Vattenledning i privat hus på landet själv: regler för installation

Vill du förse ditt lantgårdshus med vattenförsörjning på egen hand? Håll med om att utföra dessa arbeten med egna händer – det är en fullt görlig uppgift om man känner till nyanserna i vattenförsörjningssystemets konstruktion.

Vi hjälper dig att förstå nyanserna och grundreglerna – i den här artikeln pratar vi om hur man inrättar vattenledning i ett privat hus med egna händer. Var man ska börja och hur man utför alla arbeten på rätt sätt.

För bättre förståelse av processen har vi valt ut tydliga foton och scheman över vattenledningen. Artikeln är också kompletterad med användbara videorekommendationer om regler för vattenförsörjningssystemet och tips för montering av systemets ingångspunkter i lantgårdshuset.

Val av vattenförsörjningskälla

Oavsett om vattenförsörjningen installeras i en befintlig byggnad eller dras under byggandet av ett nytt, måste man närma sig projekteringen och monteringen mycket ansvarsfullt.

Först och främst måste man bestämma sig för vattenförsörjningskällan. Man måste veta att enligt normer ska vattenledningssystemet förse varje boende i huset med vatten baserat på 30-50 liter per dygn per person.

Vid inrättning av badrum och avlopp ökar beräkningsvärdet tre gånger. För vattning av trädgård och grönsaker antas vattenförbrukningen vara minst 5 liter per kvadratmeter.

Det visar sig att vattenförbrukningsvolymerna för ett lantgårdshus är ganska stora. Därför måste man närma sig valet av vattenkälla med största ansvar.

Ägaren kan välja mellan decentraliserad och centraliserad vattenförsörjning. I det första alternativet blir vattenkällan brunn, borrhål och liknande. I det andra – ett vattenledningsnät som försörjer hans ort.

Ett väl utformat och installerat vattenledningssystem i ett privat hus uppfyller alla boendes behov av vatten, både kallt och varmt.

Alternativ #1. Stationärt centraliserat system

Det enklaste alternativet att genomföra, vilket innebär att ansluta husets vattenledningar till en central matarledning som levererar vatten.

För att genomföra en sådan anslutning måste husägaren lämna in en ansökan till organisationen som driver den centrala ledningen. Dokumentet granskas och därefter fattas ett beslut om att tillåta eller neka anslutning.

För att ansluta till det centraliserade vattenledningsnätet måste husägaren få tillstånd från den organisation som driver det. Man bör också få en lista med villkor för anslutning, där plats och metod för anslutning anges, djup för rörläggning för ingång till vattenledningens samlingsbrunn och så vidare.

I det första fallet upprättas ett officiellt tillstånd där villkoren för anslutning och vattenanvändning specificeras.

Tillsammans med tillståndet ges detaljerade rekommendationer med ett schema som visar optimala sätt att utföra anslutning med olika alternativ för rörläggning.

Därefter kan ägaren själv lägga rör eller använda tjänster från specialister.

Alternativ #2. Decentraliserad metod för vattenförsörjning

Det antas att vatten kommer att levereras till huset från en flod, brunn, borrhål och liknande. Det är viktigt att vattenintaget ligger minst 20 meter från septitank, avloppsgrop och liknande objekt.

Det är optimalt att borra en brunn eller gräva en brunn på minimalt avstånd från huset. Detta sparar på rör och underlättar underhållet av vattenledningarna. Innan arbetet påbörjas måste man försäkra sig om att källan kan leverera det nödvändiga vattenbehovet.

Vattenkällan för ett privat hus med autonom vattenförsörjning kan vara en borrbrunn, en brunn eller en öppen vattentäkt vars vatten uppfyller kraven från SES.

Praktiken visar att en brunn är bra för säsongsanvändning. Dock rekommenderas det inte för hus med permanent boende.

I det här fallet anses en brunn vara det optimala alternativet, som måste utrustas med en kraftfull pump. Endast på så sätt kan man säkerställa en tillräcklig vattenvolym för att täcka alla boendes behov.

Hur är ett typiskt vattenledningssystem utformat?

Alla system som levererar vatten till ett hus består av två likvärdiga delar: en utomhusdel och en inomhusdel. Utomhusdelen ansluter vattenkällan till huset. Beroende på var vattnet kommer ifrån kan systemets utrustning variera.

Det enklaste alternativet är en konstruktion som ansluter huset till ett centralt nät. I detta fall kommer det att vara en vanlig rörledning.

Om en brunn väljs som vattenkälla, förutom rör till utomhusvattenledningen, kommer vattenlyftutrustning att ingå: en yt- eller dränkbar pump – typen av apparat beror på brunnen.

Dessutom ingår även ett automatiskt styrsystem för pumpen, filter för grov- och finrening, samt vattenutmatningsanordningar, såsom vattentrycksbehållare, avstängningsventiler och liknande.

För att säkerställa rätt tryck i vattenledningen kan en ackumulatortank användas, som placeras på byggnadens högsta punkt eller på en ställning bredvid den.

I en vattenledning ansluten till en central ledning bestäms trycket av dess egenskaper. För ett autonomt system krävs installation av en pumpstation eller en vattentryckstank.

Det första alternativet är att föredra, eftersom man i det andra fallet måste bygga en ställning med en höjd på cirka 3-4 meter och installera en metall- eller plasttank på den.

Om huset endast används säsongsvis kan utomhusvattenledningen läggas ovan jord, det vill säga direkt på marken. Om systemet ska användas året runt läggs rören i diken som grävs nedanför frostgränsen.

Om ledningen av någon anledning är lagd ovanför denna nivå måste konstruktionen isoleras ordentligt.

Inomhusdelen av vattenledningen består av flera komponenter. Antalet kan variera beroende på de faktiska förhållandena.

En typisk ritning innehåller följande:

• rör av olika diametrar;
• vattenmätare, om systemet är anslutet till en central ledning;
• vattenvärmare, om så behövs;
• regler- och avstängningsventiler;
• blandare och annan VVS-utrustning;
• distributionsnät.

För en korrekt installation av vattenledningen måste man ta fram en ritning som exakt visar var rören ska läggas. Både utomhus och inomhus.

En sådan ritning behövs för att bestämma den optimala läggningsmetoden och för att exakt beräkna mängden material som krävs för genomförandet.

Den yttre delen av vattenledningen läggs i ett dike, vars djup måste vara större än tjälens djup under den kallaste årstiden

Grundläggande projekteringsregler

Vissa hantverkare anser ett sådant projekt som onödigt slöseri och vill inte lägga tid på det. Det är helt fel. En genomtänkt ritning hjälper dig att undvika många problem vid installation av vattenledningen i ett fritidshus.

Under framtagningen måste du ta hänsyn till flera viktiga faktorer:

• typ av vattenrörsuppkoppling;
• antal fördelningsrör om de behövs;
• antal pumpar och filter;
• antal tappställen;
• volym på varmvattenberedaren;
• platsen för varje element i vattensystemet och avståndet till det.

Dessutom måste alla punkter där vattenledningens delar placeras markeras exakt på ritningen och visa hur huvudledningen kommer att gå genom alla rum i byggnaden.

Därför måste du för att ta fram ritningen först göra en exakt planritning av byggnaden och, om nödvändigt, komplettera med en tomtplan där den yttre delen av konstruktionen anges. Kom ihåg att projektet måste upprättas i enhetlig skala baserat på exakta mätningar.

Anslutning av sanitetsarmaturer görs enligt ett T-kopplingsschema (seriekoppling) eller ett fördelningsschema (parallellkoppling). Det andra alternativet är mer komplicerat och dyrare, men till skillnad från det första utjämnar det trycket vid alla tappställen i systemet.

Experter rekommenderar att du använder samma måttband för alla mätningar för att undvika oönskade avvikelser. Innan du arbetar med projektet bör du bestämma dig för vilken typ av framtida dragning du vill ha. Det finns bara två möjliga alternativ.

Seriekopplad rördragning

Det innebär att det finns ett gemensamt rör från vilket grenar går till varje tappställe. Uppenbarligen kan man i ett sådant fall inte uppnå samma tryck varje punkt. Ju fler punkter, desto lägre tryck vid varje.

Fördelen med detta schema är minimal rörförbrukning och därmed låg kostnad.

Den största nackdelen är ojämnt tryck i systemet. Detta schema används främst i hus med få boende eller få tappställen.

Kollektorsystem för vattenledningsdragning

Huvudskillnaden från parallell förgrening är att det finns en speciell distributionsenhet – en kollektor – från vilken en separat ledning dras till varje förbrukare. Detta gör det möjligt att leverera vatten till alla tappställen med samma tryck.

Beroende på systemets längd kan det innehålla flera kollektorer. Den största nackdelen med ett sådant system är den höga rörförbrukningen.

Ett typiskt vattenledningssystem ser ungefär ut så här. Det börjar antingen vid anslutningspunkten till en central ledning eller vid den punkt där systemet ansluts till en brunn eller annan vattenkälla.

I det senare fallet måste en pump eller pumpstation installeras här för att leverera vatten till systemet. Här förutsätts också närvaro av en hydroackumulator och en avstängningsventil som används vid läckage eller planerat underhåll.

Om det är nödvändigt att dela vattenflödet bör du använda ett T-rör. Det skapar två flöden: ett som används för tekniska ändamål, som bevattning av trädgård, pool, dusch etc., och det andra som går till huset.

Röret som leder vatten in i huset måste vara utrustat med ett filtreringssystem för att rena vattnet från alla föroreningar.

I detta skede räcker det med grovfilter.

Kollektor är en distributionsenhet där huvudflödet delas upp i flera grenar

Därefter måste ytterligare ett T-rör installeras på röret som kommer in i huset. Detta görs endast om varmvattenförsörjning planeras. Flödet kommer att delas upp i kallt vatten och vatten som ska värmas upp.

Kallvattenröret ansluts till motsvarande kollektor, från vilken förgreningen fortsätter inne i byggnaden. Varmvattenledningen ansluts först till varmvattenberedaren, sedan till motsvarande kollektor, och därefter – på samma sätt som första alternativet.

Vid projektering av förgrening rekommenderar experter starkt att man så långt som möjligt minimerar rörlängderna och håller antalet skarvar och böjar till ett minimum. Det är nämligen dessa som är potentiella orsaker till läckage.

Dessutom är det mycket oönskat att göra rörböjar i rät vinkel. Det minskar avsevärt trycket i ledningen.

Vattenledning kan läggas dold eller öppen. Det första sättet är mest estetiskt. Det innebär att rören läggs i spår som gjorts i väggarna eller täcks med dekorativa kåpor.

I detta fall är det viktigt att materialet som detaljerna är gjorda av inte är korrosionsbenäget, eftersom det blir extremt problematiskt att upptäcka en läcka i tid. Rör som monteras öppet läggs ovanpå väggarna.

Steg för montering av vattenledning

Vid egen läggning av vattenledning i ett privat hus rekommenderar experter att följa några regler och hålla sig till en viss handlingsplan. Vi berättar mer om detta.

Steg #1. Förberedelser inför arbetet

Först och främst är det bättre att börja lägga rörledningen från vattenförbrukaren, inte tvärtom. Det blir enklare. Först fäster vi vattenledningsröret till förbrukaren med hjälp av en gängad övergång.

Det är lämpligt att installera en avstängningskulventil mellan övergången och apparaten. Den gör det möjligt att snabbt stänga av vattentillförseln vid behov eller reparera en trasig enhet utan problem. Från vattenförbrukaren leds röret till kollektorn.

Vid dragningen måste man också följa några enkla regler:

1. Rören bör placeras på ett avstånd av cirka 20 mm från väggen, då blir de lättare att reparera.
2. Det är mycket oönskat att lägga rör så att de går genom väggar eller mellanväggar. Om det ändå är nödvändigt läggs detaljerna i en speciell hylsa.
3. För infästning i väggar används clips. De måste finnas med varje en och en halv till två meter och vid alla vinkelförband.
4. Om tömningskranar ska monteras läggs röret med en liten lutning mot kranen.
5. Vid förbipassering av ett inre hörn placeras detaljen på ett avstånd av 30-40 mm från väggen, vid förbipassering av ett yttre hörn – 15 mm.

Innan anslutning till kollektorn rekommenderas det starkt att montera avstängningsventil på röret som går till förbrukaren. Detta gör det möjligt att snabbt koppla bort grenen från systemet vid en nödsituation och även reparera den utan onödiga problem.

Vattenledningsrör kan läggas dolt i spår som gjorts i väggen. Den dolda metoden används oftast för att skapa kollektorsystem.

Steg #2. Val av rör

Delarna som vattenledningssystemet byggs upp av måste vara kemiskt och termiskt inerta, starka, slitstarka och om möjligt lätta.

Därför väljer man oftast polyeten-, polypropen- eller PVC-rör för systemet i ett hus på landet. Vid valet måste man ta hänsyn till plastens arbetstemperatur – alla tål inte varmvatten.

Moderna plastdelar har många komponenter, vilket gör att man kan bygga en konstruktion av valfri komplexitet.

Som alternativ kan man använda metall-plastdelar. Argumenten för att bygga vattenledningen av plastdelar är många. Framför allt blir konstruktionen lätt men ändå stark.

Installationen av systemet är så enkel att även en nybörjare klarar det. För att sammanfoga delarna används lödning, vilket ger mycket starka nästan monolitiska fogar.

En annan fördel är möjligheten att böja elementen, vilket avsevärt minskar antalet farliga punkter. Där man behöver sammanfoga metall- och plastdelar används speciella kombinationskopplingar med metallinsatser.

Plastdelar har hög vridstyvhet. Det är mycket relevant när pumpen utvecklar ett stort vridmoment.

Vid behov kan plaströret moderniseras, vilket också är viktigt. Förutom plast och metallplast kan man använda traditionella alternativ. Till dessa hör delar av stål eller koppar.

Den största nackdelen med det första alternativet är korrosionskänslighet. Kopparrör har många fördelar, men kostnaden är mycket hög.

En viktig punkt – val av delarnas diameter. Det görs baserat på längden på den specifika rörledningssträckan.

För ledningar längre än 30 m väljer man delar med diameter 32 mm, rörledningar kortare än 10 m byggs av element med tvärsnitt 20 mm. Medellånga ledningar monteras av rör med diameter 25 mm.

Steg #3. Anslutning av pumpstation

En annan viktig fråga som måste behandlas vid installation av vattenledning i ett fritidshus är anslutning av pumpstationen till det interna systemet.

Det har redan nämnts att man kan använda en pumpstation eller en trycktank för att förse byggnaden med tillräckligt med vatten. Att använda det andra alternativet är ganska besvärligt. Som erfarenheten visar väljer de flesta husägare en pumpstation.

Anordningen pumpar vatten från en borrbrunn, mer sällan från en brunn. Utrustningen är känslig för låga temperaturer, så den placeras i källaren, källarvåningen eller ett uppvärmt tekniskt utrymme.

Men i detta fall kan bullret från den arbetande pumpen störa de boende. I vissa fall placeras utrustningen i en speciellt utrustad brunnskammare som täcker brunnshuvudet.

En pumpstation är en uppsättning utrustning som säkerställer fullständig pumpning av vatten från en borrbrunn eller brunn.

Arbetet med att ansluta pumpstationen utförs i stort sett på följande sätt. Ett rör går från källan till utrustningen, på vilket en mässingskoppling med en adapter med diameter 32 mm monteras.

En T-koppling med en avtappningskran ansluts till den. Detta gör det möjligt att stänga av vattentillförseln vid behov. En backventil ansluts till T-kopplingen. Anordningen förhindrar att vatten återvänder till brunnen.

Kanske måste man göra en sväng på ledningen för att rikta röret mot pumpstationen. Om så är fallet används en speciell vinkel. Alla efterföljande delar ansluts med hjälp av så kallad “amerikansk koppling”.

Först ansluts en avstängningskulventil, som stänger av vattentillförseln vid behov. Sedan installeras ett grovfilter som skyddar enheten från föroreningar.

Pumpstationen kan installeras i en isolerad brunnskammare ovanför brunnshuvudet, eller monteras i huset, i vilket uppvärmt utrymme som helst.

Därefter ansluts pumpstationen. Det finns en nyans. Utrustningen förutsätter installation av en dämpningstank och tryckvakt. Om pumpen är i brunnen och all annan utrustning är placerad i huset, installeras tryckvakten ovanpå röret.

Nedtill monteras dämpningstanken. Därefter ansluts torrkörningsskyddet. Det förhindrar att pumpen går utan vatten, vilket skyddar den från skada.

Den sista anslutningsdetaljen är en övergångskoppling till ett rör med diametern 25 mm. När alla delar har installerats rekommenderas att kontrollera kvaliteten på arbetet. För att göra detta ska du starta pumpen och låta den arbeta en stund.

Om utrustningen fungerar som den ska och pumpar vatten, är allt bra och du kan fortsätta arbetet. Om inte, måste du hitta orsaken och åtgärda den.

Steg #4. Installation av hydroackumulator

En sådan komponent som hydroackumulator är inte obligatorisk vid konstruktion av vattenförsörjningssystemet i ett lantligt hus. Men den används nästan alltid. Denna enhet gör det möjligt att upprätthålla konstant tryck i systemet. Pumpanläggningen arbetar då inte kontinuerligt.

Denna effekt uppnås genom hydroackumulatorns konstruktion. Den består av en tank som delas av ett membran i två delar.

Hydroackumulatorn, som är en membranackumulatortank, är avsedd att upprätthålla ett stabilt tryck i systemet.

I den första finns luft, i den andra en vattenreserv som gradvis används för hushållets behov. När mängden vätska når en viss miniminivå startas pumpen automatiskt för att fylla på reserven. På så sätt är trycket i systemet alltid stabilt.

Man kan klara sig utan hydroackumulator. För att göra detta måste du installera en lagringstank på byggnadens högsta punkt.

En sådan konstruktion säkerställer dock inte ett konstant tryck i systemet. Vattnet från den kommer att rinna till förbrukaren med självfall, utan starkt tryck. Ofta kan inte ens en tvättmaskin fungera ordentligt under sådana förhållanden.

Därför anses installation av hydroackumulatorn vara den optimala lösningen. Utrustningens volym väljs beroende på behoven hos de boende i huset.

Steg #5. Installation av utrustning för vattenrening

Vattenrening är inte heller en obligatorisk del av vattenförsörjningen. Men praktiken visar att de flesta husägare installerar sådan utrustning. Det är särskilt nödvändigt för dem som använder en brunn eller ett borrhål som vattenkälla.

Kvaliteten på sådant vatten är oftast långt ifrån ideal. Vätskan från ett borrhål är i de flesta fall förorenad med mekaniska partiklar.

Därför är det värt att åtminstone installera grova filter. För att fullständigt skydda vattenförsörjningssystemet och de anslutna hushållsapparaterna, bör man noggrant ta reda på typen av föroreningar och den kemiska sammansättningen av vattnet från borrhålet.

För detta förs prover till ett laboratorium och man får en detaljerad analys, som visar vilka filter som är nödvändiga för detta system.

Utrustning för vattenrening installeras efter hydroackumulatorn. Den består av en uppsättning filter valda baserat på resultaten av analysen av vattnet som kommer in i huset.

Här kan kombinerade enheter installeras som innehåller flera filter samtidigt.

Men det är inte meningsfullt att installera finfilter och omvänd osmos här. Sådan utrustning installeras endast i köket för att rena en liten mängd vatten som ska användas för dricks- och matlagning.

Om vattenuppvärmning är planerad, måste en av vattenledningens grenar vara ansluten till en värmare.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Vilken vattenkälla att välja: brunn eller borrhål:

Hur man korrekt anlägger ett internt vattenledningssystem:

Installation av vattenintagets ingångsenhet in i byggnaden:

Vattenförsörjning i en privat byggnad, vare sig det är ett sommarhus eller ett fullfjädrat bostadshus, är nödvändigt. Och man kan designa och montera systemet själv. Det är viktigt att lyssna på experters råd och inte avvika från instruktionerna.

Om detta verkar för komplicerat kan man överlåta arbetet till ett byggföretag. Professionella kommer snabbt och kvalitativt att utföra alla nödvändiga arbeten, och ägaren behöver bara ta emot den färdiga konstruktionen för drift.

Om din erfarenhet av att anlägga ett hushållsvattenledningssystem skiljer sig från de monteringsregler som beskrivits här, vänligen lämna dina kommentarer under artikeln.