Dagvattenavlopp med egna händer: allt om konstruktion av dagvattenavlopp för sommarstuga och privat hus

Ibland blir det efterlängtade regnet mitt under säsongen en riktig naturkatastrof för trädgårdsägaren. Efter ett långvarigt sommarregn, precis som under vårfloden, kan det bildas en riktig sjö på tomten.

För att undvika vattenansamlingar behövs ett system för att samla upp och leda bort vattnet från området. Om man bygger stormavloppet själv blir kostnaderna minimala.

I den här artikeln beskrivs i detalj principen för uppbyggnad av ett system för avledning av regnvatten, och systemets komponenter förklaras. Vi berättar hur du bäst bygger det och hur du underhåller det. Med våra råd kommer anläggningen av stormavloppet inte att vålla några som helst svårigheter.

Alternativ för stormavlopp

Stormavloppet är en specifik konstruktion. Vattnet som leds bort genom systemet innehåller både små och stora skräp. Därför måste det finnas en primär rening i stormavloppet.

Systemet kan skilja sig åt i mängden vatten det kan ta emot, konstruktionslösning och effektiv livslängd.

Utifrån systemets uppbyggnad kan man urskilja 3 typer av stormavlopp:

1. Öppen. Har den enklaste konstruktionen, är lätt att utföra och är billig.
2. Sluten. Detta alternativ är mer komplicerat. Här måste man hantera underjordiska rör och dagvattenbrunnar. Systemet måste planeras i förväg och installationen görs bäst av en specialist.
3. Blandad. Väljs när ekonomin inte räcker till för att genomföra alternativ 2, och även om man behöver täcka en stor yta. Det är något mitt emellan de två första.

Avvattningssystem av första typen utförs som dräneringsrännor inbyggda i beläggningen. Vattnet leds via dem till en särskild plats eller rinner helt enkelt ut i trädgården. Systemet av andra typen är placerat under nollpunkten, vilket innebär ett betydande schaktningsarbete och motsvarande ekonomiska investeringar.

Ytavvattning kan passa utmärkt in i trädgårdens landskapsdesign och till och med bli en prydnad. Systemet används på små ytor.

Ett sådant dagvattensystem installeras oftast vid tomtens utveckling, eftersom det är ett enklare att utföra, fryskänsligt alternativ. Systemet grävs ner inte särskilt djupt – högst en meter, men varken vinter eller tidig vår är det i drift.

För att avloppet inte ska frysa, grävs rören ner under frostgränsen. Vid den tredje typen av dagvattenavlopp är avloppselementen delvis ovan mark och delvis i jorden.

Experter säger att valet av ett så dyrt alternativ som slutet dagvattenavlopp måste vara motiverat. Ett sådant beslut kan vara berättigat av höga krav på markens utformning.

Projektering av dagvattenavlopp är alltid individuell. Det är sällan man hittar tomter med helt likartade förhållanden. De kommer alltid att skilja sig åt, om inte i terräng så i planlösning, jordegenskaper och antal uthus.

Dagvattenavlopp behövs både på företag och i privata fastigheter. Skillnaden i konstruktion är att storskaliga system kombineras med utsläpp av renat vatten som används för företagets behov.

Grundläggande delar i ett klassiskt stormavlopp

Dagvattenavlopp finns i punkt- och linjeform. Det första alternativet innebär insamling av vatten från ytor som inte absorberar fukt, såsom tak och hårdgjorda ytor. Därefter går avrinningen till uppsamlingsbehållare och sedan till avvattningssystemet.

Vid linjär avrinning rinner vattnet ut i rännor som finns vid gångvägar och ytor. En förenklad variant av dagvattenavlopp består av följande delar:

• centralrör, lagt under ett lager jord och ytbeläggning, som leder det uppsamlade vattnet till schemats yttersta punkt;
• rännor – systemets huvuddel som transporterar överskottsvatten till sandfångare; av dem beror avvattningens effektivitet till stor del;
• dagvattenbrunn, placerad under röret eller i en låg punkt på gården för att samla upp vätska;
• filter och distributörer — osynliga men ytterst ansvarsfulla komponenter.

Alla element i systemet är lika viktiga. Om något av dem slutar fungera minskar hela konstruktionens effektivitet.

Typer av dagvattenbrunnar

Avrinningsrännans syfte är att samla upp fukt från rör och gårdsbeläggning. Detta element tar först emot allt vatten som kommer från stuprören. När du väljer avrinningsränna vägleds du av data som genomsnittlig nederbördsmängd, intensitet, terräng och den yta som dagvattenavloppet täcker.

Man kan köpa en avrinningsränna i gjutjärn eller plast. De förra är att föredra vid stora belastningar, medan de senare lockar med måttlig kostnad, låg vikt som förenklar montering. Ett billigare alternativ är att själv tillverka en avrinningsbrunn för dagvattenavlopp på sin sommarstuga av tegel.

Gropens väggar kläs med tegel, lämna ett hål för röret, sedan putsas de invändigt. Ännu bättre är att lämna ett mellanrum mellan jordväggen och tegelfodret och fylla det med betong. Botten på avrinningsrännan måste gjutas med betong.

Inget dagvattensystem klarar sig utan en dagvattenbrunn. Den skyddar både byggnadens grund och beläggningen runt omkring. Om man försöker spara på installationen kommer vattnet som når grunden att leda till sättningar och sprickor i byggnadens väggar.

Detta viktiga element tillverkas även av betongringar. Då kan den nedre ringen köpas med färdig botten och man slipper gjuta en platta. Ibland säljs fabrikstillverkade dagvattenbrunnar som ett set med korg, vattenlås och dekorativt galler.

Dagvattenbrunnar av plast eller kompositmaterial, som oftast används för privat byggande, tillverkas i kubform med sidlängder på 30–40 cm. För anslutning av rör finns adaptrar underifrån och på alla sidor av produkten.

Galler för dagvattenbrunnar kan ha olika kvalitet och pris. Man bör alltid utgå från de förväntade belastningarna vid användning.

För att undvika att rören täpps igen av skräp som kommer in genom gallrets hål, utrustas dagvattenbrunnar med korgar. När de blir fulla tas de ut och rengörs, och sätts sedan tillbaka.

Fabrikstillverkade dagvattenbrunnar har innerväggar som delar upp utrymmet i sektioner och skapar ett vattenlås. På så sätt hindras dålig lukt från ruttnande organiskt material att tränga ut.

Effektiviteten hos en punktuppsamlande dagvattenbrunn beror inte bara på dess volym utan även på installationsplatsen. Den bör placeras under stupröret eller på en plats där fukt ständigt samlas. Om den installeras under ett rör måste vattenstrålarna träffa exakt i mitten av gallret, annars hamnar en del vatten på grunden eller gårdsbeläggningen i form av stänk.

Varför behövs sandfång?

Regn- och smältvatten innehåller alltid en viss andel olösliga partiklar. Om man inte inkluderar sandavskiljare i systemet kommer smuts att sedimentera i avloppet, och det kommer att sluta fungera fullt ut. Att spola systemet är dyrt.

En sandfångare är en kammare som installeras efter punktuppsamlare på platser där vatten leds ner i underjordiska rör. Den är konstruerad så att vattenflödet minskar hastigheten när det kommer in.

Som ett resultat sjunker suspenderade partiklar till botten under tyngdkraftens inverkan, medan den befriade vätskan lämnar genom en särskild öppning. Till formen är sandfångaren en fälla med flera horisontellt placerade kammare eller en vertikal kammare.

Vad är dräneringskanaler?

Om grundmur runt huset redan är utförd, och man inte har tagit hand om avvattningssystemet, kan man som en utväg använda dräneringsrännor, som också kallas linjära dagvattenbrunnar. Kanaler av betong eller plast läggs utanför grundmuren parallellt med gångvägar och takutsprång med en viss lutning.

I linjära dräneringskanaler rinner vatten både från takavvattning och från hela gården, som är belagd med asfalt eller plattor. Ett sådant avloppssystem kan täcka många fler ytor än punktavvattning. Vid köp av färdiga rännor måste man uppmärksamma viktiga parametrar som tillåten belastningsklass och mekanisk hållfasthet.

Rännan är vid första anblicken en mycket enkel produkt, men om beräkningen görs fel kommer systemet inte att fungera fullt ut. Man måste ta hänsyn till dagvattensystemets kapacitet, typen av beläggning och graden av förorening i det avledda vattnet.

De svagaste produkterna har märkning A15. Det betyder att de får användas vid en maximal belastning på upp till 1,5 ton. De installeras runt husets omkrets, i gång- och cykelområden. Rännor av klass B125 klarar en belastning på upp till 12,5 ton utan att skadas. De skadas inte under vikten av en personbil, så de är lämpliga i garagområdet.

För privat byggande bör man inte köpa massiva betongrännor, här räcker plastrännor gott. De har hållfasthetsklasserna A, B, C. Materialet för tillverkning är polyeten eller polypropen.

En viktig parameter vid val av rännor är hydraulisk tvärsektion, betecknad med förkortningen DN. Den måste motsvara diametern på de rör som ansluts till dessa element. För plastrännor varierar DN-värdet från 70 till 300.

Längden på en standardränna är 1 m. Produkterna är försedda med ett låssystem, med vars hjälp rännor kan sättas i en linje, anslutas till rör eller göra grenar. Ett rationellt val för sommarstuga eller privat hus är modeller från DN100 till DN200.

Hur väljer man rör?

För dagvattenavlopp enligt SNiP kan man använda rör av metall, asbest eller plast. Oftast väljer man för privat hus och fritidshus plaströr. De är lätta, dekorativa, korroderar inte, deras montering är enkel, men materialets mekaniska hållfasthet är liten jämfört med metall.

När du har valt material måste du också bestämma rörens diameter.

Utgångsvärdet är den största volymen av avledda regn- och smältvatten. Denna parameter bestäms med formeln:

Q=q20×F×Ψ

Här: Q – den sökta volymen, q20 – en koefficient som karakteriserar nederbördsintensiteten under 20 sek. (l per sek. per 1 ha). F – tomtens yta i hektar, om taket är lutande beräknas ytan i horisontalplanet. Ψ – absorptionskoefficient.

Olika ytor har olika absorptionskoefficient. För egna beräkningar kan värdet hämtas från tabellen

Utifrån det beräknade värdet och med hjälp av Lukins tabeller finner man inte bara diameter utan även systemets lutning.

Oftast utförs dagvattenavlopp för hemmet med rör med diameter 100 mm. Optimal lutning för avloppen kan hämtas från denna tabell

Med rätt val av rördiameter klarar dagvattenavloppet av uppgiften även vid de kraftigaste regnen. Om flöden från flera rännor kommer in i röret summeras alla. Praktiserande proffs använder vanligtvis en lutning på 20 mm/löpmeter för rör med dimension 110 mm och rännor med samma diameter.

Om röret ansluts till en dagvattenbrunn ökar man lutningen något för att undvika stillastående vatten, och vid ingången till sandfångaren minskar man lutningen. Detta saktar ner vattenflödet, och suspenderade partiklar sjunker i större mängd till botten.

Vatten i ett avloppssystem av denna typ dräneras med självflöde, vilket sker tack vare den lutning som bildas på dräneringsröret. Det finns inga tryckpumpar, så på en dacha eller på en lantgård behöver man inte söka efter ett team av proffs för att installera ett dagvattensystem.

Allt arbete kan husägaren utföra på egen hand. Detaljer om beräkningar för att organisera ett dagvattensystem finns i artikeln, vars innehåll vi rekommenderar att du bekantar dig med.

Var behövs brunn och kollektor?

Precis som i alla system som består av underjordiska rör, måste det finnas en brunn i dagvattensystemet.

Installationen av den är motiverad under följande omständigheter:

• om två eller fler flöden sammanstrålar;
• när det är nödvändigt att radikalt ändra lägeshöjden, rörledningens riktning eller dess lutning;
• vid behov av övergång till en större rördiameter.

Brunnar förutses även på bestämda avstånd på raka sträckor av systemet. Om brunnens diameter inte överstiger 150 mm, placeras nästa på ett avstånd av 30 till 35 m. Vid en diameter på 200 mm — från 45 till 50 m, och om diametern är 0,5 m, ökas intervallet till 70–75 m.

Diametern på en brunn för ett privat hus överstiger inte 1 m. Ju djupare brunnen är, desto större bör dess diameter vara.

Vissa husägare bygger brunnar på gammaldags vis med tegel eller armerade betongringar. Andra föredrar mer moderna material – plast och glasfiber. Konstruktionsmässigt kan brunnarna vara isärtagbara eller hela.

De har formen av en cylinder med ett helt tät botten och en öppning upptill. För anslutning av rör finns det anslutningsstosar. Som brunnar används också flera sammansatta dagvattenupptagare.

Alla vätskeströmmar omdirigeras till kollektorn efter att de förenats till en helhet. Valet av material för denna del av dagvattensystemet är individuellt och beror på ägarens preferenser och möjligheter.

För att omdirigera det insamlade vattnet till anläggningar för markbaserad efterrening eller till ett avloppsdike, inkluderas en kollektor i systemet. Ibland spelar en stor plastbrunn den rollen. Den omvandlas till en ackumulator genom att tätt stänga utloppsstosarna. För att använda vattnet används en dränkbar pump.

Som kollektor används också rör med stor diameter – armerade betongrör eller plaströr med anslutning av alla rörledningar. På byggmarknaden kan man också köpa en färdig tank för underjordisk användning. Det finns flerkammarbehållare där dagvatten och smältvatten renas på samma princip som i septiktankar.

Hur utför man installationen av stormavloppet?

Dagvattenledningen installeras med samma teknik som ett vanligt avloppssystem. I vilket fall som helst föregås anläggandet av dagvattensystemet av en beräkning och val av nödvändiga material. Innan regnvattnet når rören samlas det upp på husets tak, så det är logiskt att bygget av avvattningen börjar från byggnadens högsta punkt.

För installation av takrännor på taket markeras de övre och nedre punkterna, mellan vilka en lina spänns. Längs denna sträcka monteras rännorna med hänsyn till lutning. Riktningen för deras placering beror på var stuprören befinner sig.

För att fästa rännor och rör monteras konsoler som skruvas fast. För att vatten ska komma in i avloppet behövs trattar vid lågpunkterna. Vid montering av rännor och rör appliceras tätningsmedel på skarvarna. Ibland finns fabriksmonterade tätningar på delarnas kanter, då erhålls en tät förbindelse vid sammanfogning.

Vatten som samlats från taket via takrännor leds via vertikala stuprör till dagvattenavloppet. Arbetscykeln för att anlägga ett linjärt dagvattensystem, oavsett teknisk komplexitet, omfattar en rad traditionella steg, nämligen:

Punktavledning av regn- och smältvatten

Första steget är att markera rörledningen som består av kanaler, mottagare och brunnar. På platserna för alla element slår man ner pinnar. För att få en helhetsbild drar man en snöre mellan pinnarna. Andra steget är att gräva dike och små fördjupningar för dagvattenbrunnar. På botten lägger man en sandbädd.

Om det finns risk för rotgenomväxt på platser där rörledningen läggs, täcker man botten med geotextil. Monteringsprocessen börjar med installation av brunnar och samlingsledningar.

Därefter följer mindre element – dagvattenbrunnar, sandfångare, rännor. Allt detta förenas med rör av beräknad diameter under den lutning som valts från tabell eller rekommenderas av SNiP. Vid läggning av rörledningen är hängningar inte tillåtna.

Den monterade konstruktionen testas. Varje sektion vattenfylls för att kontrollera skarvarnas täthet. Mängden påfyllt vatten och utgående vatten bör vara ungefär lika. En defekt som hängning kan upptäckas, vilket indikeras av en betydande skillnad i vattenvolymer vid inlopp och utlopp.

Om testerna inte visar några problem, fyller man systemet med ett sandcementskikt och jord. Ibland kombineras vissa delar av dagvattenavloppet med dräneringssystemet. Då måste rören från det första ligga ovanpå det andra rörledningen, men de kan anslutas till samma samlingsledning.

Det är inte tillåtet att kombinera dagvattenavlopp med vanligt hushållsspillvatten. Detta kan leda till överbelastning av det senare med alla negativa konsekvenser.

Låt oss titta på ett exempel på byggande av dagvattenavlopp med punktvattenupptagare. Den byggdes av vanliga avloppsrör. Orsaken var vattenstagnation på ytan, som bildades på grund av praktiskt taget ingen infiltration i marken, kopplat till lerjordens struktur.

Vi antar att vi har lagt huvudledningarna ordentligt med lutning och anslutit grenledningarna med täta fogar. Tätheten behövs här inte för att skydda omgivande jord från regnvatten, utan för att förhindra att sand kommer in i systemet.

Vi fortsätter arbetet, nu ska vi ansluta dagvattenledningen till röret som leder till absorptionsbrunnen:

Förebyggande underhåll av stormavloppet

När du har monterat dagvattenledningen för ett privat hus eller sommarstuga, glöm inte att den behöver regelbunden skötsel. Förebyggande åtgärder inkluderar rengöring av rännor och punktuppsamlare från ansamlat skräp.

Om man försummar denna procedur kommer systemet definitivt att misslyckas. Det idealiska alternativet är att använda systemet året runt.

En självreglerande kabel kan värma en stor yta. Dess konstruktion bygger på en halvledarmatris som ligger mellan två koppartrådar. En sådan kabel förhindrar att rör fryser under perioder med låga temperaturer.

Under den kalla årstiden inträffar töväder, under vilka vatten från takavvattningssystemet kommer in i kanaler och rör. Därefter rör det sig vidare till dagvattenavloppet,

där det fryser och blir till is.

För att förhindra bildandet av isproppar i dagvattensystemet förs en självreglerande värmekabel in i de regnvattensamlare som är placerade under stuprören. På så sätt bildas inga isstockningar i det uppvärmda systemet, och om de skulle uppstå kan man snabbt bli av med dem.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Om syftet, konstruktionen och konsekvenserna av fel i dagvattensystemet får du veta i videon:

Processen för att installera dagvattenavlopp kommer inte att verka så svår efter att du sett detta material:

Trots att dagvattenavloppet är ett komplext tekniskt system, är dess konstruktion inom räckhåll även för en person utan djupa kunskaper inom byggbranschen. Det gäller att följa alla råd noggrant, och dagvattenavloppet runt ett privat hus kommer att fungera felfritt.

Skriv gärna kommentarer i blocket nedan. Berätta om dina egna erfarenheter av att arrangera ett dagvattenavloppssystem. Ställ frågor, dela dina intryck av läsningen och användbar information för besökarna på webbplatsen, lämna foton på ämnet.