Vattenförsörjning för eget hus: regler för anläggning och bästa scheman

För att vattenförsörjningssystemet ska kunna ge maximal komfort till de boende måste du ta hänsyn till många nyanser, korrekt beräkna alla driftsparametrar och tekniska komponenter. Det är mycket önskvärt att påbörja utvecklingen redan i arkitektonisk projekteringsfas.

Om du inte är expert bör du vara insatt i alla detaljer för att förverkliga idéerna och ordna vattenförsörjningen i ett privat hus med egna händer.

Vi hjälper dig att förstå hur det autonoma systemet fungerar, visar hur olika vattenintag fungerar och ger rekommendationer om val av utrustning. Steg-för-steg-instruktionerna för att ordna vattenförsörjningen kompletteras med tydliga bilder och videoklipp.

Funktionsprincip för det autonoma vattenförsörjningssystemet

Vattenförsörjningssystemet – en av de viktigaste elementen i hemmets förbättring. Kärnan i dess funktion är automatiserad leverans av den nödvändiga vattenvolymen, för vilket du nu bara behöver starta utrustningen och sedan bara periodiskt övervaka.

Du måste designa och beräkna ett autonomt nät oberoende av central vattenförsörjning så att huset får vatten enligt ägarnas behov. Systemet måste organiseras så att vatten oavbrutet når alla vattenintagspunkter.

För normal funktion är vattenförsörjningssystemet utrustat med anordningar och tekniska enheter som möjliggör automatisk eller delvis automatisk drift.

För att automatisera processen används en hydroackumulator. Den används som en buffertank för vattenförråd och som en anordning för att upprätthålla ett stabilt tryck.

I en membranbehållare finns två fack – ett för luft och ett för vatten, åtskilda av ett gummimembran. När behållaren fylls med vatten komprimeras luftkammaren allt mer, vilket ökar trycket.

Autonoma vattenförsörjningssystem består av en inre och en yttre del. De innehåller motsvarande grenar av rörledningar som dras från vattenintagskällan till tapppunkterna, ventiler, VVS-armatur, pump, lagringstank eller hydroackumulator.

När trycket stiger stänger det elektriska reläet av pumpen. Så snart någon av ägarna öppnar en kran sjunker trycket i systemet. Reläet reagerar på tryckfallet och startar pumpaggregatet för att fylla på det förbrukade vattnet.

Användning av en hydroackumulator i vattenförsörjningssystemet gör det möjligt att inte bara automatisera vattenintaget och säkerställa en reserv. Pumpens livslängd förlängs märkbart genom minskade start/stopp-cykler.

Vattenförsörjning är grunden för husets livsuppehållande. Det avgör hur bekvämt en person kommer att bo i sitt hem.

För att korrekt välja systemparametrar måste du:

• Formulera krav på vattenförsörjningens intensitet och regelbundenhet. Det är möjligt att i ett litet sommarhus kan man klara sig med ett system med en vanlig lagringstank och minimal VVS-armatur.
• Identifiera möjliga källor, ändamålsenligheten och kostnaden för deras konstruktion, samt vattenkvaliteten.
• Välja utrustning och beräkna alternativ för installation av tekniska nät.

Ett väl utformat system kräver professionell installation och användning av högkvalitativa komponenter.

Val av vattenkällor och anordning för vattenintag

För att organisera husets vattenledningssystem används oftast grundvatten, med preferens för skyddade akviferer som täcks av vattentäta bergarter.

Det är inte obligatoriskt att samordna uttagsplatser och placering på tomten med SES-myndigheterna om det inte är en artesisk brunn som används. För användning av ytkällor krävs särskilda motiveringar.

Vattenintagskonstruktioner bör byggas på en högre plats. Brunnar och grävda brunnar med dricksvatten måste vara minst 50 m bort från potentiella föroreningskällor (toaletter, komposthögar, soptippar etc.) (+)

Valet av typ av vattenintagskonstruktion beror huvudsakligen på de geologiska förhållandena på platsen, djupet på akvifererna och mängden vatten som används.

Oftast används brunnar och grävda brunnar, mer sällan — källor och andra. Valet av specifik vattenlyftutrustning beror på konstruktionen.

Anläggningar för uttag av vatten av teknisk kategori placeras minst 20 meter från reningssystem, kompostgropar, utomhustoaletter, avloppsledningar samt andra potentiella föroreningskällor.

Platsen för deras anläggning väljs så att den inte är översvämningsbenägen, vilket förhindrar översvämning och eventuell förorening av källan med översvämningsvatten.

Vattenintagskonstruktionen bör omges av en ytbeläggning på cirka 2 m bredd, och därefter en lertätning på 50 cm bredd och 100 cm djup. Dess ovanjordiska del bör vara 80 cm hög och ha ett lock som skyddar mot nederbörd och damm.

Vid uttag, transport och lagring av vatten måste säkra material användas som inte försämrar dess kvalitet.

Användning av brunn för att organisera vattenförsörjning

Valet av brunn görs oftast om vattnet finns på ett djup av 20 meter.

Brunnar finns av två typer:

• Artesiska brunnar. Kan vara mellan 100 m och djupare. Ibland kan de vara artesiskt flödande om de är anlagda i en sänka. Nackdelen är den höga kostnaden för arbetet. Dessutom kan vattnet vara hårt mineraliserat, vilket påverkar pumpens och VVS-armaturernas funktion negativt.
• Grundborrade brunnar (inkl. abessiniska brunnar). Installationen är mycket billigare, men nackdelen är att de med tiden kan slamma igen, särskilt om de inte används kontinuerligt. För att lyfta vatten krävs installation av speciell pump-utrustning.

Brunnar är de vanligaste vattenintagsanläggningarna.

Borrning av brunnar kräver utrymme för tillfart och manövrering av stor utrustning. Ofta gör avsaknaden av sådant utrymme det mycket svårt att mekaniskt utveckla vattenkällan.

Deras konstruktion kan variera, men den allmänna principen för brunnskonstruktion består.

De består av följande delar:

• Brunnsmynning och ovanjordsdel. Enligt reglerna anläggs mynningen i en underjordisk kammare – en kassun. Om ingen kassun används bygger man en tät brunnshuvud för att förhindra regnvatten från att sippra in i brunnen.
• Schaktet, vars väggar förstärks med foderrör av stållegering eller plast. Ibland används asbestcementrör för artesiska brunnar på stora djup.
• Vattenintagsdelen, som har en sedimenteringsbassäng och filter. I berggrund kan man avstå från filtreringsanordningar.

Runt anläggningen rekommenderas att anlägga en avvattningsyta. För brunnar som slammar igen är det önskvärt att utrusta en särskild plats för vattenavledning för att förhindra jorderosion under rengöring av borrhålet.

Om man inte kan ordna en plats måste man hyra en slamtömningsbil för att transportera bort spolvattnet.

Användning av brunnar som vattenkälla

En brunn byggs huvudsakligen av betongringar, stenmurverk, ibland görs väggarna av trä. Den består av en ovanjordsdel med ett ventileringsrör, schakt, vattenintags- och vattenförande delar.

Vatten kan komma in i brunnen genom botten eller väggarna, eller båda samtidigt. Om vattnet kommer genom botten, som är grävd i sand, förses den med ett grusfilter i botten.

När vatten kommer genom väggen anordnas speciella “fönster” av porös betong, som fylls med grus som extra filter.

Att bygga en brunn är inte särskilt svårt. Därför, om man behöver spara pengar, kan man gräva och sedan underhålla den själv.

Detaljerad information om vattenförsörjning från en brunn finns i artikeln.

Konstruktion av kammare vid användning av källa

Anordningen av en skyddskonstruktion över en källa skiljer sig lite från en brunns konstruktion. Vatten kan där också komma in genom botten eller väggarna, som förses med filter. I berggrund krävs ingen filtrering.

Om vattnet innehåller suspenderade partiklar delas kammaren i två med en skiljevägg, en avdelning används för sedimentering och rening från slam, den andra för vattenupptagning.

Om man inte anordnar avrinning från källan, kan den, vid låg vattenförbrukning, bli stillastående och vattnet förstöras (+)

För att avleda överskottsvatten vid källans maximala flöde, förses kammarväggen med ett överloppsrör. I dess ände installeras en ventil som släpper ut vatten men förhindrar att skräp och gnagare tar sig in i källan.

Utrustning för automatisk vattenförsörjning

Valet av metod för anläggning och installation av vattenförsörjningssystemet för ett fritidshus börjar med en bedömning av vattenintagsanläggningens typ, djup och andra egenskaper.

Ett automatiserat system omfattar:

• pump eller färdig pumpstation;
• filtreringssystem för vattenrening;
• ackumulerings- och regleringsbehållare;
• utomhus- och inomhusledningar;
• instrument för automatisk reglering.

Vid installation av behållare och pumpar måste tillverkarnas krav följas noggrant.

Reglerings- och lagringstankar för vatten

Vattenlagringstankar skiljer sig åt i driftprincip:

• Trycklös otät tank. Tillverkas främst av polymermaterial. Hjälper till att skapa tryck genom att placeras på systemets högsta punkt. Ju högre ackumulatortanken installeras, desto större vattentryck blir det i systemet. Att höja behållaren en meter ökar trycket med 0,1 atmosfär.
• Hydropneumatisk tank. Inuti är den delad i två fack med ett membran. Skapar tryck tack vare tryckluft i ett fack som genom ett gummimembran utövar tryck på vattnet i det andra facket.

Trycklös tank installeras i ett upplyst, ventilerat utrymme där temperaturen inte går under fryspunkten. Under behållaren placeras pallar för att skydda mot mindre läckage. Tanken förses med ett avtagbart lock och utrustas med avstängningsventiler.

En av egenskaperna hos pumpenhetens drift är systemets startfrekvens per tidsenhet. Denna parameter är avgörande vid val av hydroackumulator. För dränkbara pumpar är tillåtet intervall mellan starter större än för ytpumpar. De ska starta mer sällan, vilket innebär att hydroackumulatorn måste vara större.

För arbete i tandem med ytpumpar köps oftast membranbehållare med kapacitet på 12 till 24 liter. Om det förekommer strömavbrott i orten rekommenderas att installera en hydroackumulator på 250 liter eller mer, så att man kan pumpa upp och lagra en reservvattenförråd under en tid.

Hydroackumulatorer placeras i underjordiska kammare, källare eller förråd där temperaturen inte går under fryspunkten.

I ett system med trycklös lagringstank automatiseras vattenförsörjningen med hjälp av en flottörventil och en start-/stopp-sensor.

Rening av kranvatten från föroreningar

Metoden för rening av kranvatten väljs utifrån analysresultaten. Efter att ha analyserat dem och identifierat de mest akuta problemen föredrar man en viss anordning.

Till exempel, om rening från rost behövs, används filtrering genom speciella utbytbara filterpatroner. Avjärnare tar också bort lukten av svavelväte och mangan.

Filter med omvänd osmos hjälper till att avlägsna fluor från vatten och används för att bereda dricksvatten i köket.

För mer noggrann rening kan en speciell vattenbehandlingsstation användas. Om man behöver minska hårdheten används avhärdningsfilter. Vid användning av brunnsvatten rekommenderas att använda en ultraviolett desinfektor.

Typer av pumputrustning och deras valegenskaper

För autonom vattenförsörjning kan man använda pumpar av olika typer: dränkbara, virvelpumpar, konsolpumpar, konsolmonoblockpumpar, samt kompletta pumpstationer.

Vid val av vattenlyftutrustning beaktar man:

• Källans flöde. Det måste överstiga vattenförbrukningen i huset.
• Typ av vattenintagsanläggning och djupet på grundvattenmagasinet. För pumpning från källor upp till 8 m djup används ytcentrifugalpumpar. De placeras i källare eller separata rum i privata hus, i underjordiska kammare eller schaktbrunnar. Pumpning av vatten från större djup sker med kraftfulla dränkbara pumpar.
• Erforderligt tryck i systemet. Pumpinstallationens tryck bestäms genom att summera värdena (i meter): lyfthöjden från vattenytan (dynamisk) i brunnen till den högst belägna sanitetsarmaturen, tryckförlusten för att nå den högsta punkten, och erforderligt tryck vid den punkten.
• Beräknad vattenförbrukning. Den beräknas utifrån antalet sanitetsarmaturer och antalet boende. Denna parameter påverkar valet av utrustningens kapacitet.

Det finns modeller av dränkbara pumpar för installation både i djupa och grunda brunnar och borrhål. De finns i olika effekt och diameter. Ytpumpar kännetecknas av lägre tryck, så de används för grunda källor – brunnar och källor.

Sådana enheter kompletterar tillverkaren ofta med trycktankar och automatik, och säljer dem sedan som färdiga pumpstationer.

Anordningar för borrhål tillverkas som en lång, smal cylinder som fritt kan sänkas ner i dem. Brunnsaggregat är mer skrymmande.

Det är önskvärt att all pumputrustning är utrustad med skydd mot tomgång – detta förhindrar överhettning och skada om vattennivån i källan sjunker eller om rörledningen skadas.

Särskilt bör nämnas om ejektorn – en apparat som underlättar pumpens arbete vid vattenuttag från stort djup och/eller ökar trycket. Den installeras inuti eller utanför pumpen, gör att dess effekt kan ökas och mindre energi förbrukas för att pumpa upp vatten.

Valet av pumpaggregat är huvudsakligen inriktat på vattenytans nivå i källan och typen av vattenintagsanordning. För att pumpa vatten från brunnar används ytpumpar, för uttag från borrhål – dränkbara pumpar.

Anordningar för övervakning och reglering

Manometer används för att övervaka vattentrycket. Den måste vara noggrann, eftersom även en liten avvikelse i värdena leder till felaktig inställning av utrustningen. Man kan använda instrument avsedda för montering i bil.

För avstängning och start av enheten ansvarar tryckomkopplaren. Dessutom skyddar den effektivt systemet från att bilda övertryck, reglerar pumpens startfrekvens och ökar dess livslängd.

När du ansluter tryckomkopplaren för första gången kommer du troligen inte att behöva justera den, den har redan fabriksinställningar. Men vid minsta avvikelse i utrustningens drift måste tryckomkopplaren kontrolleras och ställas in som en av de första sakerna.

Utan mät- och regleringsenheter som tryckomkopplare och manometer är det omöjligt att kontrollera driften av ett autonomt vattenförsörjningssystem.

Ordningsföljd och schema för installation av vattenledningsnät

Liksom allt arbete med tekniska system måste vattenförsörjningen i ett privat hus utföras i en viss ordning.

Efter att först ha utrustat vattenkällan, gör man installationen av:

• utomhus- och inomhusledningar;
• pump- och tilläggsutrustning;
• vattenreningsfilter;
• fördelningskollektor;
• vattenvärmningsanordning.

Det sista steget är anslutning av sanitetsarmaturer.

Steg 1. Installation av pumputrustning

Monteringsmetoden för vattenförsörjningssystem med dränkbar och ytpump skiljer sig något. Ytmonterade centrifugalpumpar (pumpstationer) placeras i en isolerad utomhusbyggnad eller i husets källare, schakt etc.

Dränkpumpen ansluts till en slang och en elkabel, sänks ner i vattnet och hängs upp i en nylonlina som vanligtvis ingår i pumpens utrustning.

Installation av dränkpumpen utförs i följande ordning:

1. Innan pumpen sänks ner mäter man upp slangen och kabeln. De fästs ihop med plastklämmor var 4:e meter och ansluts till pumpen.
2. Håll i linan (pumpen får inte hållas i slangen eller kabeln), sänk ner pumpen till ett förutbestämt djup och fäst den ordentligt. Det tillåtna avståndet till botten anges av modellens tillverkare.
3. På ytan av foderröret monteras en toppkåpa. Slangen och elkabeln förs ut genom det centrala hålet, och en lina knyts fast. Slutligen dras bultarna åt och konstruktionen tätas.

Nästa steg är att lägga och montera den inkommande ledningen.

Om brunnen inte är särskilt djup, knyts nylonlinan som håller pumpen fast vid en gummistropp som är fäst på toppkåpan. Detta dämpar pumpens vibrationer.

Steg 2. Montering av utomhusledning

För att lägga utomhusvattenledningen används oftast polyetenrör – PE (eller HDPE), samt metall-plaströr. Det sistnämnda är starkare men svårare att böja. Mycket mer sällan används stålrör utan zinkbeläggning eller galvaniserade rör med korrosionsskydd.

Ett HDPE-rör av hög kvalitet ska vara märkt, det får inte ha främmande fläckar eller ränder, och inte heller en obehaglig kemisk lukt.

Ledningen ska läggas en halv meter under tjälningsdjupet. Vid grundare läggning används isolering. Rören kopplas med klämringskopplingar utan gängtejp och andra tätningsmedel.

Rörinstallationen utförs på följande sätt:

1. Man gräver en inte alltför bred dike på tjälningsdjupet plus en halv meter;
2. I botten läggs en bädd av packad grus- eller flodsand;
3. Botten jämnas med en lutning på 2-3 cm per meter;
4. Den del av vattenledningen som läggs ovanför det säsongsbundna tjälningsdjupet isoleras fram till ingången i husets grund;
5. Röret läggs ned och täcks med ren sand utan lerinblandningar.

När man lägger rör bör man helst undvika skarvar och inte använda kopplingar, annars försämras hela ledningens reparationsmöjligheter. Om man ändå måste göra en gren under marken, är det bättre att använda svetskopplingar. Resultatet blir en lödd monolitiskt skarv utan gängor.

Det är bättre att föra in röret i husets grund genom ett rör med större diameter, en så kallad hylsa. Detta underlättar reparation av ledningen vid behov, och ibland, om röret inte är särskilt långt, gör det det möjligt att dra ut det utan att gräva upp diket.

Det är också tillåtet att anlägga en sommarvattenledning för bevattning och försörjning av rum avsedda för sommaranvändning. En sådan ledning läggs ibland ovan jord.

Om sommarvattenledningen grävs ned, ska en tömningsmöjlighet finnas för vinterkonservering. För detta ordnas en standardlutning mot vattenintagskällan.

Vissa rörtyper måste skyddas från solens strålar och låga temperaturer. Därför är det bättre att även för tillfällig sommaranvändning lägga vattenledningen av sådana rör under jord.

När man lägger HDPE-rör måste man ta hänsyn till de minsta tillåtna böjradierna. De beror på SDR-värdet (förhållandet mellan rörets diameter och väggtjocklek). Annars minskar rörets radie kraftigt vid böjen, vilket ökar trycket på denna sträcka och belastningen på pumpen.

Steg 3. Installation av inomhusvattenledning

Schema och installation av det interna vattenledningsnätet kan variera kraftigt mellan olika bostäder. Baserat på individuell planlösning och zonindelning av huset, dess våningsantal och antal sanitära installationer, utarbetas ett individuellt schema för vattenförsörjningen i det privata huset.

Generellt sett kan ordningen av åtgärder beskrivas på följande sätt:

1. Enligt den förut markerade layouten fästs konsoler för att hålla rören. Om dold montering planeras, ska man först göra spår i väggarna och sedan installera fästena.
2. Vid rörets ingång till byggnaden installeras en kulventil.
3. Fördelaren monteras, rören ansluts till den och delas upp i flera kretsar.
4. Metall-plaströr kopplas med presskopplingar, polyeten- och polypropenrör svetsas.

Innan spåren fylls igen kontrollerar man systemets funktionsduglighet. Man inspekterar kvaliteten på rörförbindningarna, bedömer pumpens och reglerautomatikens funktion.

Uppdelning i flera kretsar optimerar trycket, så att när en sanitetsanordning används, kommer trycket på andra ställen inte att sjunka

Slutsatser och användbar video om ämnet

Viktiga nyanser vid installation av vattenförsörjning i huset. Expertens råd:

Steg-för-steg-teknik för läggning av den externa rörledningen från husets grund till brunnen:

Översikt över komponenter i ett autonomt vattenförsörjningssystem, pumptyper och anslutningsscheman:

När man designar ett vattenförsörjningssystem måste man ta hänsyn till att ju mer komplext det är, desto bekvämare att använda. Men ett enkelt system är mer pålitligt, går sällan sönder och är tillgängligt för egen reparation.

Därför är det viktigt att du inte överskattar dina krafter när du gör schemat, och bestämmer de viktigaste funktionerna som vattenförsörjningssystemet ska utföra.

Har du praktiska färdigheter i att organisera vattenförsörjning i ditt hem? Dela dina samlade kunskaper eller ställ frågor om ämnet i kommentarerna. Kontaktformuläret finns nedan.