Avstängningsanordningar på gasledningar: olika typer av avstängningsventiler och detaljer om deras installation

Det är ingen hemlighet att gasdistributionssystem i samhällen, såväl som i flerbostadshus och privata hem, är en ständig källa till fara. Den minsta läckan av blått bränsle kan leda till allvarliga problem, till och med explosion. Och du håller med om att för att undvika detta är det extremt viktigt att noggrant och kontinuerligt övervaka tillståndet på gasrör och ventiler.

En av de viktigaste avstängningskomponenterna här är en ventil eller kran som vid behov stänger av gasen i röret. Och för att dessa avstängningsanordningar på gasledningar ska fungera korrekt, måste man noggrant överväga deras val och installation. Nedan går vi igenom alla typer av sådan utrustning och regler för installation.

Typer av avstängningsapparater för gas

Ventiler för gasledningar finns som: avstängningsventiler, säkerhetsventiler, nödventiler och backventiler. För manuell avstängning av gas används den första typen av dessa anordningar.

De installeras på rör för att vid behov snabbt stänga av och stoppa tillförseln av metan eller propan på en viss del av gasledningen.

Det är förbjudet att använda vattenkranar, ventiler och avstängningsdon för att stänga av naturgas. Avstängningsanordningarna måste vara konstruerade för att fungera med gas och flytande kolväten.

Avstängningsventiler på gasledningar installeras i form av:

• grindventiler;
• kranar;
• vattentätningar;
• globeventiler;

Var och en av dessa alternativ är avsedd för sin sektion och typ av gasledning. Till exempel installeras grindventiler, kranar eller vattentätningar på lågtrycksgasledningar, medan på högtrycksledningar används främst grindventiler. Och globeventiler används mycket sällan.

Avstängningsventiler delas också in i anordningar:

• manuella;
• automatiska snabbverkande.

De första används vanligtvis där hastigheten för att stänga av röret inte är så viktig. Och de andra med magnetisk eller pneumatisk drivning är avsedda för snabb avstängning av gas vid olyckor och när läckor upptäcks.

Alternativ #1 – kilventiler

De vanligaste avstängningsanordningarna för gasledningar är grindventiler med en tätare som rör sig parallellt med flödet. De består av ett hus, ett lock med ventil, en spindel och en invändig kilformad tätare.

Kilgrindventiler används på invändiga och utvändiga gasledningar, därför tillverkas de med DN 25, 50, 150, 350 och 600

Kilgrindventiler delas in i två undergrupper:

1. Med icke-utdragbar spindel.
2. Med utdragbar spindel.

Det första alternativet av dessa avstängningsanordningar är avsett för installation på underjordiska gasledningar i speciella brunnar. Det är mindre i storlek och är vanligtvis utrustad med elektrisk drivning för fjärrstyrning av gasflödet i huvudledningen.

Det andra alternativet är mer hållbart och lätt att använda. Den utdragbara spindeln påverkas inte av arbetsmediet och håller längre. Dessutom är hela skruvmekanismen i denna anordning synlig och tillgänglig för reparation.

Bland fördelarna med grindventiler:

• extrem enkelhet i avstängningsanordningens konstruktion;
• lågt hydrauliskt motstånd;
• små dimensioner i höjd och längd.

Deras främsta nackdel är minskad tätning av tätaren vid igensättning och/eller slitage på packningar.

Den utdragbara spindeln är mer praktisk och hållbar, men när ventilen är helt öppen lyfter den högt över den och tar mycket plats

Om gasledningen har ett arbetstryck upp till 6 kgf/cm², installeras kilgrindventiler av gråjärn. Om trycket är över 6 kgf/cm² används motsvarande i stål eller segjärn.

Alternativ #2 – proppkranar

Ventilerna har en metallpropp som roterar runt sin axel och är tätt inslipad i sätet. När avstängningsanordningen öppnas med handtaget 90⁰ i förhållande till gasflödet hindrar proppen inte passage genom ventilen, men när den stängs – täpper den helt till röret.

Plugventiler tillverkas av:

• mässing;
• brons;
• gråjärn;
• stål.

För invändiga gasledningar och för avstängning/påslagning av gasapparater rekommenderas att använda mässings- eller bronsventiler. På grund av hög motståndskraft mot mekanisk påverkan och förbättrade korrosionsegenskaper kommer de att hålla mycket längre än andra alternativ.

Om gasledningen har en diameter över 25 mm, installeras vanligtvis gjutjärnsventiler eftersom de är billigare. I system med högt tryck används istället anordningar av stål.

De mest kvalitativa ventilerna för gasledningar görs av brons eller mässing. De är dyra, men mycket hållbara och eliminerar i stort sett uppkomsten av gnistor vid stöt av ett metallföremål mot ventilen.

Bland fördelarna med avstängningsventiler:

• lågt hydrauliskt motstånd;
• små dimensioner;
• möjlighet att ansluta elektrisk manöverdon för automatisering;
• snabbhet att öppna/stänga (det räcker att vrida handtaget 90⁰);
• enkel konstruktion.

Dessa kranar har dock låg tätning i stängt läge vid högt gastryck i rören. Dessutom, vid dålig smörjning, fastnar proppen ofta i huset. För att lossa den måste man anstränga sig hårt, vilket påverkar ventilens livslängd negativt.

Efter anslutningsmetod skiljer man på fläns-, tapp- och gängade (kopplings-) kranar. De sistnämnda är enligt GOST förbjudna att installera på underjordiska gasledningar eftersom de kan orsaka gasläckage.

Det finns också kulventiler. De tillverkas i D_U från 50 till 1400 och är avsedda för stamledningar. I inomhusnät används de sällan på grund av höga kostnader och mer komplex konstruktion.

Alternativ #3 – vattentätningar

I vattenlås används vanligt vatten som avstängningselement. Denna ventil är avsedd för installation på underjordiska gasledningar med lågt tryck och endast under tjälgränsen. Den är mycket pålitlig men ganska komplicerad att underhålla.

Till skillnad från slussventiler kan vattenlås monteras direkt på ledningen utan brunn

Vattenlås installeras vanligtvis på grenledningar från huvudledningen till ett objekt och på ingångar till byggnader. De är hållbara och mycket pålitliga. Men sådana ventiler tillåter endast full avstängning av gas, inte reglering av flödet.

Placering av avstängningsventiler på röret

Innan installation i gasledningssystemet genomgår kranar och slussventiler extern inspektion, smörjning, packningskontroll och täthetsprovning. Platsen för avstängningsanordningen på gasledningen väljs enligt rekommendationerna i SP 42-101-2003.

Installation av avstängningsanordningar på gasledningen görs underjordiskt – i brunn eller direkt i marken, eller ovan jord – i obrännbara skåp, på väggar eller rör.

Montering av avstängningsventiler utförs så att de kan inspekteras, underhållas och vid behov demonteras.

Platsen för insättning av avstängningsanordningen i gasledningen väljs:

• på grenar från huvudledningen – utanför konsumentens område och högst 100 m från distributionsledningen;
• vid parallella rör – på ett avstånd som är bekvämt för underhåll av båda enheterna;
• på utlopp och inlopp av GRP – på ett avstånd av 5–100 meter från punkten;
• vid korsning av gasledning med luftledning – utanför dess skyddszon;
• på väggarna till privata hus – minst en halv meter från dörr- och fönsteröppningar;
• nära gasspis – på sidan av röret i nivå med anslutningskopplingen på ett avstånd av minst 20 cm från spisen;
• vid gasspis eller varmvattenberedare vid övre ledning – på en höjd av minst 1,5 m över golvet.

Om ventilen monteras på en höjd över 2,2 m, ska en metallstege och/eller plattform finnas på denna nivå.

Om man installerar brunnar ska de göras av obrännbart byggmaterial. Sten, tegel, betong etc. duger. Men inget trä eller plast.

För invändiga och utvändiga ovanjordiska gasledningar med rör av stål och polyeten, som används för naturgas och LPG i ångfas med tryck upp till 0,005 MPa, rekommenderas vanliga kulventiler.

Tätning av flänsförband ska göras med följande packningar av:

• paronit – vid tryck upp till 1,6 MPa;
• olje- och bensinbeständigt gummi – vid tryck upp till 0,6 MPa;
• aluminium – vid alla tryck;
• koppar – vid alla tryck (utom gasledningar med svavelhaltig gas);
• polyeten med hög och låg densitet, teflon – vid tryck upp till 0,6 MPa.

Det bör noteras att rektangulära och kvadratiska flänsförband är ganska komplicerade att bearbeta och det är svårt att uppnå en pålitlig tätning, så det är bättre att föredra runda flänsförband.

Avstängningsanordningar måste installeras:

• vid inloppet till byggnaden;
• framför en utomhusinstallation som förbrukar gas;
• vid in- och utloppet på gasreduceringsstationen;
• på långa ändledningar;
• på grenledningar från huvudledningen till en by, ett kvarter eller ett företag;
• vid korsning av järnvägar och vägar samt vattenhinder.

Alla installerade vridkranar måste ha en stopp för handtagets rotation på 90⁰, och spjällventiler – en indikator för öppningsgrad.

Och alla enheter med diameter upp till 80 mm måste ha ett märke på höljet som anger gasflödets riktning.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Tekniken för regler- och avstängningsventiler:

Film om avstängningsanordningar för gasledningar:

Gasledningens avstängningsventiler skiljer sig åt i konstruktion, tillverkningsmaterial och anslutningstyp. För invändiga gasledningar rekommenderas vanliga pluggkranar, och för huvudledningar med stor diameter passar hydrauliska tätningar och spjällventiler bättre. Platsen för installation av sådana anordningar väljs enligt allmänna regler för projektering och byggande av gasdistributionssystem.

Du kan lämna en kommentar till detta material, ställa en fråga till experterna eller delta i diskussionen – kontaktformuläret finns under artikeln.