Hur man gör en septik av ringar själv: scheman och alternativ + steg-för-steg-guide

Att bygga ett hus på landet börjar bäst med att ordna avloppet. Håller du med? Att korrekt projektera och organisera avledning av avloppsvatten på tomten är ingen enkel uppgift. Man måste tänka noga igenom lösningen. Felaktigt avloppssystem kan ju göra livet i huset outhärdligt.

Vi berättar hur du själv kan skapa en funktionell septiktank på tomten. Bland de prisvärda material som används vid byggande av lokala reningsverk är betongringar idag de mest efterfrågade.

Vi kommer att tala om hur man bygger septiktankar av ringar själv och vad man bör tänka på under installationen. Dessutom hittar du i artikeln videoklipp med tips från erfarna specialister, en detaljerad installationsguide för septiktanken samt många användbara rekommendationer om avloppssystem i ett hus på landet.

Septiktank av ringar: för- och nackdelar

Betongringar, som utgör grunden för konstruktionens väggar, har höga prestandaegenskaper.

Tack vare tekniska fördelar kännetecknas de reserver som byggs av dem av styrka och utmärkt motståndskraft mot aggressiva miljöer.

Septiktankar av betongringar, som skapats för uppsamling och efterföljande biologisk rening av avloppsvatten, är ett idealiskt alternativ för väldränerade jordar som dessutom inte är benägna att frosthävda.

Bland de främsta fördelarna med septiktankar av betongringar bör nämnas:

• Prisvärt. Tack vare den låga kostnaden för en septiktank av ringar har även husägare med begränsade ekonomiska resurser råd att bygga en sådan anläggning.
• Styrka och hållbarhet. När det gäller hållfasthet överträffar betong tegel och står inte efter natursten. Den tål starkt tryck och är inte rädd för stora stötvisa utsläpp. Anläggningens livslängd kan överstiga ett halvt sekel.
• Täthet hos behållarna. Tillägget av korrekt utförd vattentätning gör konstruktionen av betongringar motståndskraftig mot grundvatten utifrån och fullständigt tät inifrån.

Att bygga en avloppsanläggning av ringar kostar mycket mindre än att köpa en motsvarande polypropylentank.

Brunnar av betongringar blir robusta och rymliga, vilket gör att rengöring endast behövs göras med några års mellanrum.

En septiktank av betongringar är inte utan nackdelar.

Bland dessa kan nämnas:

• Konstruktionens tyngd. Därför krävs specialutrustning eller små mekaniska hjälpmedel för att montera en sådan flerkammarkonstruktion.
• Risk för att avloppsvatten tränger ner i underliggande jordlager. Detta uppstår under drift på grund av sprickor i betongen och förstöring av fogarnas tätning, vilket leder till förlorad skyddsfunktion.

Innan du bestämmer dig för att anlägga ett lokalt avlopp med ringar, analysera alla för- och nackdelar med materialet. Glöm inte att bedöma dina möjligheter att använda byggutrustning.

Alternativ för konstruktionens utformning

Konstruktionen av en septiktank av betongringar är inte komplicerad. Det kan vara en två- eller trekammaranläggning. Enkammarbrunnar som fungerar enligt principen latrinbrunnar används mycket mer sällan.

Antalet sedimenterings- och filtreringstankar i en sådan reningsanläggning kan vara två eller tre beroende på vätskebehandlingsvolymerna.

Oavsett konstruktionstyp kommer man vid underhåll att behöva anlita en slamsugningsbil. Den kommer att ta bort fast avfall som samlas på botten och väggarna i sedimenteringstankarna.

Enkammarseptiktankar väljs vid projektering av avloppssystem för små sommarstugor med säsongsboende, förutsatt att avloppsvattenvolymen är liten. Andra tungt vägande skäl för att installera en enkammartank är hög grundvattennivå och dominans av lerjordar i tomtens geologiska profil.

Två- och trekammaranläggningar installeras vid anläggning av avloppssystem för villor avsedda för åretruntboende med stora avloppsvattenvolymer.

Det optimala alternativet för en lokal reningsstation är en septiktank med två tankar

Vid anläggning av en tvåkammarkonstruktion som kompletteras med en filterbrunn eller ett filterfält, utgör den första avdelningen en tät behållare med begränsad syretillförsel.

Den är utrustad med en gjutjärn- eller betonglucka, samt in- och utlopp för avloppsvatten. Den andra avdelningen för att skapa syretillgång är utrustad med ett ventilationsrör.

Vid byggandet av ett reningsverk med två eller tre tankar kommer avloppsvattnet att genomgå flerstegsrening genom sedimentation och filtrering:

• I den första behållaren – sker den primära reningen, där stora suspenderade partiklar sedimenterar och bryts ned i syrefattiga förhållanden, och organiskt material bearbetas av anaeroba bakterier.
• I den andra kammaren – fortsätter renings- och filtreringsprocessen, men nu med syre och aeroba bakterier. De nedbrutna resterna av organiskt material i form av slam sjunker till botten, och den klarnade vätskan går till en dränerings-, även kallad absorptions- eller filterbrunn.

Det efterbehandlade vattnet rinner över till en dräneringsbrunn, varifrån det genom hål i väggarna och efter filtrering genom ett sand- och gruslager går ner i marken.

Schemat för en septiktank av ringar inkluderar två arbetskammare sammankopplade med ett tjockt överloppsrör, och den tredje kolonnen fungerar som en dräneringsbrunn.

Om tomten ligger på jordar med goda filtreringsegenskaper som absorberar och släpper igenom vatten bra, och grundvattennivån inte är hög, bör man överväga att anlägga en septiktank där den klarnade vätskan släpps ut i en absorptionsbrunn.

På tomter med grundvattennivå så låg som 2,5 m är markreningsprocessen oftast omöjlig, eftersom det måste finnas minst en meter mellan dräneringsbrunnens botten och grundvattnet. I detta fall är det bättre att leda det renade avloppsvattnet från septiktanken till dräneringsfält.

Anläggning av sådana system kräver stora ytor. Men under givna förhållanden är det ibland det enda systemet som fungerar.

Placering av konstruktionen

Vid design av en septiktank placeras sanitetszonen så att organiskt avfall inte kan tränga in i dricksvattnet och den bördiga jorden. För att göra detta bör man vid val av plats följa sanitära och byggnormer och regler.

Korrekt placering av reningssystemet på tomten regleras av:

• SNiP 2.04.03.85. Här finns regler för byggande av externa avloppsanläggningar.
• SanPiN 2.2.1/2.1.1.1200-03. Här listas krav för att skapa områden som är miljöfarliga.

Enligt normer, för att undvika att grunden blir blöt vid akuta läckor, bör septiktanken placeras lägre än huset.

Att inte följa dessa krav kan leda till en risk där orenat avloppsvatten tränger in i de vattenförande marklagren (+)

Vid val av plats måste man ta hänsyn till förekomsten av vattendrag med rinnande vatten, med ett avstånd på 5 m till dem. Avståndet från träd bör vara 3 m, från buskar reduceras till en meter.

Man måste också veta var en underjordisk gasledning är dragen. Avståndet till den bör vara minst 5 m.

Eftersom byggandet av reningskammare av ringar innebär att man gräver en grop och använder specialmaskiner, bör man vid val av plats se till att det finns tillräckligt utrymme för maskinernas infart och manövrering.

Men tänk på att man inte får ställa maskiner direkt ovanför platsen där reningsanläggningen är nedgrävd. Deras vikt kan förstöra hela konstruktionen.

Allmänna installationsregler

För att skapa en robust och hållbar reningskonstruktion bör man följa ett antal grundläggande regler:

1. Avståndet mellan brunnarna i septiksystemet bör vara minst en halv meter. Det bitumenfyllda mellanrummet fungerar som en buffert vid markrörelser.
2. Förekomst av en kross- eller grus-sandbädd. Ett sådant lager säkerställer konstruktionens orörlighet även om marken under tankarna "rör sig". Dessutom behövs det för att leda bort vatten vid läckor från brunnarna.
3. Försumma inte vattentätning. För att täta fogarna mellan intilliggande ringar rekommenderas att använda flera typer av isoleringsmaterial, och behandla både insidan och utsidan av tankarnas väggar.

Ju bättre förberedelser som görs och ju noggrannare alla installationsvillkor följs, desto mer sällan behöver man kalla på reparatörer och rengöring av mottagningsbehållaren.

Installationsteknik för septiktank

Det är inget svårt med att göra en pålitlig och hållbar septik av ringar. När man utformar flera avdelningar används en linjär byggprincip, där alla betongpelare av ringar placeras längs en linje.

Mottagningsavdelningen och de efterföljande tankarna placeras i omedelbar närhet av varandra, och filterpelaren på ett visst avstånd från dem.

Steg #1 – mätning och projektering

Ett av de nödvändiga villkoren för effektiv rening av avloppsvatten är att skapa förutsättningar så att det stannar innanför septikens väggar i minst tre dygn. Därför bestäms kamrarnas storlek baserat på den totala volymen av avloppsvatten under tre dygn.

Enligt normerna är den dagliga vattenförbrukningen per hushållsmedlem vid användning av hushållsapparater cirka 200 liter.

Så för en familj på två till tre personer bör den minsta volymen av reningsanläggningen vara cirka två kubikmeter. För en familj på 5–6 medlemmar krävs en mer rymlig konstruktion med en volym på 3–4 kubikmeter.

Vid beräkningar beaktas endast volymen av septikens avdelningar; eftersom filterbrunnen inte räknas till dessa, tas den inte med (+)

Men när man bestämmer konstruktionens volymer är det bra att göra en liten marginal. För vid besök av gäster finns risk att överskrida normen. Och att åtgärda konsekvenserna är en ganska komplicerad och dyr procedur.

Tabellen nedan hjälper dig att avgöra vilken storlek på ringar som behövs och hur många.

Märkning och mått på tillverkade armerade betongringar med angivelse av ytter-/innerdiameter, vikt och volym

När du väljer ringar, tänk på att den faktiska volymen av kolonnen måste vara klart högre än den beräknade. Detta beror på att avloppsvattnet när det fylls endast stiger till nivån på överloppsöppningarna och aldrig når den övre kanten. Därför måste den beräknade vätskevolymen rymmas upp till nivån av dessa rör.

Steg #2 – förberedelse av nödvändiga material

Vid val av ringar för septiktank är det lämpligt att köpa produkter med lås. Lås förenklar inte bara monteringsprocessen utan förhindrar även förskjutning på grund av frosthävning. När du köper produkter måste du vara uppmärksam på planheten hos sätesytorna och noggrant kontrollera låsens integritet.

Förutom ringarna själva behöver du även följande material och verktyg:

• avloppsrör;
• finkrossad sten;
• flodsand;
• monteringsskum;
• cementbruk;
• tätningsmedel;
• rullisolering;
• vattenpass;
• stege;
• borrhammare;
• bred pensel;
• behållare för blandning av bruk.

För att skapa överlopp mellan brunnarna behövs asbestcement- eller polypropenrör märkta «för utomhusavlopp».

Polypropenrör är kända för sin styrka och elasticitet; deras arbetstemperatur är omkring 65°C

Diametern på asbestcement- eller polymerrör som används för överlopp bör vara 110-120 mm.

Steg #3 – grävning av grop och bottenförberedelse

Markarbeten utförs bäst efter den första frosten eller under de varmaste månaderna. Under denna period är grundvattennivån som lägst.

Gropen kan grävas för hand genom att anlita ett grävteam, eller med hjälp av en grävmaskin. När det gäller kostnaden för markarbeten är utgifterna för ett grävteam jämförbara med summan som krävs för att kalla in specialmaskiner.

Storleken på den färdiga gropen bör vara 50-80 cm större än dimensionerna på de ringar som installeras. Detta förenklar monteringsprocessen och gör det möjligt att utföra extern tätning av konstruktionens fogar.

Vid beräkning av gropens djup summeras tre värden: höjden på monolitisk eller filterbädd (20-30 cm) + ringarnas höjd (anges i tabellen) + plattans höjd (15 cm).

Den stora mängden jord som grävts upp från gropen är bäst att omedelbart frakta bort från tomten med samma maskin som levererade ringarna.

Gropen för installation av reningsverket ska vara i två nivåer: den andra tanken ska grävas 50 cm djupare än den första. Alternativt kan man gräva en egen grop för varje tank.

För att dra avloppsrören gräver man diken och lägger dem under tjäldjupet. Dikenas bredd och djup väljs utifrån ringarnas dimensioner som används för att bygga tankarna. Oftast görs de 50 cm breda och 1,2–1,5 meter djupa.

Botten på de grävda dikena ska vara i lutning på 2–3 cm per löpmeter. Det är bättre att i förväg beräkna skillnaden mellan ändpunkterna genom att multiplicera avståndet mellan dem med den lutning som anges i normerna.

Att uppfylla detta villkor gör att vätskan kan rinna själv. Det jämnade och packade dikesbottnet fylls med sand, vilket skapar ett lager på 10 cm.

Gropens botten packas noggrant igen. För betongarbete används vanlig cementbruk blandad i förhållandet 3:1.

Om man planerar att installera den nedre ringen med botten, kan man avstå från att bygga en betongplatta. I så fall kan man nöja sig med ett lager av krossad sten på 20 cm.

Den utfyllnad som skapas efter packning måste ha en jämn horisontell yta utan nivåskillnader.

Man måste uppnå effekten att bädden sätter sig maximalt. För att packa fyllningen noggrant och uppnå maximal densitet, växlar man stampning med att vattna utfyllnaden.

Steg #4 – installation av ringar och fogtätning

Bygget av septiktanken börjar med montering av dess slutna del – den nedre ringen med botten. Den placeras så att väggarna står strikt vertikalt. Att uppfylla detta villkor garanterar konstruktionens styrka och stabilitet.

Om man använder en ring utan botten som bas, måste gropens botten först betonggjutas. För detta gjuts en betongplatta med tjocklek 30 cm. Betongplattans mått ska vara 20 cm större än diametern på ringen som ska sänkas ner.

Variant av gjutning av grunden för trekammarseptiktank vars tankar är placerade inte i en rak linje utan i en triangel.

Betongens härdning kan ta upp till två veckor. När den har uppnått tillräcklig hållfasthet, sätter man den första ringen. Att lägga ringarna utan hjälp är praktiskt taget omöjligt. Detta arbete utförs med två till tre medhjälpare.

För att skydda konstruktionen från läckage och minska skadeverkan från grundvatten på betongen, tätas fogarna mellan basen och ringens nedre kant noggrant med vattentät cementbruk.

Som tätskiktsmaterial fungerar utmärkt:

• bitumenmastix;
• djupimpregnering.

Som impregnering för bearbetning av betongringar är det bra att använda cementbaserade produkter som «Penetron» eller «Akvacement».

Vid tätning av fogar tillsätts ofta flytande glas till cementblandningen, vilket ökar fogarnas motståndskraft mot överskottsfukt.

För invändig behandling får inte giftiga ämnen användas. Under drift kan de döda de bakterier som ansvarar för nedbrytning av bioinkrement.

På den första ringen monteras successivt alla efterföljande. För att skapa en stabilare fixering monteras metallklammer på konstruktionens utsida. Klammerns «ingångspunkter» betongjeras och täcks med ett isoleringsskikt.

Ringarna sänks ned i tanken med hjälp av en kran. De uppkomna fogarna mellan elementen tätas noggrant. Tomrummen mellan tankens ytterväggar och schaktet fylls med en blandning av jord som grävts ur schaktet och sand.

«Fickorna» ska fyllas jämnt, varvat med packning av jordblandningen och påfyllning av vatten.

Ett sådant lager kommer att ha en dubbel funktion: leda bort regn- och grundvatten, samt fungera som stötdämpare.

Den övre delen av konstruktionen ovanför markens frysnivå bör isoleras. Vid stark frost är risken stor för isbildning inuti tanken. Detta minskar rengöringshastigheten och effektiviteten avsevärt.

Som värmeisolator är det praktiskt att använda:

• bitar av cellplast;
• färdiga «skal»-produkter.

På kolonnernas övre del monteras halsar med öppningar för avloppsluckor. De förses med betong- eller gjutjärnslock.

Renarens andra fack förses med ventilationsrör. Det bör sticka upp 70-80 cm ovan markytan.

Steg #5 – montering av överloppsrör

Överflödesrörens placering bestäms av nivån på den inkommande ledningen från huset. Eftersom överflödesseptiken är utformad för att vätskan ska röra sig med självfall, måste den högsta punkten på avloppsröret placeras under frostgränsen.

Överflödet på reservoarens motsatta vägg bör vara cirka 15–20 cm lägre än inloppspunkten.

Överflödet mellan den andra reservoaren och filterkolonnen kan utföras på samma nivå, eller också bibehålla samma 5 cm.

För att föra in avloppsröret i ringens vägg gör man ett hål i lämplig storlek med hjälp av en borrhammare. Det enklaste sättet att fästa röret i betongen är med monteringsskum. Detta håller fukten ute och fungerar som en dämpande packning.

Rörets ingång i reservoarens vägg tätas noggrant. Inkommande rör från huset, såväl som överflödesrör mellan kamrarna, förses med t-stycken.

T-styckets huvudsakliga syfte är att leda avloppsvattnet nedåt för att förbättra bearbetningen och förhindra att skorpan eroderas.

T-stycken i ändarna av utlopps- och inloppsledningarna kommer att säkerställa obehindrad åtkomst för rensning av stopp.

För att öka rörens motståndskraft mot svår frost bör man lägga på ett lager isolering och täcka med ett skyddshölje ovanpå.

Skapa en filtreringsbrunn

En filterbrunn kan endast installeras på en markbädd som har god genomsläpplighet och upptagningsförmåga. Om det under dess botten finns sand, grus eller stenmaterial, så kommer avledningen av renat avloppsvatten till underliggande marklager att ske utan minsta hinder.

En absorberande brunn fylls 1 m med markfilter så att fyllnadsfraktionerna minskar med höjden. Först fylls botten med sand – sandlagrets tjocklek bör vara 30–40 cm, sedan ett lager fint grus – 30–40 cm.

Markfiltrets översta nivå består vanligtvis av grövre stenkross eller grus, som fylls i ett lager på 20–30 cm.

För att bygga brunnens väggar med botten- och sidofiltrering används ringar med perforering, vars hål har en diameter på cirka 30–50 mm

Om avloppsvattnet ska avledas inte bara genom botten utan även genom väggarna, måste den nedre ringen i dräneringsbrunnen vara perforerad. Den installeras med samma teknik som ringar med solida väggar. Mellanrummen mellan schaktväggarna och betongringarna fylls med krossad sten.

Om ett infiltrationsfilterfält planeras, används perforerade rör. De läggs på en grus-sand 'kudde' som säkerställer infiltration av renat avloppsvatten i underliggande jordlager, och ovanpå täcks de med geotextil och fylls med jord.

Hur sparar man pengar på bygget?

Om det inte går att använda specialmaskiner vid installationen och ekonomin inte tillåter att man anlitar ett arbetsteam, försök då använda följande metoder.

Istället för att traditionellt gräva en grop och sedan sänka ner ringarna, använd en teknik där jorden avlägsnas gradvis allt eftersom ringen fördjupas. Den bygger på att ringen sjunker ner under sin egen vikt. Arbetarens uppgift är att gräva under jorden inuti ringen och under dess vägg.

Tekniken med att gräva under ringar som lagts på marken används endast vid installation av produkter utan botten.

Den betonggjutna botten måste i detta fall gjutas senare. Och den kommer att placeras enbart inuti ringen.

En betydande nackdel med den beskrivna metoden är att det inte går att utföra värme- och vattenisolering på konstruktionens yttre väggar. Dessutom minskar konstruktionens tillförlitlighet eftersom botten är placerad inuti ringen.

I strävan att minska kostnaden för själva konstruktionen föreslår hantverkare en variant som utvändigt liknar en triangel.

Lagringstankarna utgör basen för en likbent triangel, och den gemensamma mynningen är dess topp.

Om du väljer detta alternativ sparar du plats för ringarna och kan minska jordarbetsvolymen avsevärt.

Men vid installationen bör du beakta att inspektionsöppningen i en sådan konstruktion är en för tre ringar. Därför bör alla överföringar placeras utanför dess åtkomstområde.

Slutsatser och användbar video om ämnet

Alternativ för utformning av en tvåkammsseptiktank:

Hur man fördjupar ringarna utan kran:

Generellt sett är installationen av en septiktank av ringar inte särskilt komplicerad. Man behöver bara följa tekniken strikt och iaktta säkerhetsreglerna. Tack vare detta minskar risken för väggkollaps och förskjutning till noll, och konstruktionen håller i flera decennier.

Har du erfarenhet av att anlägga en septiktank av ringar? Dela gärna med dig av informationen till våra läsare eller föreslå din egen metod för att organisera ett avloppssystem. Kommentarer kan lämnas i formuläret nedan.