Självspännande klemmlister: typer och användningsområden + rekommendationer för köpare
Den snabba utvecklingen inom elektrik har präglats av en mängd innovationer som till och med påverkat enkla, men mycket nödvändiga, anslutningselement – klämmor. Bland den befintliga mångfalden av sådana anordningar intar självklämmande anslutningsdon en särskild plats, genom vilka elektrisk installation avsevärt förenklas.
Allt om den nyskapande typen av anslutningar får du reda på i den artikel vi presenterar. Vi kommer att presentera det sortiment som för närvarande erbjuds den nybörjarelektrikern. Vi kommer att titta på de mest populära kontakterna av detta slag, som efterfrågas mycket.
Artikelns innehåll:
Konstruktion av självklämmande kontakter
Tekniskt sett utmärker sig konstruktionerna av självklämmande klämmor inte med några särskilda svårigheter, trots den lovande benämningen.
Som regel är fjäderlementet den huvudsakliga arbetskomponenten i denna typ av produkter. Det är just genom fjäderverkan som klämmorna får sin självklämmande egenskap.

Klämman konstruktion innebär att kraften koncentreras till ett specifikt område, begränsat till exempel av kabelns tvärsnittsparameter. Därför levereras självklämmande kontakter i olika formfaktorer på marknaden, vilket möjliggör arbete med olika elektriska kablar.
Klämmans klämelement tillverkas traditionellt av en kopparlegering med tillräcklig styvhet. Kontaktytan på klämelementet är behandlad med en tenne-blybeläggning.
Detta tillvägagångssätt garanterar ett pålitligt skydd mot eventuell korrosion och säkerställer produktens hållbarhet.

Självspänningseffekten åstadkoms av en fjäder av starkt stål. Fjädern trycker upp klämman med en beräknad kraft, nästan lika stor som den kraft du måste applicera på manöverspaken innan du sätter in tråden i spåret.
Enligt tekniska specifikationer är självspännande klämmor avsedda för ledare med tvärsnitt 0,08–95 mm vid driftspänningar upp till 1000 volt. Driftströmsintervall 6–320 A. Huvudområde för användning är hushåll, men det tillverkas även modeller för industriellt bruk.
Varianter av självklämmande klämmor
I huvudsak finns det två typer av produkter av denna sort:
- Spakklämmor.
- Tryckklämmor.
Den första typen är en konstruktion med mikrospakar. Du lyfter eller trycker ned en sådan spak, för att sedan sätta in trådens ändände i uttaget. När spaken släpps trycks koppar- eller aluminiumtråden ordentligt fast av en fjäderbelastad platta.

Den andra typen kräver vanligtvis ett extra steg med en skruvmejsel eller liknande verktyg. Du sätter in skruvmejselns blad i ett extra spår, oftast ovanför ledarens införingsspår, och applicerar ett lätt tryck. Med skruvmejseln i detta läge för du in trådens ände i införingshålet tills det tar stopp.
Ungefär enligt samma princip fungerar självspännande tryckklämmor där ingen skruvmejsel behövs. I denna variant förs ledarens ände helt enkelt in i inmatningsfönstret med ett visst tryck tills det tar stopp. Denna typ av klämmor är vanligtvis avsedda för enkätliga koppartrådar.

De två ovan nämnda typerna kompletteras med en mängd undertyper, i viss mån moderniserade klämmor.
Ett tydligt exempel på detta är produkterna från det välkända tyska företaget Wago. Deras kontakter utmärker sig genom pålitlighet, enkelhet och användarvänlighet. Inte konstigt att de flesta elektriker väljer just dessa klämmor. Låt oss bekanta oss närmare med dem.
Egenskaper vid användning av olika klämmor
Den tyska tillverkaren Wago erbjuder ett brett sortiment av självklämmande klämmor, bland vilka följande underarter kan urskiljas:
- cage clamp – platt utförande;
- fit clamp – infälld utförande;
- plattfjädrande utförande.
Wagos produkter är uppdelade i serier för enkel urval och enligt utförandekonfiguration. Låt oss titta på vilka seriemodifieringar av självklämmande klämmor som finns.
Underart #1 – serie 222 för flertrådig kabel
Artiklarna i denna serie har en spakkonstruktion. Vanligtvis är dessa elklämmor målade i klart orange, vilket gör att anslutningen snabbt kan lokaliseras vid storskalig elinstallation.

Trots den specifika avsikten används serie 222 lika framgångsrikt för anslutning av entrådiga ledare. Den nominella driftspänningen är begränsad till 380 volt vid en maximal ström på 32 A.
Självklämmande klämmor i serie 222 används för att skapa anslutningar i distributionsdosor. På hushållsnivå används de ofta vid installation av belysningsnät.
Underart #2 – serie 243 för utförande «mikroklämma»
Med tanke på denna produktserie mikro-utförande är den nominella spänningen för anslutning högst 100 volt vid en märkström på 6 A. Tillverkaren anger att denna typ av ledningsklämmor endast är avsedd för entrådiga ledare. Ledare av både koppar och aluminium stöds.

Detta är en av underarterna av självklämmande klämmor, där inga extra spakar används.
Standardutförandet för serie 243-klämman är en rektangulär modul för fyra ledare i fyra kontakthål. Produkterna i denna serie är vanligtvis mörkgrå. De används vid installation av videoövervakningssystem och vid montering av andra system och nät som kräver miniatyrkontakter.
Underart #3 – serie 2273 för belysningsinstallation
2273 eller Compact – är en typ av självklämmande specialiserade klämmor, avsedda för användning vid uppbyggnad av belysningsnät. Tillverkaren anger dock inga strikta begränsningar. Enligt dokumentationen är det tillåtet att arbeta med ledare med tvärsnitt 0,5–2,5 mm2.

Det speciella med denna serie är förekomsten av produkter som innehåller pasta inuti och sådana som inte gör det. Som regel används en speciell, ledande pasta vid installation av aluminiumledare för att skapa optimala förhållanden för att förhindra uppkomsten av metalloxider på de klämda ledarna och på själva plintarna.
Underart #4 – serie 773 för distributionsdosor
Huvudsyftet med denna serie plintar är att arbeta med kopparbaserade ledare (enkeltrådiga/flertrådiga) av flexibilitetsklass 3.
Det är tillåtet att föra in ledare med tvärsnitt 1-6 mm2 beroende på konstruktionens konfiguration för specifikt tvärsnitt. Plintarna är vibrationsbeständiga. Driftström 25-40 A.

Höljet på sådana Wago-produkter är tillverkat av transparent isolermaterial, vilket gör det möjligt att kontrollera djupet på ledarens införing i kontaktspåret. På höljet finns också en 'kontrollkontakt' – punkter där man kan ansluta mätsonder.
Underart #5 – serie 862 med tryckfot
Denna serie möjliggör anslutning av enkeltrådiga och flertrådiga ledningar. På en plint kan man ansluta upp till 4 ledningar av båda typerna, med en diameter på högst 4 mm. Plintarna i serie 862 kan användas vid spänningar upp till 500 volt.

Produktens unika egenskap – här behövs inget elektriskt verktyg vid anslutning. Konstruktionen har en speciell knapp – en låsklaff, som gör det enkelt att manuellt eller med skruvmejsel ansluta/koppla bort ledaren.
Konstruktionen utmärks också av en fixeringsfot för montering av denna kontakt.
Urvalsregler för självklämmande klämmor
Den viktigaste regeln för en potentiell köpare av självklämmande plintar är nog att obligatoriskt kontrollera produktens äkthet. På den kommersiella marknaden finns det många förfalskade produkter märkta med det tyska märket – detta varnar tillverkaren Wago själv för.
Priset på sådana produkter är lägre, vilket naturligtvis lockar köpare. Men sådan besparing kan leda till problem vid drift av de färdiga kopplingarna.
Dessutom borde det vara uppenbart utan onödiga varningar att en förfalskad produkt innebär en avsevärd kvalitetsförsämring. Hur väljer man rätt kontaktdon utan att riskera att få en förfalskning? I princip är det ganska enkelt. Du behöver bara vara mer uppmärksam när du väljer självgripande klemmer för montering.
En äkta produkt har traditionellt Wago-logotypen, tryckt med tydlig text, vanligtvis på ovansidan eller sidan av höljet. På sidan anges även de viktigaste parametrarna – spänning och ström.

Den äkta produktens isoleringsmaterial har en jämn och tydlig färg. På klämmans baksida/sida finns en mini-installationsguide.
Jämfört med kinesiska förfalskningar saknar klämmorna oftast alla ovan nämnda skillnader. Dessutom har förfalskningen direkt en diffus isoleringsfärg, ofta med flera nyanser.
Självklart är de viktigaste valkriterierna de tekniska parametrarna för självgripande klämmor. Nämligen driftsspänning och maximalt ledningsström.
Om de kretsar som installeras är avsedda för driftspänningar som överstiger klämmornas kapacitet, blir användningen olämplig och dessutom farlig.
Om vilken färg som används för att markera anslutningskablarna får du veta i nästa artikel, vars innehåll vi rekommenderar att du bekantar dig med.
Slutsatser och användbar video om ämnet
I videon nedan visas en jämförelse av äkta klämmor med produkter som är fullständiga förfalskningar och som finns i stor utsträckning på marknaden.
Här behandlas frågan – hur man skiljer en äkta självgripande klämma från en förfalskning:
Självgripande enheter som används för att skapa elektriska anslutningar är praktiska och bekväma. Men trots alla fördelar med sådana tillbehör är deras användning något begränsad av tekniska och operativa parametrar.
Men utvecklingen av sådana enheter fortsätter aktivt. Det vore inte förvånande om vi inom kort ser universella klämmor för arbete under olika förhållanden.
Berätta om hur du reparerade eller moderniserade elnätet med hjälp av klämanslutningar. Dela med dig av tekniska tips som nybörjarelektriker kan ha nytta av. Lämna gärna kommentarer i blocket nedan, publicera bilder och ställ frågor om artikelns ämne.

Självklämmande kopplingsplintar – en mycket användbar uppfinning. Äntligen finns en chans att det tack vare dem blir färre usla elektriker som lämnar efter sig brandfarliga vridskarvningar. Kopplingsplintarna kostar en spottstyver, är enkla att använda och borde finnas i varje proffs arsenal. Det är glädjande att de praktiskt taget saknar nackdelar. Själv kan jag rekommendera produkter från företaget WAGO, eftersom jag har arbetat med dem.
Självklart, om man använder självklämmande kopplingsplintar, är det bäst att välja WAGOs, men personligen använder jag dem nästan ingenstans eftersom de har en mycket stor nackdel. Med sådana kopplingsplintar kan man inte ansluta flertrådiga kablar, och det är just flertrådiga kablar som används i 90% av inomhusinstallationerna.
Dessutom finns det ingen information om hur kopplingsplinten kommer att bete sig efter 10 eller 20 års användning. Däremot är det väl känt att en väl lödd vridskarvning kan hålla i 50 år eller mer, och utbränningar är extremt sällsynta.
Var är det egentligen 90% använder flertrådiga? Hos mig till exempel är all ledning entrådig och jag rekommenderar alla att använda just entrådig, eftersom den är mycket pålitligare – det är mer omständigt, men kvaliteten är högre. Och varför kan man inte använda flertrådig kabel i självklämmande klämmor? Snurra ihop den ordentligt och kör.
Såvitt jag förstår är självklämmande kopplingsplintar inte alls lämpliga för flertrådiga kablar. Varken WAGO eller några andra.
God dag, Anton.
Om du går in på WAGO:s officiella webbplats, kommer du att se att vissa modeller passar för entrådiga, andra för flertrådiga, och ytterligare andra ansluter båda kabeltyperna. För kopparflertrådiga är till exempel WAGO 222-415 avsedda – de har fem anslutningar avsedda för ledare med tvärsnitt 0,08~4 mm². Nominell spänning – 380 volt, ström – 32 ampere. För aluminiumledare finns en fyllning – den strömledande pastan Alu-Plus. För övertygande har jag bifogat en skärmdump av en del av databladsuppgifterna.
Varför man inte kan använda kablar med flertrådiga ledare – kan du läsa här.
Angående «väl lödd vridskarvning», påminner jag – i punkt 2.1.21 i PUE står denna anslutningstyp på tredje plats. Angående 50 års livslängd för ledningen – läs skärmdumpen. Där anges fullt slitage till 40 år.