslutning – en böjd ände. Den monteras längst ner på stupröret för att leda bort vatten från byggnadens grund och sockel.

Rörhållare – klämmor för att fästa vertikala rör på väggen. Hållarna är gjorda av plast och metall. Fästelementen måste tåla belastningen på stupröret och vara så diskreta som möjligt.

Beräkningsalgoritm för hängrännssystem

För effektivt vattenavledning är det inte lika viktigt vilket material systemet är tillverkat av, utan snarare val av optimala tekniska parametrar för dess komponenter. Det är viktigt att bestämma diametrar på rör och hängrännor, beräkna antalet böjar, anslutningar och andra tillbehör.

Steg #1 – datainsamling för beräkningar

Först mäter man byggnadens parametrar. Det är bäst att göra mätningarna manuellt, eftersom data från teknisk dokumentation kan vara något förvrängda.

Man måste bestämma: avståndet från marknivå till takfotens kant, utsprånget av takfoten från väggen (u på schemat, L  – längd på sned rörledningselement). Observera att avståndet från rörets nedre punkt till marken inte bör vara mindre än 20–25 cm.

På papper måste du göra en skiss som visar alla taksluttningar. På ritningen anger du takfotens längd för varje element där rännan ska placeras. Nästa steg är att bestämma sluttningarnas area, beräkningen utförs med motsvarande geometriska formler.

Ju större taket är, desto mer nederbörd måste systemet avleda. Baserat på areamåttet (S på ritningen) väljer man storlek på ränna och stuprör.

Man kan använda takplanen och välja den största lutningen för beräkning.

Steg #2 – bestämning av diameter och antal rör

Enligt normerna måste man vid beräkning av tvärsnitt för rännor och stuprör ta hänsyn till takets lutningsvinkel. Men i praktiken utgår man ofta enbart från lutningens area.

Antalet rännor bestäms utifrån takskissen. Det räcker med att mäta takfotens längd och planera skarvarnas placering.

Av tabellen framgår att för en lutning med en avrinningsarea på 235 kvm behövs en ränna med tvärsnitt 120 mm och ett rör med diameter 90 mm. Dessa värden gäller under förutsättning att vattenutloppet placeras i mitten.

Det är svårare att beräkna antalet vertikala avlopp.

Följande regler bör följas:

• för en linje på 10 m eller mindre – 1 avlopp;
• om rännans längd överstiger 12 m – 2 avlopp;
• för tak med komplex form måste ytterligare avlopp planeras för varje utsprång;
• på en linje med ändlock – 1 avlopp per lock.

Två korta sektioner som ligger bredvid varandra är lämpliga att koppla ihop till en nedledning med hjälp av en grenkoppling.

Nyanser vid placering av vertikala avlopp: om takfotens längd är upp till 12 m spelar trattens placering ingen roll, i annat fall monteras den närmare mitten.

På stora lutningar bör avståndet mellan stuprören inte vara mer än 24 m.

Steg #3 – beräkning av tilläggskomponenter i systemet

Efter att ha bestämt vattenavledningens konfiguration, längd och antal rännskarvar, bestäms åtgången av sekundära detaljer:

1. Ändlock. Utifrån skissen beräknas antalet öppna ändar. För varje öppen linje behövs 2 ändlock.
2. Kopplingar. Antalet muffar beror på förekomsten av rännskarvar. Beräkningen görs för enskilda linjer enligt formeln: antal rännor minus ett.
3. Trattar och T-rör. Antalet övergångselement väljs individuellt efter vattenavloppssystemets schema. För varje vertikalt rör finns en tratt.

Antalet konsoler för montering av rännor beror på fästets typ och takfotens längd.

Avståndet mellan korta krokar får inte överstiga 60 cm. Vid montering av plastrännor på brädor eller taksparrar är ett avstånd på upp till 90 cm tillåtet.

För att beräkna antalet korta konsoler används formeln:

N = (L-30)/60,

Där:

• N – det sökta värdet;
• L – rännans längd i centimeter.

Beräkningen görs separat för varje linje.

Steg #3 – beräkning av vertikalt avlopp

Du måste beräkna: rörets längd, antalet kopplingar och klämmor. Dessutom måste du bestämma hur fukten ska ledas bort.

Beräkning av rörlängd:

1. Mät avståndet från marknivån till takets kant.
2. Från det erhållna värdet subtraheras övergångens höjd – avledningar från trattarna som förbinder rännan med röret. På denna sträcka kan det finnas: en knäled, en kopplingssektion av rörledningen.
3. Från den beräknade längden måste du subtrahera höjden för utkastet och avståndet till marken – cirka 20-25 cm.

Antalet kopplingar motsvarar antalet skarvar. Till exempel, för ett avlopp på 6 m krävs 2 stuprör på 3 m och 2 muffar. En del är anslutningen till tratten, den andra är fixeringen av rören.

För att fästa stigröret i väggen används klämmor, monteringsintervall – 2 m. Röret fästs med skruvar, skruvens längd beror på fasadmaterialet.

För putsade väggar passar fästelement med längden 10 cm. För en isolerad fasad ökar man skruvens storlek med isoleringsmaterialets tjocklek.

Installationsteknik för avvattning

Exakt vilka verktyg som behövs beror på rännornas material.

I alla fall behöver du:

• borrhammare;
• skruvdragare;
• vattenpass, lod;
• måttband, penna, snöre;
• tång;
• stege;
• hammare, gummiklubba.

Arbetsgången för montering av avvattningssystemet kan delas in i tre huvudsteg.

Korrekt montering av fästen

Vid montering av konsoler är arbetsordningen följande:

1. I hörnen av takfallen görs märken som anger placeringen av yttersta konsoler.
2. Den första konsolen fästs i frontbrädan.
3. På bärande underlagets baksida monteras den yttersta kroken med nödvändig lutning – 3-5 mm per 1 m.
4. Mellan konsolerna spänner man ett snöre och placerar mellanelementen längs linjen.

Efter placering av krokarna ska snöret tas bort.

Takbeläggningens kanter bör täcka rännan med högst 1/3 av dess bredd. En sådan placering säkerställer att det avrinnande vattnet träffar rännan.

Montering av rännsystemet

Monteringen börjar bäst där det vertikala avloppet ska anslutas. I rännan måste ett hål göras för tratten med en metallbågfil och kanterna bearbetas. Övergången mellan horisontella och vertikala delar kan installeras med hjälp av kopplingar.

Följande steg:

1. Sätt en ändkåpa på yttersta rännan.
2. Lägg rännorna en efter en i konsolerna och se till att de överlappar med 5-10 cm.

För att säkerställa bättre tätning bör man sätta gummerade kopplingar på skarvarna.

Installation av vertikala stigrör

Man börjar installationen av stammarna med att sätta upp klämmor. För detta sänker man en vertikal linje från tratten med ett lod och markerar den på väggen.

Man måste definitivt placera klämmor nära skarvarna på stuprören, det maximala avståndet till fästena är 10 cm.

Det är lämpligt att först montera den vertikala stammen på marken och sedan fästa den i fästsystemet.

Därefter monterar man tilläggselement, kopplar samman vertikala och horisontella avledningar, sätter fast den nedre avledningen. I regioner med kraftig vinterfällning är det lämpligt att utrusta stuprörssystemet med en värmeslinga, installationsanvisningen finns i den artikel vi rekommenderar.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Bestämning av takparametrar och beräkning av stuprör:

Steg-för-steg-instruktioner för att installera ett dräneringssystem från taket för ett privat hus:

I princip är beräkningsordningen och installationstekniken för stuprörssystemet ganska enkel. Det är fullt möjligt att klara uppgiften på egen hand. Erfarna hantverkare installerar takdränering på en dag, medan en nybörjare kommer att ta längre tid.

Skriv gärna kommentarer i blocket nedan, lägg upp foton relaterade till ämnet, ställ frågor. Berätta om hur ni beräknade materialåtgången för stuprörssystemet och installerade dess delar. Dela med er av användbara tips och tekniska detaljer.