Internetkabel: varianter, konstruktion + vad man ska titta på när man köper kabel för internet

Både för att ansluta en dator och för att skapa ett nätverk behövs en internetkabel. Det är visserligen en passiv komponent, men inte mindre viktig än de andra elementen.

För att en felaktigt vald ledare inte ska skada utrustningen måste du bekanta dig med kabeltyperna, deras egenskaper och syfte. Allt detta kommer vi att diskutera i detalj i vår artikel. Vi listar också de egenskaper som du i första hand bör titta på när du väljer en lämplig kabel.

Grundläggande typer av internetkablar

För att öka dataöverföringshastigheten i lokala nätverk blir kraven från standarderna på överföringskablar allt strängare. Internetkablar skiljer sig från varandra genom olika egenskaper.

Låt oss titta på de grundläggande typerna av dessa produkter:

• tvinnat par;
• fiberoptisk;
• koaxial.

Förutom kabelkategori är viktiga aspekter: ledartyp, skärmningsmetod.

Det finns ett brett sortiment av olika sladdar för datornätverk. De mest efterfrågade är tvinnat par. Fiberoptik blir allt populärare, medan koaxialkabeln gradvis håller på att bli förlegad.

Typ #1 – tvinnat par

För att kunna få nödvändig information om tvinnat par efter att ha läst beteckningen, skapades en internationell klassificering av kablar.

Klassificeringen baseras på formeln: AA/VCC. Här anger det första symbolparet «AA» närvaron av en gemensam skärm.

Symbolen «V» informerar om förekomsten av individuellt skydd för varje par. De två sista symbolerna talar om typen av tvinnning. Om det är «TR» är ledarna tvinnade parvis. I fallet «TQ» finns det tvinnning i fyra grupper.

Skaparna av den internationella klassificeringen tog hänsyn till sådana aspekter som närvaro av gemensam skärm, förekomst av individuell isolering av paren, och tvinningsmetod

Förekomsten av skydd är en speciell egenskap hos tvinnat par.

Mycket information kan man få genom att läsa märkningen:

1. Oskärmat par. Det är en kabel utan skärm. Ledarna är placerade i vanlig plast. Sådana par märks med förkortningen U/UTP.
2. Folieskärmat par. Kabeln har en gemensam skärm för alla par. Märkning — F/UTP.
3. Oskärmade par. En gemensam skärm i form av flätning. Kabeln märks med teckenkombinationen S/UTP.
4. Folieskärm för paren. Dessutom en gemensam kopparskärm. Märkning — S/FTP.
5. Folieskärm skyddar paren. Ingen gemensam skärm. Beteckning — U/ FTP.
6. Gemensam folieskärm plus flätning. Par utan skärm. Märkning — SF/UTP.
7. Folieskärm för både paren och som gemensamt skydd. Beteckning F/FTP.
8. Folieskärm för paren. Som gemensam skärm — folie och flätning. Känns igen på märkningen SF/ FTP.

I denna lista anges beteckningar enligt internationell klassificering av tvinnat par. Våra allmänt accepterade beteckningar skiljer sig något.

Med denna typ av internetkabel, tvinnat par, kan enheter som är högst 100 m från varandra kopplas samman i ett nätverk.

Om du planerar att använda denna typ av kabel rekommenderar vi att du bekantar dig med de bästa sätten att koppla samman tvinnade par.

Typ #2 – fiberoptisk nätverkskabel

Idag finns det ingen snabbare teknik för informationsöverföring via internet än fiberoptik.

Det finns ingen gräns för kanallängden hos fiberoptisk kabel. Därför kan den koppla samman objekt som är mycket långt ifrån varandra.

Genom fiberoptiska kablar som sträcks över havsbotten kopplar höghastighetsinternet samman inte bara städer utan även kontinenter.

Fördelarna med optisk kabel inkluderar:

• god överföringskapacitet;
• hållbarhet;
• snabb upptäckt av obehörig åtkomst, vilket ökar nätverkssäkerheten;
• brusdämpning, tillräckligt skydd mot störningar;
• betydande informationsöverföringshastighet;
• möjlighet att implementera ytterligare funktioner.

Fiberoptiska kablar finns i singlemode och multimode. De skiljer sig åt i hur ljusstrålarna fortplantar sig i kabeln.

Trots den låga kostnaden och alla andra fördelar med denna typ av kabel finns det två faktorer som begränsar användningen – utrustning och adaptrar för fiberoptiska nätverk är mycket dyra.

Professionellt verktyg för att fixera tvinnade par i kontaktdonets bladkontakter garanterar en pålitlig anslutning. Detta är möjligt tack vare en strikt vinkelrät rörelsebana för stansarna mot kontaktdonets plan.

Kabelavslutning utförs med dyr utrustning. Installation och reparation av nätverket är inte enkelt; endast högkvalificerade specialister kan utföra arbetet. Av denna anledning används fiberoptisk kabel i stora nätverk.

Typ #3 – koaxialkabel

Huvudegenskapen är vågimpedans. Kabelns och signalens kvalitet beror på den. Materialet och dess dielektricitetskonstant, samt induktans, kapacitans och resistivitet påverkar dessa storheter. Signalstyrkan beror på överföringsavståndet.

Det finns två varianter av denna kabeltyp: tunn och tjock. Den förstnämnda har en diameter på högst 0,5 cm. Dess särdrag är ökad flexibilitet och snabb signaldämpning, därför överförs signalen med den över korta avstånd med en hastighet på upp till 10 Mbit/s.

Tunn kabel tillhör kategorin RG-58/U. Dess vågimpedans är 50 ohm.

Kabel RG-58 är enkel att använda. Med den kan man skapa alla typer av nätverk. Allt som behövs – är att sätta in den i nätverksadapterns uttag.

Tjock koaxialkabel har en tvärsnittsdiameter på 1 cm. Eftersom den har hög styvhet, utförs installationen med dyra specialverktyg.

Själva tjocka kabeln är också dubbelt så dyr som den tunna. Den tillhör kategorin RG-11 eller RG-8. I den första modellen är impedansen 75 ohm, i den andra 50 ohm.

Ledarens förmåga att lagra laddning kännetecknas av induktans och kapacitans per längdenhet. Korta specifikationer finns i märkningen.

Så i beteckningen KMG står första bokstaven för K – koaxial, den andra för M – huvudledning, G för att den läggs i kabelkanaler. KMK – det finns pansar för möjlighet till undervattensläggning.

Det fanns en tid då denna kabeltyp förekom inom många områden. Vissa av dess egenskaper är till och med högre än de som partvinnad kabel har. Nu används koaxialkabel fortfarande för dragning av ledningar för analoga övervakningssystem, medan partvinnad kabel – för anslutning av IP-baserade övervakningssystem.

Men med tiden har den senare börjat ersätta koaxialkabeln. Användarna uppskattade dess enklare och snabbare installation samt lägre kostnad.

Nätverkskabelns uppbyggnad

Varje kabeltyp har olika uppbyggnad. Den enklaste konstruktionen har koaxialledaren, den mest avancerade har den fiberoptiska.

Koaxialkabelns konstruktion

I nätverkens barndom användes enbart koaxialkabel. Dess struktur innehåller en central ledare.

Runt den finns ett tjockt isolerskikt, därefter följer en fläta av aluminium eller koppar, och slutligen ett isolerande hölje.

Det yttre (sista) höljet är oftast tillverkat av polyvinylklorid och är UV-beständigt. Det finns även varianter med teflonskydd, men de är dyrare.

Uppbyggnad av tvinnat par

Det vanligaste internetkabeln är tvinnat par. Denna kabel gör det möjligt att ansluta alla datorer och andra nödvändiga enheter via en enda kanal. Det ger vissa användare möjlighet att använda information från alla datorer.

Oftast köper man en lämplig längd av denna kabel som redan är försedd med kontakter i båda ändar. Mer sällan tar man en enkel bit tvinnat par och utför krympningen efter installationen, med rätt pinout-schema.

Kabeln består av par av kopparledare. I standardutförande har den 4 par, men det finns även med två. De förra har 8 ledare och de senare fyra. Färgen på isoleringen inuti regleras av en standard.

Skärmlagret kan finnas på två ställen – över en enskild ledare (kallas individuell skärm) eller över alla par (kallas gemensam skärm).

Egenskaper hos optisk kabelns konstruktion

Denna moderna kabel har en speciell konstruktion. Den består av mycket tunna ledningar som separeras av en speciell beläggning.

Dessa ledningar är ledare för optiska strålar som överför information när de passerar genom kiseldioxidkärnor som finns i varje fiber. Förutom kärnan har fibern en optisk mantel, skydd och ett buffertlager.

Komponenterna i en fiberoptisk kabel är en central kärna och den omgivande manteln.

Om man använder optisk kabel som grund för nätverket kan man ansluta enheter som är långt ifrån varandra.

Precis som kärnan är “manteln” gjord av glas, men dess ljusbrytning är lägre. Ljusstrålarna reflekteras från glaset och sprids längs kärnan, men lämnar den inte.

Kriterier för val av kabel

En sådan kabel har många egenskaper, men för valet är bara några viktiga. Dessa är: ledarkategori, ledartyp och skärmningsmetod. Låt oss titta närmare på var och en.

Kriterium #1 – internetkabelns kategori

Det finns sju kategorier av tvinnad parkabel – från Cat.1 till Cat.7.

Kablar av olika kategorier skiljer sig åt i signalöverföringseffektivitet:

1. Den första kategorin Cat.1 har en bandbredd på endast 0,1 MHz. En sådan ledare används för att överföra röstdata med ett modem.
2. Kategori Cat.2 har en bandbredd på 1 MHz. Datahastigheten är begränsad till 4 Mbit/s, därför anses denna ledare vara föråldrad och används nästan inte.
3. För kategori Cat.3 är frekvensbandet 16 MHz. Datahastigheten är upp till 100 Mbit/s. Den används för att skapa lokala nätverk och telefonnät.
4. Cat. 4 — en kabel med en bandbredd på högst 20 MHz. Datahastigheten är högst 16 Mbit/s.
5. Cat.5 har en bandbredd på högst 100 MHz och en maximal datahastighet på 100 Mbit/s. Användningsområden: skapa telefonlinjer och lokala nätverk.
6. Cat.5e har en bandbredd på 125 MHz. Hastigheten är upp till 100 Mbit/s och 1000 Mbit/s (för fyrparig kabel). Denna kabel är den mest populära vid byggande av datornätverk.
7. För Cat.6 är den acceptabla frekvensbanden 250 MHz. Överföringshastigheten är 1 Gbit/s på sträckor upp till 50 m.
8. Cat.6a har en bandbredd på 500 MHz. Hastigheten är upp till 10 Gbit/s på avstånd upp till 100 m.
9. Cat.7 har en bandbredd på 600-700 MHz. Hastigheten för denna internetkabel är upp till 10 Gbit/s.
10. Cat.7a. Bandbredden är upp till 1200 MHz. Hastigheten är 40 Gbit/s på en längd av 15 m.

Ju högre kategori kabeln har, desto fler par ledare innehåller den. Samtidigt har varje par fler tvinnade par per längdenhet.

När du ansluter extra enheter till datorn måste du välja rätt kabel enligt alla regler. I ändarna av kabeln ska det finnas spärrar. De gör att du kan fixera ledaren ordentligt i uttaget.

Kriterium #2 – typ av kabelledare

Kabelkärnor delas in i koppar och förkopprade. Den första typen anses vara av högre kvalitet.

Med hjälp av en nätverkskabel kan du ansluta en skrivare. För att undvika problem med signalöverföring måste du välja både kabel och kontakter av god kvalitet.

Kabel med sådan kärna används för omfattande och snabba nätverk — längre än 50 m. Den andra typen är något billigare, och förlusterna i den är inte så stora.

Dess kärna är en billig kabel med låg ledningsförmåga. Den är täckt med koppar, som har hög ledningsförmåga. Eftersom strömmen flyter längs kopparsidan av ledaren påverkas ledningsförmågan endast marginellt.

När du köper en förkopprad kabel måste du välja mellan två typer — CCS och CCA. Skillnaden mellan dem är i kärnan. CCS har en stålledare, CCA en aluminiumledare. Den andra skiljer sig inte mycket från koppar.

Montering av en stålledare kan orsaka problem eftersom stål, som inte är särskilt elastiskt, är benäget att gå av.

På begränsat avstånd är skillnaden mellan koppar- och kopparklädd kabel liten. Om avståndet är mer än 100 m kommer en kabel med aluminiumkärna helt enkelt inte att överföra signalen.

Orsaken till dålig kommunikation är att aluminium har högre resistans än koppar. Som ett resultat har strömmen otillräcklig effekt vid utgången och nätverkets komponenter 'ser' inte varandra.

Kriterium #3 – skärm för kabeln

En skärm behövs för att skydda ledaren från elektromagnetiska störningar från andra kablar. Den ska också kompensera för elektromagnetisk strålning från de tvinnade paren själva.

Om det finns strömkablar upp till 380 V med ledartvärsnitt mindre än 4 mm² i närheten, behövs en enda skärm. I så fall är det bästa alternativet en FTP-kabel.

Det är viktigt att komma ihåg att skärmade kablar används tillsammans med skärmade kontakter. Skillnaden mellan dem och standardkontakterna ligger i metalldelen.

När det finns en ledare från 380 V med ledartvärsnitt upp till 8 mm² i närheten, krävs en dubbel skärm. Ett bra alternativ är F2TP.

Närhet till högspänningskablar från 1000 V med ledare från 8 mm² innebär att både ström- och nätverkskablar måste dras i individuella slangar. Skärmalternativet är SF/UTP.

I hemmet används inte sådana kablar. Här används oftast oskärmad kabel av kategori 5e UTP.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Om att välja kabel för internet:

Video om märkning av nätverkskabel:

När du använder en kabel för internet bör du följa installationsanvisningarna. Det stora utbudet av olika ledare gör det möjligt att välja en modell för specifika förhållanden.

Efter att ha studerat egenskaperna hos alla typer och veta hur man tolkar märkningen, kan du göra ett så korrekt val som möjligt.

Vill du komplettera materialet ovan med kommentarer och användbara tips om val? Eller har du upptäckt felaktigheter eller avvikelser i informationen? Skriv dina åsikter och rekommendationer under vår artikel.

Eller kanske du bara letar efter en lämplig kabel och vill förtydliga några detaljer? Ställ dina frågor till våra experter och andra besökare på webbplatsen i kommentarsfältet.