Hur en rysk ugn är uppbyggd: konstruktionens egenskaper och en översikt över populära typer av ryska ugnar

När det gäller värmesystemet i ett privat hus tänker många ägare först på en traditionell värmekälla som den ryska spisen. Det är en mångsidig konstruktion som inte kräver el och som värmer hemmet.

En häll tillsammans med ugnsrummet ersätter helt spis och ugn, därför är det också ett utmärkt alternativ till köksutrustning för matlagning. Låt oss titta närmare på egenskaperna och typerna av ryska spisar.

Ryska ugnens konstruktion

Förr i tiden fanns en ler- eller tegelkonstruktion nästan i varje bondgård, eftersom det var svårt att hålla värmen under den kalla årstiden utan den, och året runt – att baka piroger, laga soppor, gröt, grönsaks- och kötträtter.

Mångfalden av spiskonstruktioner är hisnande: förutom traditionella «liggplatser» som tidigare byggdes i envåningshus med fem väggar, finns det konstruktioner med eldstäder, torkar, extra hällar och till och med vattenvärmepannor. Men de har alla gemensamt att de har två eldstäder och ett ugnsrum för bakning av bröd.

Ryska spisens funktionalitet har bevarats till denna dag, och den är också ett utmärkt inslag i lantlig inredning, även om den ser modern ut.

Syfte och huvudfunktioner

En av fördelarna med ryska spisar är deras mångsidighet.

Här är en lista över de grundläggande uppgifter som kan lösas med hjälp av dessa användbara konstruktioner:

• uppvärmning av hela huset eller enskilda rum;
• matlagning på spishällen och i ugnen;
• torkning av örter, svampar, bär, frukter;
• användning av liggplatsen som sovplats;
• uppvärmning av vatten för hushållsbehov;
• torkning av kläder;
• uppvärmning av samovaren.

Uppförandet av spisen beräknas så att den värmer huset. För att uppnå detta byggs tegelkonstruktionen i mitten av byggnaden eller placeras så att värmen når intilliggande rum. Om byggnaden är liten räcker värmen för att temperaturen i alla rum ska vara bekväm att bo i.

För rymliga hus bygger man konstruktioner som har större dimensioner eller ytterligare värmande detaljer – värmepaneler, vattenvärmepannor.

Varmvatten från varmvattenpannan leds genom rör som går till värmeelement – radiatorer. De är vanligtvis placerade i rum som är avlägsna från ugnen.

För att spara på bränsle och göra huset mer bekvämt planerar ägare av byggnader med ugnsuppvärmning noggrant isoleringen, eftersom mycket värme går förlorad genom springor i dörr- och fönsteröppningar, kalla väggar och golv.

Mat som tillagas i en rysk ugn har en speciell smak och fyllighet. Den blir inte bara 'färdig' vid uppvärmning, som på en vanlig spis, utan den puttrar långsamt.

Tack vare denna tillagningsmetod behåller soppor, grötar, stekar, grytor de nyttiga egenskaperna hos de ingredienser som ingår.

Ägare av ryska ugnar gillar ofta att 'värma benen' på sättbänken – en bred horisontell yta som värms upp under eldningen och svalnar långsamt. På så sätt förblir sättbänken varm till morgonen. Den torra värmen är bra för människor med vissa sjukdomar, till exempel led- eller luftvägssjukdomar.

Ugnen används också i hushållet – till exempel för att torka allt som finns i huset. Vid byggandet planerar man små nischer, där man tidigare lade mössor, vantar, byxor som blivit blöta efter en vinterpromenad – på morgonen var de torra och varma.

För att torka grönsaker, örter, bär gjorde man nischer bredare för att kunna fördela skörden jämnt över ytan och säkerställa god uppvärmning. Man använde också spisplattan och britsen.

Ofta byggde man en träbrits nära ugnen – en trähylla som fortsatte sättbänken och fyllde samma funktion. Eftersom britsen befann sig under taket var det alltid varmt där också.

Konstruktions- och murningsegenskaper

Lika många ugnsmakare, lika många ugnar. Varje mästare har sina egna hemligheter när det gäller val av material, murverk och konstruktion av den ryska ugnen. Men det finns också gemensamma konstruktionselement utan vilka värmesystemets funktion helt enkelt är omöjlig.

Schema över rysk ugn med sättbänk och underugn. Denna variant kompletterades vanligtvis med en liten ugn med gjutjärnshäll för sommaranvändning.

Beroende på konstruktionen väljs även installationsplatsen. Vanligtvis är det en väl upplyst yta med tillräcklig storlek, som ligger mittemot fönster i mitten eller intill en av väggarna. Att bygga i hörnet ansågs inte vara det bästa alternativet, eftersom uppvärmningen av byggnaden är minst effektiv vid sådan placering.

Konstruktionen byggs på en solid grund, skyddas från husets träelement med asbest eller obrännbar beklädnad. Man använder även isolering av filt som i förväg blötläggs i lerlösning, läggs i 3 lager och slås med galvaniserad eller målad takplåt.

Huvuddelarna av en rysk ugn:

För att ugnen ska fungera effektivt, bli ordentligt varm och behålla värmen längre, finns det speciella knep. Ett av dem är formen på ugnskammarens valv (halvcirkulärt, tunnformat, etc.). Hantverkare gör dem flacka eller branta, ofta i form av bågar förstärkta med ståltråd eller dragband av metallskenor.

Härden anläggs med en liten lutning (3-5 grader) för att varmluften ska gå till bakväggen, på ett speciellt sandunderlag.

Förutom de nämnda detaljerna finns det i ugnskonstruktionen små sidofördjupningar (pechurki) för torkning av livsmedel eller föremål. Måtten är högst 20 cm i höjd och bredd, djupet beror på väggarnas storlek.

På landsbygden, men allt mer sällan, kan man fortfarande hitta ugnar som eldades 'på svart', det vill säga utan skorsten. Röken gick ut genom härdens fönster och steg upp till taket, därifrån till ventilationsöppningen – springan över ytterdörren.

Senare, för att öka energieffektiviteten i uppvärmningen, började man använda ett särskilt hål i väggen (dragfönster) som minskade värmeförlusterna.

Man var tvungen att lägga in en liten mängd ved och kontrollera upptändningsprocessen för att undvika överhettning och brand. Man höll också ett öga på rökutvecklingen, som hotade med förgiftning.

Eldning 'i svart' orsakade många olägenheter, och med de första skorstenarna försvann de så kallade 'rökugnarna' nästan helt.

Variation av beklädnad och annan utsmyckning

Utvändigt bekläds ryska ugnar på olika sätt: de putsas och vitkalkas, smetas med lera, bekläds med kakel, plattor eller träelement, täcks med handmålning.

Man måste komma ihåg att tjock beklädnad håller kvar värmen och hindrar den från att spridas i rummet, så om stugan behöver värmas upp ordentligt täcks tegelstenen helt enkelt med en lera-sandblandning – puts. För att ge konstruktionen ett traditionellt utseende målas ytan med vitkalk eller speciell vit färg.

Några intressanta inredningsalternativ:

Utformningen kan vara hur som helst, allt beror på ekonomiska möjligheter, ägarens fantasi och hantverkarens skicklighet. Men man måste komma ihåg att inte alla material tål uppvärmning, och vissa – till exempel granit- och marmorskivor – ser för pråliga ut och passar helt enkelt inte in i konceptet 'folklig' konst.

Populära spistyper

Under århundraden har den ryska ugnens konstruktion förändrats och förbättrats. Vissa mästare-ingenjörer lade till nya element för att öka värmeavgivningen eller påskynda/långsamma vedeldningsprocessen. Genom att veta hur den ryska ugnen är konstruerad och fungerar kan man göra ändringar utan att förlora dess funktionalitet.

Låt oss titta på några modifieringar av den ryska ugnen som aktivt används vid byggandet av moderna bostadshus.

Alternativ #1 – enkel

Huvuddelarna i den så kallade enkla ugnen är ugnskammaren, underugn och skorsten. Inget överflödigt, inga extra element som komplicerar konstruktionen.

Ett sådant alternativ är perfekt för ett säsongsbetonat sommarhus, eftersom det tar lite plats och uppfyller sitt syfte utmärkt – det värmer upp rummet och hjälper till med matlagning.

För att bränslet ska brinna bättre läggs det inte mot bakväggen i ugnskammaren utan närmare mynningen, så att heta gaser jämnt värmer upp botten, väggarna och taket på eldstaden.

Maten tillagas genom att även placera kärl nära mynningen. Nu bakar man bröd på plåtar och i speciella formar, men förr "satte" man det bara med en skovel på den tidigare rengjorda och sopade botten.

Beräkningar bekräftar att den enkla ugnen duger för att värma ett hus med en yta på upp till 30 m². Om ytterligare uppvärmning behövs, bygger man in en undereldning i underugnen, som säkerställer luftuppvärmning i den kallaste zonen – nära golvet.

För att öka värmeeffektiviteten gör man undereldningens rökkanaler separata och placerar dem vid väggarna. En undereldning kan också anordnas i spisen, utrustad med en gjutjärnsplatta för snabb matlagning och uppvärmning av redan tillagade rätter.

För att bygga en enkel ugn behövs cirka 1610 stycken massiva tegelstenar, omkring 70 hinkar murbruk av lera, ett par rökspjäll, en lucka och en samovardel.

Alternativ #2 – lerugn

Huvudskillnaden hos en lerbyggeugn är användningen av lerklining – ett lermurbruk beredd på ett särskilt sätt. Tegel används endast för skorstenen och botten. För en medelstor ugn behövs cirka 3,5–3,6 m³ välblandad murbruk med rätt konsistens.

En av de viktiga indikatorerna på lerans sammansättning är tätheten. Det är lätt att kontrollera rätt nivå: man måste forma en tegelsten och lägga den med mittdelen på en pinne. Om den behåller formen och inte böjs ner så är murbruket korrekt blandat.

Elementen för murningen förbereds så här: man häller lera och sand på en plan yta i ett lager på cirka 15 cm, skär sedan ut bitar av önskad storlek (vanligtvis 20–25 cm breda) i rektangulär form. I princip får man hemmagjorda tegelstenar.

De färdiga små tegelstenarna läggs intill varandra, ständigt knackande och utjämnande, sedan avlägsnas överflödig lera med en skrapa. Det är viktigt att använda ett vattenpass för att kontrollera horisontella och vertikala ytor.

Vanligt misstag bland nybörjare är att använda vatten för att blöta den nedersta raden. Detta försvagar murbruket och orsakar sprickor. Under pauser skyddas den översta raden från uttorkning: täck med våta, urvridna trasor.

Den nybyggda ugnen torkas i ungefär en vecka, sedan eldas den med torr ved. Under uppvärmningen avger lertegelstenar ånga och “tegelstenarna” får den nödvändiga strukturen. Först efter 5–6 dagar är ugnen redo att användas.

Alternativ #3 – «Teplyschka»

Det finns flera modifieringar av ugnar-“Teplushki”, som skiljer sig i storlek och små konstruktionsdetaljer.

Det gemensamma för alla konstruktioner är att de värms upp jämnt över hela höjden, och därmed värmer de från golv till tak. Konstruktionen är utformad så att ugnens yta är ungefär 2,5 gånger större än en enkel rysk ugn.

En fördel är också mångfalden av bränsle. Förutom traditionell ved kan man använda stenkol, dynga, halmbriketter, pellets. Om man jämför någon av “Teplushka”-ugnarna med en traditionell rysk ugn, så kräver det första alternativet mycket mindre bränsle.

Matlagning kräver inte stor ansträngning. Man kan börja laga mat efter att veden brunnit ut och förvara den varm i ungefär ett dygn. Eldningsprocessen tar då kort tid – från en halvtimme till en timme.

Två huvudsakliga konstruktionselement – kammare: den nedre (värmekammaren) är placerad under ugnsbotten, i underlaget, och den övre (kokkammaren) är i nivå med ugnsbotten. Men eldning kan ske på två sätt – både genom ugnshålet och genom den nedre värmekammaren.

Modellerna skiljer sig i storlek. Till exempel “Teplushka-2” utan spishäll men med en liten varmvattenpanna – 1,68 x 1,29 m, och “Teplushka-4” med spishäll inbyggd i härdöppningen – 1,29 x 1,29 m.

Alternativ #4 – «Ekonomka»

Namnet “Ekonomka” talar för sig själv – värmeanordningen är enkel i utförande, kompakt och ekonomisk. Dessutom är det inte bara ved med låg halt av kåda som lämpar sig för eldning, utan även alla andra typer av fast bränsle.

Huvudmått:

• längd – 1,4 m
• bredd – 0,89 m;
• höjd till skorstenens nivå – 2,24 m;
• avstånd från golvnivå till härdöppning – 0,77 m;
• avstånd från golvnivå till bänk – 1,4 m.

Konstruktionen består av två separata kammare: en värmekammare som är placerad nedtill, och en kokkammare som är höjd för enkel användning.

Trots de kompakta måtten finns det varianter av “Ekonomka” med varmvattenpannor eller bänkar, samt tillbyggda spisar med gjutjärnshäll.

Ugnen är utrustad med två eldstäder: en är vanligtvis placerad på framsidan, den andra till höger. Gjutjärnshällen placeras så att den täcker båda eldstäderna, men den större brännaren ska vara över den primära och den mindre över den sekundära.

Det rekommenderas inte att använda båda eldstäderna samtidigt. Vanligtvis används den stora på vintern för allmän uppvärmning, och den lilla under den varma årstiden för matlagning. Om någon av eldstäderna står overksam, ska alla dess luckor (förbränningslucka, asklucka) vara stängda för att skapa drag.

«Ekonomka» är bra eftersom man kan laga mat på hällen under lång tid efter eldningen. Även efter 10–12 timmar håller ugnen rätt temperatur.

Alternativ #5 – Potapovs konstruktion

V. A. Potapov stannade vid två mest effektiva modifieringar som skiljer sig i konstruktion:

1. Rektangulär ugn 0,51×0,64×1,82 m med värmeavgivning 850 kcal/h per dygn under förutsättning av en eldning.
2. Rektangulär ugn 1,16×0,64×1,89 m med värmeavgivning 2400 kcal/h per dygn under förutsättning av en eldning.

Utmärkande drag för det första alternativet är närvaron av en kokkammare med gjutjärnsplatta, bakugn och ventilationsöppning.

Eldningssätt – vinterstid, det vill säga genom den stora eldstaden. Gaser kan avledas på olika sätt: genom väggskorsten, påsatt skorsten eller grundskorsten.

Antalet spjäll och luckor kan variera, och deras närvaro kan enkelt kombineras. För att bygga denna modifiering krävs 260 stycken tegelstenar (hela) och ungefär 12 hinkar lermurbruk.

Den andra ugnsvarianten är attraktiv eftersom den fungerar på olika typer av fast bränsle. Men vid användning av antracit eller stenkol måste följande nyanser beaktas vid konstruktionen: rostret sänks lägre än vanligt, och alla värmande delar av kammaren läggs med eldfast tegel. Totalt krävs 580 stycken rött tegel och 20 hinkar lermurbruk.

Det finns ett enkelt sätt att öka värmeavgivningen: man måste upprepa de sista raderna, vilket ökar höjden. Om ett övertak används, måste taket ovanför det putsas.

Alternativ #6 – Volkovs konstruktion

I. F. Volkov förbättrade en värme- och kokugn som fungerar inte bara på ved utan även på andra typer av fast bränsle. Mått: 0,89×1,02×2,24 m. Om eldning sker en gång om dagen blir dygnsvärmeavgivningen 2260 kcal/h.

Volkovs ugn passar för uppvärmning av 1–2 rum i ett litet privat hus. I den kan man samtidigt laga middag för en familj på 5–6 personer.

Båda traditionella eldningssätten används: vinter och sommar. Rörelsen av heta gaser och värmefördelningen regleras med spjäll. Om man eldar sommartid, värmer gaserna både hällen, ugnen och varmvattenlådan.

För byggandet krävs ungefär 520 stycken rött tegel och 20 hinkar murbruk. För eldstaden krävs ungefär 50 kg eldfast lera.

Torkgaller och luckor kan tillverkas själv eller köpas i specialaffär. Köpta gjutjärnsprodukter ser mer presentabla ut och är ett inredningselement.

Alternativ #7 – Buslajevs «svenska»

K. Ja. Buslajevs kompakta tunnväggiga kamin är omtyckt av husägare för sin goda värmeavgivning, som vid två eldningar per dag når 4500 kcal/h.

Byggnadens höjd är 2,10 m, längd och bredd är 1,16x0,9 m. Väggarnas tunnhet uppnås med ett enda lager tegel som läggs på högkant.

Nödvändiga förutsättningar för att bygga värmeanordningen:

• förblött tegel;
• stabil grund;
• tunna, omsorgsfullt bearbetade fogar.

Passar olika typer av fast bränsle – kol, ved, briketter, pellets.

Kokhärden har en speciell konstruktion: för att möjliggöra ångutsläpp vid matlagning är den utrustad med en separat ventilationskanal.

Förutom brännkammare, kokhärden och asklådan ingår även ugn och torkhylla. Ytterligare två mindre hyllor är avsedda för förvaring av bestick och köksredskap.

Brännkammaren och kokhärden utsätts för störst upphettning, och därför muras de vanligtvis med eldfast tegel.

För bygget krävs: 550 tegelstenar, cirka 40 hinkar lerlösning, samt luckor (för brännkammare, asklåda, kokhärden), rost, spjäll, låda för ugn, gjutjärnshäll, reglage.

Detaljerade materiallistor med mått och murningsscheman för de presenterade ryska kaminerna finns i speciallitteratur.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Traditioner vid konstruktion av kaminer:

Översikt av rysk kamin med beklädnad:

Byggets etapper:

Kaminens första tändning:

Konstruktionen av ryska kaminens invändiga detaljer, dekorativa element och extra tillbyggnader för effektiv uppvärmning, matlagning och inredning – i stort sett allt är viktigt. Det innebär att man inför bygget av värmeanordningen måste tänka igenom varje detalj – från placeringen till de material som används.

Vi rekommenderar inte att du murnar själv, särskilt inte som nybörjare. Det är bättre att anlita en erfaren kaminbyggare.